Ursprungligen postat av
Fadingout
Lösningen, eller delvis lösningen, är att inse att ens förälder har grava problem som kommer att gå i graven med hen. Jag trodde länge att jag skulle kunna lösa de problemen jag har med min morsa men inser att det aldrig kommer att gå fullt ut för att de sitter så djupt rotade hos henne och har inte med mig att göra. Det gäller att acceptera det som har varit och försöka förlåta och framför allt att inte föra samma problematik vidare till nästa generation. Hon har inte haft det så lätt stackarn, synd bara att hon tog ut så mycket skit på sina barn. Det har satt djupa sår som tagit decennier att försöka läka.
Hon är helt enkelt psykiskt sjuk, till viss del iaf. Hon har bra sidor också, hon har hjälpt mig mycket och jag älskar henne i grund och botten men hon är också fruktansvärt påfrestande som person, väldigt dominant, väldigt påträngande, känslomässigt labil och konfliktsökande. Jag blir tokig efter att umgås med henne i mer än en halvtimme och känner mig helt kvävd och illa till mods. Speciellt när vi är ute bland folk för att det är så pinsamt.
Farsan borde väl också få sig en släng av sleven, men det tar vi i en eventuell "din pappa"-tråd...
