2015-07-31, 02:39
  #1
Medlem
Hej,

Jag har haft många diffusa fysiska och sociala problem i mitt liv(inte ADHD, utan andra problem). Det har pågått sedan tonåren och de är så många att jag inte vet om det är värt att försöka beskriva dem.. Det skulle bli en lång post..

Förra året så råkade jag ut för några missöden där jag bland annat svimmade av, alla blodkärl i hela ansiktet sprack och mina leder blev helt kaputt. Jag fick åka till akuten och de visste inte vad felet var men det tog mig två veckor innan jag kunde gå ordentligt igen. Det hände en gång senare också. Förutom det så upplevde jag hjärtklappningar och hjärtarytmi. Man undersökte mitt hjärta utan att hitta något och min läkare frågade då om jag hade ångest, för hon menade på att det har kommit in patienter som i princip haft symptom så illa att man tror att de ska dö men att det i själva verket varit ångest. Nej, svarade jag. Jag har aldrig haft ångest, varför skulle jag ha det.

Men sen har jag tänkt på det, och tänkt.. Jag är uppfostrade att vara stark, jag är inte den som drabbas av psykisk ohälsa och jag omges av personer som är starka. Sånt drabbas bara andra.. MEN desto mer jag tänkte på det så insåg jag att jag vantrivdes i min livssituation och att jag eventuellt faktiskt hade ångest.. Även om jag inte egentligen vill erkänna det.. Jag valde att säga upp mig ifrån mitt jobb och flytta tillbaka till min hemstad där jag har släkt och vänner.. Nu har jag bott här i ett par månader och hjärtat känns mycket bättre, men jag kämpar fortfarande varje dag med andra fysiska och psykiska problem..

Jag snubblade över något som heter GAD, Generellt Ångest Syndrom och just nu så känner jag mig "frälst". I princip allt jag läst om det stämmer in på mig så väldigt bra och nu är jag ivrig att gå vidare med att göra en undersökning i hopp om att det ska bota alla mina sömnproblem, magproblem och sociala problem som uppstår pga att jag konstant oroar mig över saker som normala människor inte oroar sig över..

Frågan nu är bara om det finns effektiv behandling mot det, hur lång tid tar det innan jag kan få det och är det ens värt att gå igenom processen eller borde jag lära mig leva med mina problem, som jag gjort hittills? Finns det en möjlighet att mitt liv kommer få sig ett ordentligt uppsving om jag tar tag i detta?
__________________
Senast redigerad av voXt 2015-07-31 kl. 02:46.
Citera
2015-07-31, 03:58
  #2
Medlem
Edward-Tellers avatar
hur vet du att du har GAD?

berätta mer om dina tankar så kan vi flashbackläkare ge dig en korrekt diagnos.

processen för diagnos och behandling är ungefär fem minuter lång för GAD och innebär att du får SSRI och en klapp på axeln. envisas du kan du få Lyrica, men skiten är tydligen beroendeframkallande och har snabb toleransutveckling.

du kanske får lite psykologtider, eller så köper du en självhjälpsbok som är baserad på KBT.

för dina sömnproblem får du antingen atarax, lerigigan, theralen eller propavan, som alla här på Flashback kommer att svära åt men som faktiskt är ganska bra, och helt ofarliga. du kanske får lite imovane eller stillnoct också.

tänk sen på att elakartade hjärntumörer ofta har symptom som liknar GAD inledningsvis. (skojar bara)
__________________
Senast redigerad av Edward-Teller 2015-07-31 kl. 04:00.
Citera
2015-08-08, 01:48
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av voXt
Hej,

Jag har haft många diffusa fysiska och sociala problem i mitt liv(inte ADHD, utan andra problem). Det har pågått sedan tonåren och de är så många att jag inte vet om det är värt att försöka beskriva dem.. Det skulle bli en lång post..

Förra året så råkade jag ut för några missöden där jag bland annat svimmade av, alla blodkärl i hela ansiktet sprack och mina leder blev helt kaputt. Jag fick åka till akuten och de visste inte vad felet var men det tog mig två veckor innan jag kunde gå ordentligt igen. Det hände en gång senare också. Förutom det så upplevde jag hjärtklappningar och hjärtarytmi. Man undersökte mitt hjärta utan att hitta något och min läkare frågade då om jag hade ångest, för hon menade på att det har kommit in patienter som i princip haft symptom så illa att man tror att de ska dö men att det i själva verket varit ångest. Nej, svarade jag. Jag har aldrig haft ångest, varför skulle jag ha det.

Men sen har jag tänkt på det, och tänkt.. Jag är uppfostrade att vara stark, jag är inte den som drabbas av psykisk ohälsa och jag omges av personer som är starka. Sånt drabbas bara andra.. MEN desto mer jag tänkte på det så insåg jag att jag vantrivdes i min livssituation och att jag eventuellt faktiskt hade ångest.. Även om jag inte egentligen vill erkänna det.. Jag valde att säga upp mig ifrån mitt jobb och flytta tillbaka till min hemstad där jag har släkt och vänner.. Nu har jag bott här i ett par månader och hjärtat känns mycket bättre, men jag kämpar fortfarande varje dag med andra fysiska och psykiska problem..

Jag snubblade över något som heter GAD, Generellt Ångest Syndrom och just nu så känner jag mig "frälst". I princip allt jag läst om det stämmer in på mig så väldigt bra och nu är jag ivrig att gå vidare med att göra en undersökning i hopp om att det ska bota alla mina sömnproblem, magproblem och sociala problem som uppstår pga att jag konstant oroar mig över saker som normala människor inte oroar sig över..

Frågan nu är bara om det finns effektiv behandling mot det, hur lång tid tar det innan jag kan få det och är det ens värt att gå igenom processen eller borde jag lära mig leva med mina problem, som jag gjort hittills? Finns det en möjlighet att mitt liv kommer få sig ett ordentligt uppsving om jag tar tag i detta?

Cymbalta har mer eller mindre gjort att jag känner mig normal. Helt jävla fab.
Citera
2015-08-10, 15:30
  #4
Medlem
Jag sökte hjälp för sömn- och ångestproblem i våras, hade tidigare blivit erbjuden (men nekat) SSRI och efterfrågade nu samtalstid. Fick det, och "fick" diagnosen GAD (d.v.s gjorde ett "mini" som det heter, där man får svara på en massa frågor för att ta reda på vilka problem patienten har) men tycker inte det har hjälpt speciellt mycket. Iofs har jag inte ansträngt mig så mycket som jag borde men när det gäller samtalsterapi måste man verkligen klicka med personen, åtminstone om den terapeutiska delen består av att snacka, öppna upp sig och diskutera sina problem.

För mig känns det som jag går dit, berättar hur det går, får höra alla tips jag redan googlat mig fram till under årens gång och sen är det inget mer än så.

Visst ska man kräva en motprestation från patienten men jag tycker som sagt inte att terapi har hjälpt mig märkvärdigt mycket.

Sen var jag ganska medveten om mina problem innan jag kom dit, om man är helt ny till sina problem kan det nog hjälpa mycket mer.

I allmänhet handlar det nog bara om att inse sina begränsningar och anpassa sig därefter, prova på olika mediciner (något som jag ej gjort men starkt funderar på att göra), verkligen försöka sköta om sömnen och göra avslappnings/andningsövningar dagligen samt träna.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in