Är vi bara arv och miljö?

Funderar ju ofta hit och dit. Är vi egentligen inte bara gener som påverkas av miljö? Vad mer skulle vi kunna vara? Jag tänker tex. påståenden som att vi väljer våra tankar. Gör vi det? Vi har väl dom tankar som våra gener och miljö ger oss, eller? Tex. har vi ett val om att gå till Ica eller Coop att handla, egentligen? Går vi på Ica så är det vårt arv och miljö som styr oss dit. Tänker vi att vi ska trotsa och gå på Coop istället istället så är det väl våra gener och miljö som får oss och trotsa också? Vet inte om ni kan se det på den djupare nivå jag menar. Vilket val vi än gör så är det väl bara arv och miljö och med andra ord har vi egentligen inga val?

Du kan ju gå och inbilla dig att du har en egen vilja, men dina handlingar styrs mestadels av vad du känner, och så är det för de flesta andra.

Som biologiska varelser är vi en produkt utav arv och miljö, därav så är allt vi gör och tänker i grunden en produkt utav detsamma.

Då kan vi alltså egentligen bara påverka andra och inte oss själva. Lite tvärsom mot för vad som brukar sägas. Andra kan förstås då påverka oss också så vi tex. börjar tänka på ett annat sätt. Då är de andra miljön som påverkar oss. Kontenta: Man kan få andra att påverka sig själva men man kan egentligen inte påverka sig själv utan att gener och miljö får oss till det.

..och då blir det på nå vis som att vi inte kan lastas för någonting...vi hör alla ihop på nå vis...om en individs gener och miljö inte får denne att sluta göra oönskade handlingar tex. så är det så. Egentligen kan man då stryka eget ansvar om inte våra gener och miljö har fått oss att ta det vilket vi inte kan bestämma själva. Nä, usch vad jobbigt allt blir när man ska börja tänka efter.

Det du beskriver är en så kallade metafysisk spekulation gällande varats beskaffenhet och i någon mening är alla antaganden om det upplevda just av den arten - vi har bara valt att kategorisera det som empir, fantasi eller metafysik.

Om man i en djupare mening frågar sig vad man är för något kan det naturligtvis inte få något svar eftersom den fenomenella erfarenhetens innehåll är det enda som kan leda en till information gällande frågans svar - problemet är att det just är den fenomenella erfarenheten som frågan gäller. En slags varats intrinsikala, rekursiva, existentiella loop.

Om vi tar tolkningen på den empiriska skalan av problemställningen så stämmer det att en människa är en mix av den arkitektur som dennes genuppsättnings algoritmer medger och hur den arkitekturen interagerar med den övriga miljö som systemet fungerar i.

Om vi lämnar empirin och tar klivet in i metafysiken och därmed ontologin finns det två saker som kan sägas om metafysisk (ontologisk) fri vilja:

1. Vi har i vår fenomenologi förmågan/erfarenheten/kapaciteten att emulera framtida scenarion. Dessa inre upplevelser ger oss en stark känsla av att vi står inför olika alternativa valmöjligheter. Problemet är att vi aldrig (empiriskt eller logiskt) kan bevisa att dessa alternativ existerar, utan det enda vi kan göra är att konstatera att ett av dem (eller inget) inföll. Vi kan alltså ej med säkerhet veta om vi kunde gjort annorlunda.

2. Den andra problematiken är hur något skulle kunna välja vad den vill välja? Det blir en oändlig regress av val.

mmm så ligger det nog till av det jag förstod.

Nej. Vi är organismer. Det vi gör är att vi interagerar med miljön, inte bara påverkas av den. Vårt arv, i form av dna, har bara ett visst begränsat inflytande, vilket även det är interaktivt.

"Vi har väl dom tankar som våra gener och miljö ger oss, eller?" Nej, vare sig gener eller miljön vet något alls om tankar. Tankar finns på sin egen nivå i ett system, hjärnan, i organismen.

Det är tack vare att vi är organismer med ett sinne som har tankeförmåga, som vi kan påverkas. Det är vi som skapar denna påverkan, t ex genom att skapa trafikregler och välja att hålla till höger. Det är inte asfaltens kemiska sammansättning som får oss att inte köra bilen över en refug. Det är inte syran, estrarna, alkoholtyperna i DNA som bildar en 'ritning' av en människa, utan organismen själv som utnyttjar molekylerna till att lagra data.

aha ok. Men på nåt sätt blir vi då väl ändå till och har den hjärna vi har och påverkas av massa runt omkring och blir den vi blir utan egentlig makt mer än vad vår hjärna säger till oss om det runtomkring?

Tycker du säger samma sak som TS men krånglar
Visst vi interagerar med miljön, men det är miljö/gener som får oss att göra det.

Det blir semantik, eller var är värdet i att vi interagerar vs miljön och gener styr oss?

'Värdet' ligger i att all interaktionen bygger på att vi är de utvecklade människor vi är. Om vi varit en stycke granit så hade gener och miljö inte kunnat 'göra' allt de tillskrivs.

Jo, men det är ju liksom så självklart så det tog jag bort.