Är människor olika medvetna om sin existens?

Slår du mig om jag inte håller med om det heller? :scaredsmiley: Jag tror det är ett av de starkaste behoven efter att andas, äta och sova. Dessutom kan det såklart som du säger vara meningen med livet hos många att leta efter sex, men det är fortfarande individuellt och du får släpa mig blodig upp och ner för forumets paradgata innan jag kallar det för ett generellt syfte.

Vi får sluta där tror jag, vi kommer nog inte längre.

Rolig diskussion, nästa gång jag möter dig ska jag dock vinna! Om jag vinner så höjer jag min status, höjer jag min status så får jag mer sex.

Oj vad denna diskussion skulle se anorlunda ut om reinkarnation skulle vara på tal.

Intressant fråga som jag oxå har funderat på. Nu ska ni få se på grekisk filosofi i praktik här =)

Det finns ett område i hjärnan som anses vara medvetandet. Liksom andra delar av hjärnan så är ju det området olika utvecklade mellan individer.

Prestationen på andra delar av hjärnan som språk och logik osv kan ju mätas. Hur skulle man kunna mäta prestationen av medvetandet?

Låt säga att en sömngångares medvetande inte presterar nånting. Han kan ändå med hjälp av andra delar av hjärnan utföra massa vardagliga saker. Så hjärnan klarar av att göra vardagliga saker utan använda medvetandet. Tex vårt medvetande kan vara ockuperat av på ett kärleksproblem samtidigt som vi klär på oss eller kör bil.

Kan vi säga att en medvetslös människa inte kan känna känslor och hantera problemlösning?

Hanteras då känslor och problemlösning av medvetandet?

Är då prestationen av medvetandet hur bra man är på att hantera dessa?

Är känslor signaler som berättar för medvetandet vad som är gynnar och inte gynnar oss? (tex Svaret på problemlösning signaleras inte i form av känslor, om svaret gynnar oss då berättar känslorna det för oss)

Är ett högt utvecklat medvetande duktig på att avgöra vad som är bra eller dåligt för oss?

Isåfall kan detta förklara varför mongolider är så lyckliga, för de vet inte vad som är dåligt för dom eftersom alla säger till dom att allt är så bra.

Som andra delar av hjärnan kan säkert medvetandet utvecklas genom att användas mycket. Tex En väldigt självmedveten person tänker mycket på vad gynnar och inte gynnar honom. Pratar mycket om sig själv eftersom det är hans välgång som är viktigt. Och när pratar vi om oss själva som mest? Jo, när vi är i en knipa. Vid kritiska situationer är vi som mest självmedvetna och känner känslorna väldigt starkt. En person kan alltså vara väldigt självmedveten pga han anser sig ha dåliga förutsättningar, det leder även till att han blir väldigt självkritisk eller kritisk till andra beroende på vem han tycker bär skulden till hans motgångar.

En nöjd person är därmed mindre självmedveten och bryr sig mindre om vad som gynnar honom eller inte, han gör det han ska och motgångar och framgångar spelar mindre roll för honom. Därför kan han vara avslappnad till livet men somliga kanske anser att han saknar ambition om han nöjer sig med för lite.


Innan ni kastar sten (vilket somliga verkar gilla här) på mej så erkänner jag att jag inte har något belägg här utan bara flummat fram det med lite populärvetenskap.

Javisst. Människor har olika hjärnor och därför också olika medvetenhet.

Det var för mycket flum för att jag ska orka kommentera allting på en gång, tar en sak i taget


Faktum är att det är en myt att alla mongoloider skulle vara lyckliga. Det finns de som har en insikt i att de är annorlunda än alla andra "normala" människor och kan känna sig väldigt utanför och därmed extremt deprimerade med självmordstankar som följd.

Det var mest det jag reagerade på

Ajo, det var mkt flum som sagt heh..

Ja, det var ju bara ytterligare ett "flummantagande". Visste inte att det var en myt, har bara sett dom själv och hört av folk som jobbar med dom, och allt pekade på att dom var gladare. Jag tror de som har den insikten att dom är annorlunda har större självmedvetande än de andra som är lyckligt ovetande. Och därmed flumslutsatsen: ju mindre självmedveten ju mindre olycklig.