Det finns ett svar på alla frågor.

Det stämmer om svarets relevans är irrelevant.

Frågan är otydlig.
Vad är ett sanningssvar och, som jag tidigare skrev, måste svaret vara relevant till frågeställningen?

Sanningssvar kan vara någonting som är korrekt eller rätt. Att det är så det är.

För exempel ta frågan hur universum uppkom och jämför den med att du sätter ner foten på marken.

Sätter du ner foten på marken är det sant hur man än vrider och vänder på det.

Svaret är att det just satte ner foten på marken för det är så det är, det är en sanning, det är korrekt och det är rätt svar på frågan: "Satte jag just ner foten på marken".

Svaret på varför universum uppkom finns också. Bara det att hur mycket vi än tittar ut i det som redan finns hjälper oss inte att hitta svaret.

Nej jag vet inte svaret heller. Någon annan som vet?

Alla sanningssvar är väl tautologiska? Dvs frågan och svaret är varandras definitioner. Frågan och svaret är egentligen inte särskilt dynamiskt. Det finns ingen dynamisk process där ett informationsutbyte sker mellan frågan och svaret? Kan du frågan så vet du också svaret/svaren.

Icke tautologiska frågor borde tillhöra en större mängd. T.ex så erkänns frågan 1+1=3 långt större värden än de rent matematiska. Man kan alltså göra (poetiska)påståenden om världen med felaktiga frågor/svar påståenden. Dvs om man söker sanningen, så söker man efter den lilla skattkistan med guld, och inte den stora och oändliga rikedom av osanning och icke-tautologi.

Svaret är redan givet. Frågan härleds från svaret.
Blir det någon skillnad att ställa frågan "Kommer jag sätta ner foten i marken?"?