Kan bara inte förmå mig själv att jobba (på jobbet). Vad är det för fel på mig?

Jag har problem specifikt när det gäller det jobb jag utför inom ramen för min anställning. Det är ofta i princip omöjligt för mig att jobba med det. Tror nästan inte att det hade hjälpt om någon hade piskat mig.

Medges att jag ofta är ganska trött håglös om dagarna, fram tills eftermiddag/kväll. Men inget extremt. Jag kan vara väldigt energisk, när det gäller annat, speciellt när jag är motiverad, och speciellt när jag vet var jag skall börja, och har fått upp ångan.

Jag har lekt med tanken på att jag är utbränd, eftersom det främst är svårt att ta initiativ och komma igång med nya uppgifter, när det inte är riktigt klart vad man skall göra eller hur man kommer igång. Samtidigt så är dessa faktorer sällan ett problem, när det gäller andra projekt, utanför mitt jobb.

Jag har i princip alltid varit högpresterande, och van att vara framgångsrik i det jag företar mig. De senaste åren så har jag dock haft allt mer inhållande perioder, där jag har OERHÖRT svårt att fokusera och ta tag i mina arbetsuppgifter. Det gäller speciellt arbete där jag enbart sitter framför datorn, och där det krävs kontinuerlig kreativ input (göra spännande presentationer av det längre slaget, läsa in stora mängder fakta och sedan omarbeta denna, överblicka stora sammanhang och definiera praktiska planer för att hantera dessa).

När jag väl har bestämt hur jag skall tackla en stor och komplicerad uppgift, och brutit ned arbetet i mer repetitiva, monotona element, samt kommit igång med dessa, så kan det fortfarande flyta på som ett rinnande vatten. Men tidigare så var de stora, stimulerande uppgifterna de som jag gillade bäst, eftersom jag då bäst kunde dra nytta av mina (tidigare) analytiska och kreativa talanger.

Jag sitter ofta och stirrar rakt in i en tom skärm, eller hattar runt bland diverse distraktioner. I stället för att lugnt och sakligt ta mig an huvuduppgiften, så läser jag mails och börjar hantera diverse andra arbetsuppgifter, tills det börjar bli kaos i huvudet. Jag prioriterar konstant enkla, snabblösta uppgifter, och prokastinerar i fråga om de större.

Medges att jag inte längre finner mitt jobb superstimulerande och meningsfullt, men det är definitivt inget trist eller dåligt jobb. Det är bara som om det läggs en våt, kvävande filt över min lust och energi, så snart det gäller arbete i form av anställning. Så snart jag känner krav så rinner all energi ur mig, och jag vill bara bort. Medan jag som sagt brinner för olika hobbies och projekt utanför min anställning, där jag känner samma lust och drive som vanligt, och med lätthet tacklar både komplicerade och arbetskrävande uppgifter med glädje.

Jag har försökt ta mig i kragen fler gånger än jag kan minnas, och har tvingat mig själv att köra på ren vilja, men jag faller ständigt tillbaka i samma olust och trötthet inför jobbet. Jag upplever att detta går utöver ren lathet och bortskämdhet. Jag är nykter sedan länge, tränar och äter ok, och kan inte se några fysiska faktorer utöver viss sömnbrist. Det sistnämnda upplever jag dock mer som en effekt av, än en orsak till, nämnda problem.

Jag känner mig allt mer kass, och stressad, och plågas verkligen av dåligt samvete inför min arbetsgivare och mina kollegor. Det är endast tack vare att jag överkompenserar extremt, när jag väl blir "normal" i några dagar, samt att jag lyckligtvis kan få extremt mycket gjort under kort tid, som jag lyckas hålla mig någorlunda flytande. Det känns dock som att denna överkompensation bidrar till att öka trötthet och handlingsförlamning under resten av tiden. Det är en återvändsgränd.

• Vad fan är mitt problem?
• Hur löser jag det?

(Jag har varit hos psykolog, men utan att få någon klarhet.)

Dags att hitta en ny karriär? Ett nytt jobb? Kanske dags att gå vidare helt enkelt.

Det kan inte ha någonting med det hela att göra?

Cannabis gör en seg och dum i huvudet, så är det.
Sen är sömnen väldigt viktigt. Sover man dåligt blir man också dum i huvudet rent effektivt sett.

Be om en snabb screening för vuxen-ADHD hos psykologen. Om det inte ger resultat gör en sömnstudie för att se om du har sömnapne eller liknande. Annars bidrar rökat till problemet, minnesretentionen försämmras genom verkan på NMDA receptorn. Om du inte har kronisk värk, Parkinsons eller MS bör du sluta.

Faktiskt inte. Jag har rökt ganska mycket, i perioder till och från, i mitt liv. Men inte på länge, och har även haft mångåriga uppehåll tidigare. Det jag beskriver har i grunden inte påverkats av min rökning, utan samma känslor har funnits där, helt oavsett om jag har rökt 5 spliff per kväll, eller varit spiknykter i 2 år.

Det har tvärtom varit så, att jag ibland har kunnat röka en liten jävel efter lunch (när det varit möjligt), vilket har gjort att den leda jag beskrivit har försvunnit, samt att jag har kunnat slappna av och fokusera på att beta av arbetet metodiskt och effektivt. Jag fungerar lite atypiskt med röka, i och med att jag ofta får energi och handlingskraft, i stället för att bli slö och apatiskt. På samma sätt så kan jag (åtminstone vid små mängder) bli mer klar och fokuserad i tanken, i stället för att bli grumlig och flummig. Det är bland annat därför som jag kunde kombinera kvällsrökande med ett i övrigt normalt och fungerande liv, under så lång tid.

Visst kunde jag, när jag var en färsk stoner, känna mig seg om mornarna efter en inrökt kväll, och även känna mig betydligt mer sugen på att glida tillbaka in i den mysiga stonerkänslan, än att "vakna till" och jobba. Men jag har faktiskt, som tur är, alltid haft både arbetsmoral och självdisciplin nog, att inte falla för den typen av frestelser. När jag rökte, så hade jag aldirg heller några problem med att somna, och även om jag ibland satt uppe ganska länge, och även om sömnen kanske inte är av bästa kvalitet rent objektivt, när man röker, så tror jag ändå att jag fick mer sömn än jag får idag, när jag ofta oroar mig och inte kan somna om på hela natten ibland.

Det börjar kanske låte som ett försvarstal kring rökning nu, vilket inte är avsikten, men jag kan konstatera att det inte är någon grundorsak eller huvudanledning till det jag beskriver, just eftersom jag känner precis likadant oavsett om jag röker varje kväll, eller inte har rökt alls på flera år.

Jag har själv funderat över vuxen-ADHD tidigare (bland annat för att jag blir lugn av tjack), och tog någora olika nättest, men inget av dem gav utslag.

Jag har inga generella minnesproblem, utan är fortfarande intellektuellt skarp när jag är motiverad. Dock så är jag inte alls främmande för att sömnbrist kan vara både orsak och symptom på mina problem.

Eftersom jag inte röker cannabis sedan en lång tid tillbaka, och eftersom jag fungerat likadant under tidigare långa uppehåll, så har jag som sagt svårt att se det som en huvudfaktor i sammanhanget.

Jo, jag är nog bättre lämpad för en annan väg i livet, än min nuvarande. Samtidigt så har jag tidigare kunnat hantera dessa känslor av leda, tristess och instinktivt motstånd, enbart med diciplin. Så jag tror att det jag känner nu har två delar.

Dels att jag borde byta karriär.

Dels att jag har drabbats av någon psykisk eller fysisk åkomma, som jag borde komma till botten med först.

Jag bedömer att jag antingen har rätt eller fel i ovanstående.

Du gillar inte ditt jobb så du är omotiverad. Det är ju inte så enormt svårt att räkna ut.

Du har nog knarkat sönder hjärnan.

Min tanke är att det kanske är en konflikt med någon på jobbet som du inte vill se. Är det konkurrens om ditt jobb?

Upplever mer eller mindre precis samma sak som dig, från att ha varit väldigt högpresterande har jag gått till att bli mer eller mindre en zombie som inte kan få något ur händerna. Det har pågått i snart 2 år och blir bara värre. Jag beslutade mig i början av sommaren att jag skulle söka för adhd och se vad som händer men har inte lyckats göra telefonsamtalet ännu.

Jag kan fortfarande starta större projekt på fritiden och är absolut inte stillasittande efter arbetstid. Dock har "sjukdomen" börjat sprida sig dit också så att det närmar sig att jag kan instruera ngn grundligt men har svårt att genomföra de mest basala saker själv.

Ska försöka följa tråden, men det finns risk för att även det blir ångestladdat.

lyckat till