Jag vill inte dö men jag vill inte leva

Jag vet inte hur jag ska börja men hej.För tre år sen när jag var 15 blev jag polisanmäld för något jag inte hade gjort av min bästa vän de slutade med att jag bröt kontaken med alla jag känner inklusiv min familj de åren har förstört mig helt jag började umgås med knarklangare och fel sorts människor

Jag lyckades trots allt börja om på nytt fick mig en flickvän och fina nya vänner som alltid finns för mig men trots allt så kommer jag inte ur allt de här sommarloven blir ett långt helvete av samma tankar om och om igen

Har flera gånger övervägt begå självmord men de känns inte bara rätt för jag vill inte dö men klarar inte av allt det här jag tränar regelbundet men under sommaren klarar jag inte av det

Skolan var mitt paradis eftersom jag hade andra saker att tänka på än mitt förflutna och mina misstag

Nätterna är alltid värst eftersom det är då jag har mest tid att tänka jag vill flytta härifrån starta ett nytt liv men under de omständigheterna jag har just nu så kommer det inte på tal

Så jag ber er om hjälp att försöka ge mig idear om vad jag kan göra för att undvika de tankarna

Jag ber om ursäkt för alla stavfel och annat skit jag skriver från min telefon och är väldigt trött.

Jag vet inte. Det är nog bara så livet är.
Man vill inte dö, men det går inte att leva så man kommer tillbaka till döden hela tiden.
Jag vet inte hur man bryter cykeln. Hoppas nån vet.

Det låter som att dina bekymmer började för mer än tre år sen. Din "bästa vän" visade sig vara någon helt annan än den du trodde. Och var antagligen inte bra för dig och ingen att umgås med före polisanmälan heller. Och det kanske inte din familj var heller. Men din nuvarande omgivning har du ju tillit till. Och det är ju skitbra.

Har du svårt att bli förbannad när folk jävlas? Har man det så blir man lätt trampad på. Anförtro dig till din tjej med din situation som ändrades för dig för tre år sen.

Att ens tänka tanken självmord säger att du vänt massor och åter massor av aggression inåt, mot dig själv. Och det ger förlamande och djup depression. Och bland mycket annat så tar det ens mesta energi.

Gå ut i skogen en gång om dan eller två och slå allt vad du orkar på granarna. Ta med dig nån billig porslinssak också och kasta mot nåt hårt. Och ta i från tårna och ända ut i hårrötterna och vråla allt du orkar ett långt befriande HELVETE!!!!!!!!!!!!!! Raseriutbrotts helande verkan är underskattat, så ge det en chans och se om det hjälper dig.

Mår du dåligt över att inte ha kontakt med din familj? Jag menar om du funderar något på de ibland kanske?

Nätterna brukar vara då man funderar mest på allt. Du verkar tänka ganska mycket på framtiden om att du vill flytta ifrån osv. Ha inte så bråttom med det, du är nog fortfarande ganska ung så visst finns det en möjlighet att det händer någon gång men bara inte just nu. Du har fortfarande chans att ändra på framtiden.

Vet hur du känner, har släppt all kontakt med vänner och familj på grund av vissa orsaker som jag inte vill nämna. Så dem senaste 2 åren har jag suttit ensam och varit för mig själv enda gången jag pratar med någon är när jag går till affären.
Har försökt komma ut ur detta men inte klarat det. Gick från att ha vänner och familj till att inte ha något förutom mig själv.
Har också funderat på självmord och försökt ett antal gånger men aldrig klarat det, det som får mig att fortsätta livet är att bara försöka tänka framåt och inte på sånt som hänt går sakta men säkert framåt och hoppas på att livet blir bättre under åren!

Sen för att undvika dom negativa tankarna brukar jag sätta mig ner och spela lite strategi spel eller något annat på så sätt kommer jag undan dom negativa tankarna!