Citat:
Ursprungligen postat av
Carnitine
Saken är att grav PMS är inte smärtan som är det jobbiga, det är de psykiska besvären som är jobbigast. Så tror jag de flesta med PMS känner.
Ilska och frustration, eller sorg är väl de dominerande känslorna. Men för vissa är det ju så illa att de får självmordstankar eller tankar om att skada andra. Då är det ingen överlevnad i det.
Dock kanske kvinnor med PMS inte skulle vara direkt dåliga jägare, ilska kan ju göra en fysiskt starkare.
Mensvärk och PMS är inte alls samma sak, tror du blandar ihop det, menssmärtor och ägglossningssmärtor är ingenting jämfört med förlossning. Där finns det smärta, så tror inte man blir gravid för att slippa det förra.
Tror inte vikingakvinnor låg i sängen med krämpor, tror de arbetade arslet av sig, tror inte könsrollerna var sådana att kvinnor bara var hjälplösa och oförmögna att leda, tvärtom.
Ok, men vi kan diskutera menssmärtor också.
Citat:
Ursprungligen postat av
Hippie
PMS torde ju vara en bieffekt av hormonförändringar och inget som skapats eller evolverats fram.
De enda förändringar som evolveras fram eller bort är de som inte hindrar fortplantning.
Men kvinnor kan ha mer eller mindre PMS så det är inte en konstant.
Om PMS vore lika negativt då som så hade det troligen varit negativt för fortplantningen, i enl med evolutionsteorin.
Allt annat lika så är det väl negativt om en kvinna t.ex. sjukskriver sig två dagar per månad eller i övrigt är "omöjlig".
Jag tror ändå att det inte hade fungerat så bra om männen hade haft liknande problem. Anta att en grupp män är ute och jagar i några dagar. De kan inte börja käbbla sinsemellan, drabbas av depression eller självmordstankar.
Men det fungerade för kvinnor. Varför?