Citat:
Jag har ingen fakta att presentera, men jag tror att man hittar mobbningsoffer i större utsträckning i båda grupperna: både de som agerar utåt och mördar eller skadar andra och de som agerar inåt dvs. begår självmord eller sysslar med självskadebeteende.
Några siffror har jag dock inte.
Sen anser jag som förälder att det är problematiskt det här med att "alla ska få vara med". Det låter vacker, men hur ska man göra i praktiken? Vi vuxna vill inte heller umgås med alla kufer. Inte med våra arbetskamrater, grannar eller några andra vi är "tvungna" att tolerera. Men att umgås med dem mer än absolut nödvändigt gör vi inte frivilligt.
Varför skulle vi då försöka tvinga våra barn att umgås med andra barn som verkar kocko? Det är ren självbevarelsedrift att försöka undvika någon som inte verkar normal..
Man ska naturligtvis inte hacka på någon, utan umgås "civiliserat". Men detta gör inte dessa kufer mindre isolerade. Det är naturligtvis svårt att få kompisar när man inte platsar in och när man inte beter sig socialt som andra barn.
Sen är det intressant hur åsikterna delas här angående GM:s utseende. Själv tillhör jag dem som anser att GM ser "onormal" ut. Jag skulle försöka undvika honom i det verkliga livet. Några andra anser att han ser ut precis som "vem som helst".
Jag anser dock att människan har en förprogrammerad förmåga att försöka scanna onormala drag hos sina medmänniskor. Som en skyddsmekanism liksom.. Precis som vi har en förmåga att lyssna på folk och dra slutsatser av det de säger. Dvs. ifall vår samtalspartner verkar vara klok i huvudet eller ej.
Mobbning i form av undvikande av en person är för mig är en "normal" reaktion för att skydda sig själv gentemot något som verkar skadligt och farligt. Särskilt när det gäller barn som inte ens kan sätta ord på vad de känner. Bara att de känner obehag..
__________________
Senast redigerad av sno 2015-09-13 kl. 09:58.
Senast redigerad av sno 2015-09-13 kl. 09:58.