Det är uppenbart att det råder en otroligt stor klyfta mellan gemene lekman i samhället och de som är vetenskapsskolade i deras syn på hur livet/naturen "fungerar", vad "vi" är för något, etc.
Enligt mig kan man påstå att om man inte är fördjupad inom vetenskapen, så lever man i en sorts illusion, alltså att man har en modell av verkligheten som är mer inkorrekt än den vetenskapliga (den vetenskapliga är inte komplett, men den byggs upp konstant och närmar sig mer det fullkomliga).
Det är otroligt intressant, för att nämna min egen gradvisa uppbyggnad av förståelse, att bit för bit dekonstruera denna illusionen och verkligen öppna sig och börja förstå livets komplexitet genom att förkorvra sig i biologi, fysik, m.m.
Personligen ser jag på människor på ett väldigt annorlunda sätt än innan jag ägnade mig åt vetenskap, det känns som att jag ser in "djupare" i hur saker och ting fungerar än jag gjort tidigare och att jag inte är "fooled by appearences".
Hur har det varit för er egen del? Har ni exempel att dela med er?
