Hur stor är risken att kollegan har TBC?

Jag har en kollega som är fd flykting från Afrika och har bott i Sverige i mindre än fem år. Han har små dolda hostningar/harklingar frekvent, men verkar annars frisk.

Finns det någon risk att dessa yttringar är TBC? Och hur stor är risken att han smittar någon annan (mig) i detta fall? Jag undviker självklart närkontakt, men åker tyvärr bil med honom ibland. Jag är bcg-vaccinerad som barn, men förstår att vaccinet inte är det bästa. Jag kan ju inte direkt be honom testa sig eller gå till chefen och klaga som ni förstår...

Och om det finns en liten risk, vad kan jag göra i den här situationen för att rädda mig själv och min familj?

Av det du beskriver skulle jag säga risken finns absolut. Nyligen var det en afrikan som smittade ner en hel förskola i Örebro med TBC.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20824627.ab

Efter som det anses rasistiskt av PK-politiker att testa invandrare mot vanliga smittsamma sjukdomar så är detta vad som händer, som vanligt drabbar det andra än dom själva i sann vänsteranda.

Ring sjukvårdsupplysning och fråga. Tycker du ska prata med chefen också, detta är en hälsorisk för er andra. Antar att du jobbar inom kommunen(?) och där är det tyvärr huvudet i sanden med allt vad berör invandrare som är negativt. Men du kan försöka, eventuellt kolla efter annat jobb.

Och gör dig själv en tjänst och rösta inte på de som gav dig detta problemet (om du inte redan gör det).

Du har skrivit ett politiskt svar och inte ett medicinskt.

Även om han har TBC, kommer ca. 9 av 10 infekterade aldrig få en aktiv sjukdom i hela livet och även då är många aldrig smittsamma. Av dem som blir smittsamma under livet är de det under en mycket begränsad tid (ett par veckor med korrekt behandling). Under den tiden kan man ofta isolera dem så att sjukdomen inte sprids. Människor i västvärlden bor också mindre nära även i "nära relationer" jämfört med andra delar av världen, t.ex. då familjen sover i olika rum.

Vad betyder det här i faktiska termer? Jo, även om prevalensen på sjukdomen är hög i världen sprids den väldigt ineffektivt i västvärlden där uppföljning och behandling av ev. sjukdom är lättillgängligt. Utbrott av sjukdomen är självbegränsande eftersom en smittad person smittar mindre än 1 person i genomsnitt sett till hela livet.

Det blir många antaganden för att säga att du skulle vara i risk: Först får du anta att han är smittad. Sen får du anta att han har en aktiv sjukdom och då under den begränsade del av livet då han om något har en aktiv sjukdom. Sen får du anta att han har en aktiv sjukdom som också är smittsam. Sen får du anta att din begränsade kontakt utanför en nära relation utgör en stor risk.

Vad jag vill få fram är att risken är mycket liten och du får tänka på om någon isolering du själv sätter på honom gör mer skada än nytta. Det låter inte på din beskrivning som du har en rationell orsak att tro att han är farlig.

Tack. Jag antar att detta i kombination med att jag är vaccinerad gör att risken är försumbar. Däremot ser jag till mig själv i frågan om min hälsa och skiter fullständigt i om han skulle känna sig isolerad från att jag undviker närkontakt, en kvinna som blev smittad av tbc från en kollega blev ju synskadad av medicinen så jag tycker att det är en synnerligen allvarlig risk. Särskilt med tanke på att kollegan skulle kunna testa sig och medicinera själv om han visar sig vara smittad.

Frågan är bara vilka skyddsåtgärder jag kan vidtaga och vilken eventuellt effekt det har. Jag har ju mitt och min familjs välmående att tänka på och skulle inte direkt förlåta mig själv om jag drog hem tbc till mina barn trots att jag anade oråd. Det jag kan påverka är ju mig själv och mina handlingar.

Är det vettigt att vidtaga ungefär samma åtgärder som för att slippa förkylning med handtvätt/sprit m.m.? Eller är det endast munskydd som ger effekt?

Jag tycker inte du behöver göra något i just ditt fall, men generellt är de mest effektiva åtgärderna:
1. Goda levnadsförhållanden. Med det vill jag inkludera att man testar familjen för TBC om någon i den får sjukdomen. Man testar i princip inte någon annan i umgängeskretsen då nära och upprepad kontakt är oftast det som krävs. Jobbarkompisar är oftast helt säkra.

2. Vaccin. Vaccinet har begränsad effekt, däremot skyddar den relativt också mot allvarliga komplikationer om man skulle ändå bli smittad.

Det är det jag tycker du skulle koncentrera dig på. Det är de två sakerna som om något kommer att stoppa spridningen i samhället. Det jag menade med att du inte skulle isolera till jobbarkompis är egentligen mest för att det skulle bara leda till ångest för dig och ett hinder i ditt arbetsliv.

Vad anbelangar personlig hygien om man skulle möta någon med aktiv TBC kan jag säga att god handhygien är viktigt. Bakterien kan överleva svagare disinfektionsmedel, så sprit är bra. Begränsad kontakt är nog viktigare än ansiktsmask (om du inte har full stridsmundering som infektionsläkare kan ha på sjukhuset).

När du säger "aktiv sjukdom", menar du att korrekt medicinering gör TBC inaktiv? Eller inaktiverar den sig själv efter några veckor? Vad händer om personen inte sökt vård? Alternativt inte tar sina mediciner?

När den är inaktiv smittar den inte ens via blod då?

Hur fungerar det om personen har multiresistent tuberkulos?

Om personen fullföljt behandling borde han inte sluta hosta då?

Med "aktiv sjukdom" menar jag en infektion där man kan se en förökning och spridning av TBC-bakterien. Normalt skapar bakterien ett "granulom" runt sig, en sorts sfär av inflammationsceller, som paradoxalt nog hindrar ett immunsvar mot infektionen. Där kan bakterien sitta och gro utan att göra mycket för världen. En aktiverad TBC kan då inte gå tillbaka ner i sin låda, men den kan vara mer eller mindre aggressiv, kanske stanna av igen. Organskador som följd av att den slagit upp granulom på andra ställen kan ju inte gå tillbaka igen. Dödligheten i obehandlad TBC är hög.

Om man behandlar en aktiv TBC är målet bot, vilket uppnås i princip i alla fall där patientens följsamhet är god. Man behöver gå igenom en lång antibiotikabehandling (minst 6 månader), men symtomen bedarrar mycket tidigare än så. Det är väldigt viktigt att man går igenom hela behandlingen eftersom den kan "gömma" sig nånstans i kroppen, plus att man inte vill ha någon resistensutveckling.

Man räknar med att de man ser bakterierna genom mikroskop från luftvägsprover hos är smittsamma, medan de som är mikroskopi-negativa är mindre smittsamma. De är dem som är mikroskopi-positiva som man helst vill isolera i 14 dagar. Erfarenhetsmässigt är det de första 14 dagarna efter behandlingsstart som man fortfarande är smittsam.

Huvudsmittovägen är luftvägarna, men den kan visst smitta genom blod. Dock vet jag inte om den kan göra det vid en latent infektion. Det utgör ett hinder för blodgivning, men den faktiska risken vet jag ärligt talat inte.

När man behandlar TBC har man nog alltid odlat först för att få klarhet i resistensmönstret hos sin stam. De flesta resistensmönstren utgör inget hinder för behandling. I sällsynta fall kan man se fall av "extensively drug resistant tuberculosis" (XDR-TB) hos människor som behandlats förut, men ofta kan även de behandlas helt ok.

Symtomen bedarrar efter behandling, men ärrskador och dylikt består. Ärrbildning i lungorna kan ge lungsymtom (men självklart är inte det smittsamt).