Sedan finns det sanning:
I Sverige vill vi gärna tro att vi är humanistiska. Egentligen är vi mest fega.
Martin Luther King fångade det bättre än någon annan: "Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad". Motsatsen till tystnad är att ta ställning, att uppvisa civilkurage, att ta en risk med den egna personen som insats. I kulturer som premierar tystnad med uppskattning och makt blir det personliga priset högt för den som står upp för vad som är rätt och riktigt.
Det pågår en intensiv debatt om den så kallade åsiktskorridoren, inte minst ifråga om migration och integration. En del hävdar att det inte finns några tabun, att vi inte gör annat än pratar om invandring och att alla som uttrycker en ståndpunkt måste vara beredda på att få mothugg. På andra sidan står de andra, de som framhåller att priset för att uttrycka en åsikt är högt eftersom det sällan är åsikten i sig utan den som uttrycker den som hamnar i blickfånget.
Således är det enklare för en invandrad att ta strid mot hedersförtryck eller att höja rösten för krafttag mot jihadister, än för Kalle Svensson som genast skulle stämplas som rasist. Det sista är en sanning med modifikation; sedan det blivit populärt att kalla invandrade, som inte delar uppfattningen om vad invandrade ska tycka på grund av sin härkomst, för "husneger" har spelplanen delvis ritats om.
På grund av stycket ovan kommer sannolikt denna krönika att delas av människor som röstar på SD. Jag kommer bli "SD-omhuldad" som det så finurligt kallas när man vill punktera någons person utan att ha förmåga att argumentera i sak. Att jag är för fri invandring spelar mindre roll i sammanhanget, det centrala är att jag ska brännmärkas. Metoden har gamla anor. I DDR undervisades blivande officerare i konsten att bryta ner meningsmotståndare psykiskt. Genom att sprida skvaller och misstro och på så sätt skada en människas privata relationer kan man tysta de flesta utan att ens behöva ta till våld.
Jag menar att denna rädsla för att bli "smittad" och "nedsmutsad" är den enskilt viktigaste förklaringen till varför det ser ut som det gör i Sverige i dag. Varför skulle annars politiker av alla kulörer lyfta sitt engagemang mot patriarkala värderingar i andra länder och samtidigt relativisera problemen i Sverige? Varför skulle feminister tala om hedersförtryck och våld under parollen "mäns våld mot kvinnor" när skillnaderna är fundamentala, i ena fallet i strid mot kulturen och i det andra i enlighet med den? Varför skulle det allmänna hänvisa barn som utsätts för aga i hemmet till imamen i stället för till de sociala myndigheterna, vilket varit normen om barnet kommit från en annan kontext? Varför tilldelar vi kulturer, i stället för individer, rättigheter?
Om det är välmening, befogad rädsla, ren och skär dumhet eller en kombination av alltihop låter jag förbli osagt. Konsekvenserna för de människor som drabbas, människor som sökt sin tillflykt till Sverige, är enorma. Liksom för ett samhälle som borde garantera alla individer lika fri- och rättigheter oavsett härkomst.
"Jag funderar på att efter trettio år i Sverige på nytt söka asyl här. Anledningen är att jag inte längre fritt kan diskutera rätten till abort, rätten till min kropp, rätten till ömsesidig kärlek som inte kan påtvingas, rätten att vistas och använda offentliga platser och otaliga andra begränsningar av kända och okända personer i min närmaste omgivning i Husby utanför Stockholm. /…/ Vi är många kvinnor som är mycket oroliga över utvecklingen i Husby och hotet mot jämställdheten här. Är inte Husby en del av Sverige, gäller reglerna inte här? ", skrev Zeliha Dagli i veckan (AB 05/29).
I Sverige vill vi gärna tro att vi är humanistiska. Egentligen är vi mest fega. Priset för fegheten betalas av offren; de skötsamma, de oskyldiga barnen och kvinnorna. Antingen fortsätter vi att vara rädda för vad andra ska tycka om vi säger ifrån eller så tar vi parti för den skötsamma majoriteten. Om det leder till att vi blir ifrågasatta spelar mindre roll. Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.
