Ordval som ger en antydan om ålder eller annat

Ordet ”dem” används flitigt här på flashback av vissa skribenter i meningar där det tidigare alltid skrevs som ”dom” eller ”de”.

Kan det vara så att man utifrån detta enda ordval, ”dem” istället för ”dom” eller ”de” kan utläsa max ålder på den som skrev, och i så fall vilken?

Finns det fler, ofta förekommande, ordförändringar som kan ge en antydan om något?

Jag har också funderat på detta. Antingen har vi idag en förändring på gång när det gäller vad som är korrekt. Levande språk förändras ju hela tiden.
Jag tror dock, med betoning på tror, att vi nu i högre utsträckning läser texter som skrivits av människor som inte är vana skribenter. Tidigare lästes såna texter av den som fick brevet eller vykortet, idag kan mina kommentarer läsas av alla som har tillgång till nätet. Jag har tillgång till ett antal brev skrivna av en släkting, född i slutet av 1800-talet. Många stavfel och språkfel där. Jag har också i mitt arbete tillgång äldre arkiv med brev och inlagor skrivna av privatpersoner och skickade till en myndighet, även där ser man att ocskså när de försökte skriva korrekt så blev det rätt ofta lite tokigt.
Jag tror alltså att det inte alltid är så lätt att utifrån språkfel bestämma ålder på en skribent. Förutom vissa ord begrepp som verkar vanligare bland yngre. T.ex. att börja sitt inlägg med Tja, eller att lägga in ett he he.
Jag undrar ibland varför ordet ponera i betydelsen anta att eller förutsätt att är så vanligt på Flashback, jag har inte sett det lika ofta i andra forum. Det är ju ett ord som inte är så vanligt i ledig svenska idag, är det då äldre skribenter där.

Det man märker är ju att fler och fler helt enkelt inte kan skilja på när det ska vara "dem" eller "de", och därför verkar nöja sig med att skriva "dem" i båda fallen och inser inte själva hur fel det ser ut. Ett klokare val hade ju varit att defaulta till "dom" om man känner sig osäker, men det alternativet tycks de inte vara medvetna om. Det här verkar ha eskalerat under det senaste decenniet och det är nog inte helt omöjligt att de flesta brukare av det språkfelet kan tänkas vara omkring 20-25 och nedåt i ålder.

En annan sak som inte direkt är ett "ordval" men som jag lagt märke till på forum och i kommentarsfält runtom på nätet är en minst sagt besynnerlig form av punktanvändning där man varierar sig mellan allt från två upp till säkert tjugo punkter mitt i meningar, och inte sällan på helt knasiga ställen där man inte ens gör någon naturlig paus där man utläser meningen. Dessa punkter får ofta ersätta såväl kommatecken som sedvanliga meningsslut med punkt och stor bokstav.

Som ett exempel.....så kan det se ut såhär...i många fall....och man verkar inte...ha någon känsla för när läsaren..........naturligt gör paus.....i texten när....han/hon läser den.

Det här beteendet verkar istället avgränsat till åldrar från kanske 50 år och uppåt, har aldrig stött på en yngre människa som skriver såhär. Finner det högst fascinerande......hur och varför beteendet....en gång kan ha uppstått?

Du menar så här...?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Uteslutningstecken

Såg det ut som att det var det jag menade?

Självklart menar jag inte det.

Något som påminner om ditt bifogade exempel har jag nog aldrig sett. Kan du visa ett riktigt exempel?

I den här tråden: Vad är detta för ufo?

Hmm nej inte på rak arm, det är dessutom ganska ovanligt på Flashback men förekommer mer flitigt på "skräpsidor" som t.ex Familjeliv, i Aftonbladets kommentarsfält och även ibland i annonser från vad jag uppfattar som äldre herrar på Blocket. Facebook har jag inte själv men över axeln på bekanta har jag även sett exempel där.

Det finns exempel helt klart om man söker lite. Och som sagt det är inte bara att man avslutar meningar med två eller tre punkter det handlar om, utan att man slänger in punktkombinationer lite här och var mitt i meningarna också. Fler än 5-10 punkter i rad på samma ställe är inte helt ovanligt.

Jag ska hålla korpgluggarna öppna, stöter jag på något så återkommer jag med rapport.

Torgny Lindgren använder (givetvis högst medvetet!) gärna "dem" för "de" och "dom" i sina norrlandsberättelser. Han har därtill ibland en något säregen interpunktion (Läs "Ljuset"! inte ett enda frågetecken!) men inte, vad jag vet, någonstädes mängder av punkter.........
Det vore väl att hoppas för mycket att han skulle vara stilbildare för ungdomen - men hoppas kan man ju alltid!

Vi går till min ovanstående länk igen...


Inga problem att hitta med andra ord. Att använda några punkter för att ge intryck av eftertanke är knappast varken fel eller speciellt ovanligt. Det är sannolikt ett stilistiskt grepp som så mycket annat.

Nu påminner du mig om att jag hört folk med dialekt från västerbotten använda ”dem” i talspråk.
Men det kan väl inte vara så att Torgny Lindgren och västerbottens-bondskan haft så stort inflytande på svenska språket med tanke på hur vanligt förekommande ”dem” är.

Användningen av dem kan delvis skyllas på den försämrade skolgången enligt min uppfattning. Det borde därför vara en åldersmarkör.