Citat:
Ursprungligen postat av
Stage-Fright
Tack för informationen Sadoman!
Då förmodar jag att man inte heller stabiliserar i efterhand eftersom det tär på bildutsnittet. Det gäller alltså att fotografen inte varit på krogen kvällen innan och är lite skakig :-) ...
Då blir min nästa fråga: stillbildsfotografer använder ju stabilisering sen lång tid tillbaka och det påverkar ju bara resultatet positivt — att inte professionella kameramän (som för övrigt kan vara morsor) gör det måste ha något med att filmen blir sämre än utan, att göra. Vad?
Och så en fråga till: bredvid fotografen fanns alltid en snubbe med en ca tre decimeter lång "tub" med en ratt under som han kikade i. Skötte han skärpan och, i så fall, varför kan inte fotografen själv göra det?
Jag borde givetvis gått fram och ställt alla dessa frågor ditekt till filmteamet, men jag ville inte störa för dom verkade minst sagt väldigt upptagna och effektiva ...
Det händer att man stabiliserar efteråt men det är en nödlösning (eller så är det en konstnärlig grej som regissören vill göra. Som en visuell effekt. David Fincher använde stabilisering i
Fight club på en kamera som man skakat extremt mycket med flit bara för att visualisera scenens vansinne.). Regissören kanske helt enkelt bestämmer i klipprummet att en tagning med inte helt perfekt foto blev den bästa. En fin, len steadycam åkning eller kranåkning och så är det ett litet skutt i bilden. Men skådespeleriet kanske blev bäst. Då kan man fixa till en stabilisering. Även när man vill ha en handkameralook så kan det hända att man stabiliserar. Skakigt kan vara tjusigt men är det uppenbart att kameran hoppar till för att fotografen dunsar in i en dörrpost så kanske man vill korrigera det. Det är inte nödvändigt så att man förstör bildutsnittet då bilden man filmar är större än den man komponerar bilden efter. Man har en bild i bilden, en ram som visar hur den egentliga bilden man komponerar efter blir inuti bilden som kamerans sensor tar. Det finns alltså lite extra utrymme att ta i. T.ex kan en mikrofon titta in i bilden men är den bara utanför ramen så är det lugnt.
Stillbildsfoto är en helt annan värld och jag vet inte hur stabilisering ens skulle vara användbart där. En stillbildsfotograf kan alltid använda en väldigt kort slutartid. Då kan du fota en fågel som flaxar utan att du får någon rörelse i bilden.
Man använder inte automatik för att man inte kan lita på automatik. Det är fotografen som bestämmer över bilden, inte elektronik. Om an förlitar sig på elektronik och elektroniken inte fungerar, vad händer då? En fotograf som inte kan hantera en kamera utan såna hjälpmedel är helt enkelt inte en professionell fotograf.
Det var b-fotot som, mycket riktigt, har som huvuduppgift att sköta skärpan (c-fotot är den som hjälper b-fotot att byta optik om fotografen vill det. C-fotot är även den som smäller med klappan och tar hand om det inspelade materialet och ser till att det organiseras rätt. Synd om man formaterar ett minneskort innan materialet kopierats...) Fotografen har hela tiden händerna fulla med att operera kameran och kan skärpan också. Filmkameror har väldigt kort skärpedjup, något man strävar efter av konstnärliga skäl, och det är väldigt svårt ibland att se skärpan. Man går efter mått som b-fotot mätt upp i förväg och som bestämts i samspråk med fotografen (eller a-fotot). Måtten har b-fotot markerat på sin follow focus så han vet var skärpan ska ligga när skådespelare och kamera är i vissa positioner utmed scenen. Att hålla koll på det, att kolla var skådisar är, markeringarna på ,tex, marken och markeringarna på follow focusen är väldigt mycket jobb. Att sen samtidigt operera själva kameran vore väldigt svårt.
Du hade inte kunnat gå fram ändå. Vi har platschefer och platsassistenter som snällt, men bestämt, motar bort obehöriga från inspelningsplatsen om de kommer för nära. Du kanske såg de också. De har ofta reflexvästar på sig.
