Citat:
Ursprungligen postat av
Ghibellino
Du sätter fingret på någonting mycket viktigt. Jag har själv tänkt hur de människor som dagligen bevittnar invandringens avigsidor, sammantaget med medias förljugna problembeskrivning (och ännu värre), långsamt stänger ner sin humanism. Lite mer för varje dag.
Människohjärtat kallnar. Det gråtande barnets tårar förlorar sin innebörd.
Och polariseringen ökar. Jag tror vi går mot mycket mörka tider. Och allt detta hyckleri...
Peter och vargen.
Många invandrare försöker idag sparka bort vita människor, exempelvis ut ur antirasistiska rörelser. Men den där solidaritetsgrunden kommer från den svenska andan. Svenskar fostras hemifrån att inte vara rasister, om jämlikhet etc. Några rötägg fostrar rasism men de är en minoritet. Normen är att stå upp för de svagaste, det ligger i vår kultur om än exakt alla inte fungerar så, så är utsatthet något som vi ger stort utrymme. Tacken är att sparka bort oss, våra åsikter, våra ställningstaganden. Men hör vi om invandrare som fightas för de svagaste bland svenskarna? Nej när sker sådant om aldrig? Solidariteten är svensk och bör respekteras. Den försvarar inte bara den som den kan spegla sig själv genom utan även dem som är den själv olik. Det är inte vit skam, utan färglös mänsklighet. De slitningar och sår vi får på vägen, kommer aldrig att få något erkännande men att vara svensk innebär att bry sig, precis som de flesta svenskar fostras hemifrån, inte att se världen ur ett offers ögon utan att se som en människa med med en människas ögon och med andra människor likvärdiga. Att stå upp för den som behöver det, och stå emot orättvisor enade. Tyvärr gav vi fel människor för stor plats, det betyder inte att vi istället ska ge det utrymmet till rasistiska individer utan vi ska istället ge det till dem som verkligen behöver det.