Livsregler och paradiset - Lite personliga funderingar...

Har ni några livsregler som ni försöker följa?
I takt med att jag har mognat, träffat många människor, gjort div erfarenheter - varav många har gjort mig mer ödmjuk och tacksam till livet och andra människor - så försöker jag att vara en så god och bra medmänniska som möjligt.
Min huvudregel idag är enkelt uttryckt: "Jag ska försöka att vara så snäll och hjälpsam som möjligt mot mina medmänniskor och aldrig vara medvetet elak".

Det är en svår regel att följa, jag kan inte älska alla och alla kan naturligtvis inte älska mig. Visst händer det att man säger korkade saker till folk ibland, man sårar någon utan att tänka på det och ibland så vräker man ur sig saker av ren enfald eller i ursinne.
Men jag tror att så länge jag verkligen försöker att leva efter denna regel, så länge jag är medveten om den så tror jag att Gud (om han finns. Hoppas! Hoppas! ) inte ska vara alltför avogt inställd när det är dags för mig att knacka på dörren till paradiset och be om en inträdesbiljett. Jag är väl medveten om att han säkert kommer att vilja ha ett och annat allvarligt samtal med mig men jag hoppas att det inte bli värre än så.
Jag hoppas att det är lång tid kvar.
Jag hoppas att min mor, min mormor och morfar och min gamla katt väntar på mig däruppe.

En annan livsregel jag försöker att följa är: Fördöm inte andra, kräv inte mer av dem än vad du själv kan prestera och kan de inte ens det, försök att förstå, försök att sätta dig in i denna människas liv och situation. Man kan bara göra sitt bästa efter den förmåga man har fått, mer än så kan man inte begära.

jag hoppas att min karma är tillräckligt god så att jag uppstår i nirvana

Du är väl lite inne på samma sak i RB's "hederstråd" men kör till
Just ödmjukhet är ett begrepp man bör undvika att uttala som en personlig egenskap. Överhuvudtaget försöker jag låta bli att definiera en "livsplan" eller ett motto, sådana uppgraderas ju och justeras från dag till dag känns det som. Iaf när man är ung som jag.

Jag är iaf inte ödmjuk, jag tycker att de flesta människor är rätt fjuttiga på något sätt, tyngdlösa i all sin enkelhet.

Livsregler är begränsande på något sätt och jag tror inte på efterlivet så, nej, jag har inga egentliga livsregler, jag behöver dem inte.

Henkko:


Nej, du tror inte på ett liv efter detta men säker kan du inte vara, eller hur? Varför inte hoppas på ett liv efter detta?

Att överhuvudtaget leva sitt liv på ett sätt som ska göra en osynlig gubbe i himlen glad är bara otroligt primitivt. Ifall det skulle finnas en gud så gör han ett så pissigt jobb så han är definitivt inte värt att tas på allvar, än mindre dyrkas.

Lev livet på ett sånt sätt som gör dig och dina medmänniskor lyckliga. Och kom inte med någon kommentar att din gud/profet/överstepräst eller släkting till någon av dessa redan har sagt detta och därmed har patent på det. Jag kan lova att han också har nämnt något att du ska döda alla som inte tycker som du. Plus deras fruar, barn och boskap. Religion är av ondo, och det finns ingenting som ursäktar lidandet som den orsakat och att anpassa sitt liv efter en religion är att samtycka till denna ondska. Tänk själv!

Ödmjukhet är nyckeln till Gud. Utan den är vi inte mottagliga för Guds budskap. Endast genom att sänka våra egna röster kan vi höra Honom.


Ingen människa är fri från ondska. Det viktiga är ju som sagt att vi gör vårt bästa, och försöker gottgöra våra felsteg bäst vi kan. Mer kan ju inte begäras som du säger.


Guds nåd är så ofattbart stor att även de värsta synder kan förlåtas om man uppriktigt ångrar sig och accepterar Hans nåd.


Att hoppas på Gud är i sig en Guds gåva. Hoppet ger oss styrka när allt känns hopplöst och uppgivet. Genom att framhärda i hoppet och genom att fortsätta söka Sanningen leds vi steg för steg närmare Gud. Och bäst av allt: Gud står att finna redan i detta liv! Inte bara kan man komma till visshet om Hans existens, man kan t.o.m. känna Guds obeskrivliga kärlek inom sig, och då finns inte längre några tvivel. Fortsätt följ den väg Sanningen leder dig, och du ska uppnå allt du söker. Flytta all fokus bort från dig själv och mot Gud. Ju mindre man är själv (egot) desto närmare är man Gud. Ge aldrig upp hoppet!