Civilingenjör Teknisk fysik: Fördomar vs. Verkligheten

Hej!
Kan folk berätta om olika fördomar man har om Civilingenjör Teknisk fysik, samt hur de är i verkligheten (om några av er har träffat dessa sorters personer)! Tycker detta kan vara en rolig grej, samt är jag intresserad av att höra vad folk tycker!

Det sägs att det är den svåraste utbildningen i Sverige? även svårare än läkarutbildningen,har en kompis som pluggar det och han säger också att det är svårare.Det är det som de flesta tror,pluggar du TK? tycker du det verkligen är så svårt som alla säger?

Vet inte om det är så svårt, tror att bara om man pluggar så klarar man det. Men jag skulle gärna höra lite fördomar vs. verklighet när det gäller hur de är som individer. Jag ska plugga Teknisk fysik under HT2015

Hitta en tråd där folk frågat/jämfört Läkarutbildningen/ Civilingenjör i Teknisk Fysik

(FB) Vilken är den svåraste utbildningen på universitets nivå?

Svårighetsgraden relativt andra utbildningar är en evighetsdiskussion som så klart grundar sig i tyckande, prestige och statussökande. Ska man generalisera lite så beror det ju mycket på vad man har intresse för och vad man har lättast för. Logiska samband eller massvis med utantillkunskap?

Om vi försöker utröna vad medelsvensson skulle ha svårast för så skulle jag tveklöst tro att det är F/Y. De flesta har för dåliga förkunskaper i matematik och skulle inte klara av tempot.

Här kan du läsa mer (FB) Diskussioner om teknisk fysik

Det här handlar utan tvekan om vad man har lätt för. Har man lätt för matematik men svårt att motivera sig att plugga mycket, då är läkare mycket svårare. Har man däremot svårt för matematik och teknik men lätt att hålla igång plugget samt lätt att memorera brutala mängder data utantill, ja då är civilingenjör svårare.

För övrigt är det inte särskilt stor skillnad i svårighetsgrad på teknisk fysik, teknisk matematik, elektroteknik, maskinteknik, datateknik, osv. i svårighetsgrad då man ofta läser samma kurser.

De andra tråddeltagarna verkar hittills ha skrivit fördomar om programmet som sådant medan ditt inlägg antyder att du efterfrågar fördomar om de personer som läser teknisk fysik.

Ska man flytta fokus dit så är förmodligen den vanligaste fördomen om F/Y-studenter att de är väldigt introverta och närmast autistiska. Det är dock inte alls en riktig beskrivning om man ser till faktiska studenter som går på F/Y och klarar studierna bra.

Min egen erfarenhet är från KTH och visst finns det tystlåtna personer som huvudsakligen verkar studera på egen hand men de utgör helt klart en ganska liten minoritet och de är inte de som överlag klarar studierna bäst.

Det finns gott om studenter som huvudsakligen studerar i grupp och diskuterar lösningsmetoder för uppgifter i olika kurser med varandra. Min egen erfarenhet är även att de som gör på det sättet i allmänhet får högre studieresultat. Det blir helt enkelt för isolerat och monotont att försöka sitta och nöta alla kurser i matematik och fysik på egen hand.

Det är inte som med matematik och fysik på gymnasiet, där det normalt sett bara är några stycken per årskurs som verkligen förstår dessa ämnen på djupet och dessa personer får oftast inte ut ett dugg av att studera tillsammans med de flesta i sin klass, eftersom det bara blir att dessa personer hela tiden får förklara för de andra.

På F/Y så tenderar ett ganska stort antal sådana personer att samlas, och så länge som man kan hantera att inte längre automatiskt ligga långt före de allra flesta i förståelse så finns mycket goda möjligheter att faktiskt börja studera i grupp och hjälpa varandra till bättre förståelse på huvudsakligen lika villkor.

Har aldrig förstått det här med att studera i grupp om man går fysik/matematik. Man har internet och lärare till hands, man frågar ju bara internet/läraren om man behöver hjälp och därmed får ett bra utförligt svar än att fråga andra elever som ligger på samma nivå som en själv. Lärare vet dessutom mer än eleverna och kanske något extra som kan vara bra att veta ifrån en annan kurs.

Men att studera i grupp i skolan är ett skämt enligt mig. Först måste man ta sig dit, och sen om man vill ta paus i skolan så går i princip inte de. Mycket skönare hemma och lättare enligt mig.

Tja, jag kan i alla fall konstatera att de jag brukade studera tillsammans med knappast var i närheten av att lägga 70 timmar i veckan för att kunna förstå kursmaterialet, så det finns uppenbarligen en möjlighet att man kan lära sig snabbare i grupp. Inte var det så att vi fick bara med nöd och näppe godkänt heller. Jag själv var kursetta i min årskurs på F och de jag studerade tillsammans med hade också överlag höga studieresultat.

Utöver det så är det naturligtvis bra att lära sig att göra saker i grupp eftersom det förbereder för arbetslivet efter studierna. Men det är klart, alla vill ju inte arbeta när studierna är klara.

Du har inte så mycket vänner va?

Det man får från att studera i grupp, förutom att studierna blir roligare när man sitter ett gäng vänner och snackar, är möjligheten att diskutera ett problem i grupp och tillsammans lösa det, vilket enligt mina erfarenheter är ovärderligt. Tillsammans kompletterar man varandra och att diskutera någonting ökar förståelsen för båda parter, både den som frågar och den som förklarar. Olika personer ser samma problem på olika sätt och när en person fastnar kan den andra personen visa på alternativa sätt att tänka och lösa problemet. En professor kan man ställa enskilda frågor till men knappast sitta hela dagarna och diskutera saker med.

Klokt sagt.