Andra gången LSD - Psykos, trodde att livet va kört.

Kön: Man, 20-29 år
Substans: LSD
Dos: 150 ug
Tidigare erfarenheter: Alkohol, marijuana, lustgas, 3-mmc, stillnoct, LSD, Ecstasy och Mxe.
Plats: Rave vid ett naturreservat
Datum: 8/8


Förord:
Jag har alltid försökt att visa respekt för droger. Bara tagit grejer när jag vet att någon tagit av samma batch. Alltid läst på hur man ska inta på rätt sätt. Men nu i helgen så misskötte jag mig och det straffade sig hårt.
Jag trippade på mxe under natten till lördag. Detta ledde till att jag fick extremt lite sömn, typ bara någon timma. Sedan tog jag en halv lapp under natten till söndag. Då min hjärna inte var tillräckligt utvilad sen förra trippen så blev det för mycket och jag fick en psykos. Ska nu försöka beskriva hur det gick till.

Före intaget:
Under lördagen så hade jag och min bästa polare tagit reda på att det skulle vara ett underground rave mitt ute vid ett naturreservat. Kände mig extremt taggad då jag hade fixat lappar som skulle vara lika bra som min första tripp. Jag och min polare åkte dit lite tidigare innan det började för att hjälpa till och bygga upp. Settingen där kändes asbra.

Intag:
Klockan var ungefär 1.30 när jag satt med min polare i "chillen". Det va en stuga där de hade en eld i mitten med en slags skorsten mitt i rummet. Stoppade halva lappen på tungan och citerade Timothy Leary "Tune in, drop out".
Det tog kanske 20 minuter innan jag började känna nått. Jag hade på mig handskar med fingertoppar som ändrade färg. Dessa hade börjat att glöda/brinna för mig som jag tyckte va jävligt coolt haha. Gick ner till dansgolven samtidigt som jag snurrade med händerna för att bilda mönster osv. När jag kom till dansgolvet så saktades tiden ner så att allt gick i slowmotion i några sekunder innan det gick i normalfart igen. Det va ganska coolt.

Peak:
Jag gick runt och röde på mig mycket. Men jag kände att det började bli lite jobbigt. Hade någon orolighetskänsla som inte ville släppa. Försökte att tänka positivt för att vända mina dåliga känslor till positiva. Gick och satte mig i värmetältet (som va jämte stugan) för att lugna ner mig. Men det blev bara värre och värre. Fick massa visuals som bytte väldigt snabbt till något annat så att det blev svårt att hänga med. När jag satt där och höll på att snea så lyckades jag att sälja den andra halvan till någon random snubbe haha.

Början av psykosen:
Någon som jag tyckte var jävligt pinsamt som barn va att kissa på mig. Jag gjorde det inte så många gånger men tydligen hade det satt djupa spår på mig för det var rädslan att ha gjort det som psykosen handlade om. Jag gick ut från tältet och hittade min bästa polare som stod vid kanten av huset. För mig va han kritvit och såg ut som ett lik. Jag var fortfarande vid medvetande att jag visste att det var trippen som spökade med mitt sinne. Kramade han och sa att jag mådde sådär. Han va förstående men höll på att skriva massa med en tjej.

Psykos:
Jag gick ut på ängen som låg bakom huset. Det var väldigt högt oklippt gräs/vass. Jag skulle pissa och plötsligt sa det poff. Jag försvann totalt. Vad som hände sen är ganska luddigt. Någon sa att jag hade gått runt där i minst två timmar och pratat med mig själv. Jag såg bland annat att hela ängen svajade. Tusentals djur stirrade på mig. Ett långt tag kunde jag inte ens tänka ord. I min hjärna lät det typ "knölk khkjö öllkäoök gfjhfhg hgfg ijlkj ghjkhg". Jag var fast i en annan värld. Trodde att nu är mitt liv kört, det blir psyket. Gick runt och sa förlåt till min polare (som hade stuckit till tjejen han pratade med). Tror jag grät en del också för jag var så jävla rädd. Flera människor kom fram och pratade med mig ibland. Då och då kom jag tillbaka i mitt sinne men jag fattade inte vilka människorna var. Lyckades prata lite innan jag försvann och gick runt för att prata nonsens igen. Någon hade tydligen hjälpt mig in i stugan för plötsligt va jag där och flera människor hälsade på mig. Men i mitt huvud trodde jag att jag var på psyket och att det va doktorer/läkare som hälsade på mig.

Afterglow/lite psykos kvar:
Efter tag började jag att komma tillbaka. Men inte riktigt helt. Trippade fortfarande en del och allt laggade en del. Men plötsligt satt jag på kullen ovanför stugan och pratade med folk om vad jag jobbade med. Trodde dock att jag fortfarande va "galen". Att jag när som skulle vara tillbaka i den andra världen. Men jag fortsatte att vara i den laggande världen. Började dock inse vad som hade hänt, att jag hade haft en psykos. Hade tappat min mobil och försökte hitta min polare (han hade tydligen letat efter mig innan han stack). Min väska med hemnyckeln va också borta. Satte mig ner i gräset och hade viss panik över hur jag skulle lösa situationen. Men efter att frågat runt lyckades jag hitta min väska. Helvete vilken lättnad det var.

Psykosen kom tillbaka:
Försökte att ragga skjuts därifrån. Men det verkade som att det skulle dröja ett tag. Så jag bestämde mig för att börja gå till den närmaste busshållplatsen och chansa. Men på väg dit kom någon och erbjöd dyr svarttaxi. Jag som bara ville hem betalade direkt. På vägen till Farsta strand så kände jag hur min psykos började komma tillbaka. Trodde att jag hade pissat ner hans bil för mina skor var blöta i mitt sinne. Men när jag kände på byxorna så var dom torra.
Han släppte i alla fall av mig i närheten av pendeln.

Resan hem:
Så fort jag kom till spärrarna så betalade jag till spärren för att gå på toan. När jag kom in så såg jag att min ögon va totalt uppspärrade med två tefat som pupiller. Lyckades pissa i alla fall fast det laggade som fan. När jag väl kom ut till perrongen så blev jag kissnödig igen fast jag hade pissat precis. Trodde att jag skulle kissa på mig. Efter 8 minuter kom tåget. Men jag klarade bara att åka en station till Älvsjö. Va tvungen att gå av för att gå på toan igen. När jag sedan gick ner tillbaka till perrongen så blev jag kissnödig igen. Lyckades åka med tåget till södra station. Men kände att jag inte skulle klara av att byta vid centralen så jag gick av för att gå till Mariatorget och ta tunnelbanan. Det var bara 300 meter att gå men det kändes som 3 km.
När jag kom ner till perrongen så kände jag att jag inte klarar av det så gick upp på andra sidan.

Började gå åt ett håll och hade ingen aning vart jag var på väg. Kom till Zinkensdamm och gick ner till tunnelbanan. Lyckades åka till Östermalmstorg men va tvungen att stuga av för att jag trodde att jag skulle pissa på mig. Gick ut bland Stureplan och började gå mot stadion. Försökte att gå normalt och inte låta folk se mina ögon. Kom till Stadion och började gå hemåt. Visste att det är cirka en mil hem men jag ville inte åka fast. Försökte att hitta en taxi på vägen för att skjutsa mig till psykakuten men de va som bortblåsta. Var nära att svimma några gånger men jag lyckades att gå hem och kollapsade i sängen. Tog minst 2 timmar att gå så har fett med träningsvärk idag...

Slutord:
Att gå igenom dessa två psykoser är absolut det värsta jag har varit med om. Jag trodde verkligen att jag var fast i en annan värld och att jag skulle få spendera resten av mitt liv på psyket. Har verkligen lärt mig en stor läxa. Har tur som kom ur psykosen. Hoppas att genom denna text att få någon att inte göra samma misstag som jag.

Tror det där var en extrem snedtripp bara. och ingen direkt fullfjädrad psykos. Hur många gånger har du tagit syra? och har du gjort dig vid liknande tillfällen innan ? du nämner ju att du sov väldigt illa och trippade dagen innan. Du var ju inte direkt i ditt bästa mående då.

Varför jag tror att det inte var en psykos är för att det "kom och gick" för dig. På vissa platser du befann dig på mådde du sämre än andra. Du underskattade nog bara syran och "sett and setting" . Var inte utvilad nog.

I övrigt. Kul läsning^^

Du fick ej en psykos. Bara än för jävla snetripp. Respektera hallucinogener, precis som du säger. Tänk före du agerar, det kan en dag rädda dig från en massa möjligt skit.

Lsd ska tas i gott sällskap där det är lugn stämning.

Inte på ett jävla uterejv.