Citat:
Inspirerad av detta så vill jag gräva mer i det hela.Det var andra matchen i kvalet som följde VM -94, vi hade inlett med att slå Island borta med 1-0 i en på pappret "lätt" kvalgrupp. Minns att vi var i stort sett överlägsna i första halvlek borta mot Schweiz och ledde med såväl 1-0 som 2-1, har för mig att det var en jävla dimma under den matchen också, eller om det var bengaler det minns jag inte.
Vill minnas att Blomqvists självmål betydde 2-2 och kom en bra bit in i andra halvlek varpå Schweiz ganska omgående sedan gjorde både 3- och 4-2. Sedan förlorade vi även mot Turkiet och Ungern ganska tätt på denna match och repade aldrig oss i det kvalet, eller i nästa heller för den delen. Så Blomqvists självmål var början på slutet för 94-gängets framgångar kan man cyniskt säga.
Vill minnas att Blomqvists självmål betydde 2-2 och kom en bra bit in i andra halvlek varpå Schweiz ganska omgående sedan gjorde både 3- och 4-2. Sedan förlorade vi även mot Turkiet och Ungern ganska tätt på denna match och repade aldrig oss i det kvalet, eller i nästa heller för den delen. Så Blomqvists självmål var början på slutet för 94-gängets framgångar kan man cyniskt säga.
1994 tog Sverige brons i fotbolls-VM, för den som inte visste det. Två år innan hade vi spelat semifinal i EM på hemmaplan och åkt ut efter en hedersam förlust mot de regerande världsmästarna. Nog hade vi mycket tur under själva VM-turneringen med lottning och tillfälligheter, men det förtar inte att Tomas Brolin var en av VM:s absolut bästa spelare, att Kenneth Andersson och Martin Dahlin tillsammans gjorde fler mål än det brasilianska radarparet Romario och Bebeto och så vidare. Trots att Ravelli var målvakt så lyckades vi knipa en bronsmedalj. Så att svensk fotboll höll hög klass under 90-talets första halva råder inga tvivel om. Sedan hände något.
Vi tog oss inte till EM -96 eller VM -98. Jag minns hur jag sommaren -98 fick se både Dahlin och Brolin på nyhetsmorgon där de förkunnade att deras karriärer var över. Dahlin tror jag till och med kom ut med det några veckor före Brolin. Schwarz hälsena gick av innan EM -00 som var vårt första mästerskap sedan -94. Under EM:et bars Roland Nilsson ut på bår och K. Andersson slutade efter EM någon gång. När VM -02 skulle dra igång så var det i princip bara Henke Larsson kvar från bronsgänget då P. Andersson fallit bort på grund av skada. Thern, Björklund, Ljung, Ravelli med flera tycks ha försvunnit med vinden i generationsväxlingen.
Vad hände med svensk fotboll, egentligen?
Alltid är det nån som ska ta ifrån dom framgången. Man upphör aldrig att förvånas.