Vill inte börja med antidepp igen

Jag slutade med all medicin i början av året för att jag själv ville det, åt mot depression och ångest.
Nu de senaste tiden har jag inte alls mått bra periodvis, jag borde göra nått åt det men vill verkligen inte börja äta antidepp igen. Vad finns det för andra alternativ?

Terapi?

Längre tids obehandlad depression leder till hjärnskador, så det bör åtgärdas.

Bara att välja mellan skit och skit. Andra alternativ är väl terapi, meditation, hypnos, träning, kärlek, varierad kost, trivsam vardag, fritidsintressen, ta sitt liv.

Fysisk aktivitet i kombination av att prata med någon. (är väl egentligen bättre och nyttigare än mediciner)

Har provat pratat med psykologer och psykiatriker och allt va det heter men tycker inte de ger något. Ska googla va som menas med Terapi. Tack så mycket för era svar!

Men hjälp, jag som har dystymi, hur fuckad är inte min hjärna då?! 😮
Var kan man läsa mer om detta?

Magnesium
D-vitamin
Omega-3

bör du ta, om du inte redan gör det..

Något man får i sig i rätt mängd om man äter mat...Denna övertro på 10000% över RDI är obegripligt.

Varför vill du inte ta mediciner? Fick du ingen effekt? Fick du för mycket biverkningar?

Det går att tackla dystymi men ofta behöver man medicineras under en mycket lång period eller livet ut.

Det går nog att läsa lite överallt om det, men bäst information hittar man i publicerade böcker som går lite mer på djupet.

Hittade denna artikel och översatte den från danska till svenska så kan du kika lite närmare på det jag tog upp: https://translate.google.com/transla...-text=&act=url

Intressant artikel. Snart knaprar alla modifierade antidepressiva för att komma åt neurogenes Frågan är om det bara gäller deprimerade personer.

I framtiden lär det vara fullt möjligt. Problemet med många nutida antidepressiva preparat är att dessa främjar neurogenesis, men inte bidrar till avfyring av signalsubstanser via återupptag tillräckligt för att täcka upp nybildade neuroners signalering i sig, detta kan i sin tur generera kognitiva bieffekter. Vissa preparat kan också påverka BDNF via sigma-agonism, vilket är intressant.

Men åter till TS problematik. Det är viktigt att snabbt medicinera svårare varianter av depression och särskilt dystymi. Terapi har tyvärr inte särskilt god effekt vid dystymi. Ju längre en depression får fortlöpa desto svårare blir den att behandla, det blir lite som ett sår som får svårt att läka och sakta men säkert börjar infektera delar runt om. Depressioner är kluriga också, ofta vänjer man sig vid sitt mående och anpassar sin livsstil till den nya negativa "normaliteten". Detta gör att det kan ta många år innan man söker vård, eller så har man sökt vård tidigare och stått på en ineffektiv medicin, sedan tappar man suget att via medicinsk väg prova på ett nytt preparat.