Hej!
Jag har en skogskatt som heter Sigge som är 15 år. Jag har växt upp med honom i ett hus i skogen med min familj som liten och han strövade fritt som han ville genom kattlucka, vi blev dock oroliga ibland då han försvann några dygn i sträck och vi fick gå ut i skogen och hämta honom då han satt som förstenad i ett träd eller på en sten. Efter 7 år flyttade vi och Sigge hamnade i lägenhet, utan möjlighet att kunna gå ut genom kattlucka. Han provade sele men flydde och försvann i 7-8 mån innan han återigen dök upp från en närliggande skog, helt oskadd! Efter det flyttade vi återigen till ett hus(inte pga Sigge) och det var frid och fröjd för honom igen, tills pappa valde att flytta högre upp i landet och jag ville inte skiljas från Sigge, så jag tog honom till min lägenhet.
Väldigt egoistiskt tänkt såhär i efterhand, men han hade aldrig trivts med pappa heller då han har skaffat 2 hundvalpar.
Jag har försökt gå i koppel med honom och det har gått ok ibland men oftast när jag ska sätta på honom selen så blir han rädd och springer iväg.
Jag vill inte se honom lida i lägenheten utan vill att han ska få må lika bra som förut, så ikväll gick jag ut med honom utan sele och han var superlycklig. Det spöregnade men han var lika glad för det, och sprang omkring på innergården vid lägenheten och runt bilarna, samt runt den allmänna uteplatsen. Efter 25 min ville jag gå in, så jag ropade på honom att han skulle få fisk men det lyssnade han inte på. Jag fortsatte följa efter honom och när jag sa till honom en gång till så följde han mig ca 20 meter innan han korsade vägen och for in på en tomt! Jag var ju tvungen att följa efter och hittade honom efter nästan 10 min, på baksidan i ett buskage. Jag försökte ta upp honom 2 gånger men då sprang han bara iväg, tredje försöket funkade och jag bar honom mot lägenheten. Efter halva biten, kastade han sig ur min famn och sprang åt samma håll som vi skulle, men stannade plötsligt upp och tittade tillbaka mot tomten. Plötsligt kom det en bil och han blev rädd och sprang mot lägenheten, då vi kommer upp i lägenheten får han sin fisk (han blir belönad med det efter varje gång han varit ute) och lägger sig sen och tvättar sig på golvet. Nu sitter han på balkongen och tittar ut.
Jag är orolig och funderar, ska jag våga gå ut med honom utan sele fler gånger? Tror ni det är stor risk att han försvinner då han gjort det tidigare? Han är väldigt fäst vid mig annars, iaf som det tycks. Det är en stor risk jag tar, försvinner han kommer jag få otroliga skuldkänslor, när det enda jag ville var att han skulle få sin frihet tillbaka. Samtidigt känns det taskigt att återigen sätta på honom selen när han varit utan ikväll.
Tacksam för svar! =) / E.
Jag har en skogskatt som heter Sigge som är 15 år. Jag har växt upp med honom i ett hus i skogen med min familj som liten och han strövade fritt som han ville genom kattlucka, vi blev dock oroliga ibland då han försvann några dygn i sträck och vi fick gå ut i skogen och hämta honom då han satt som förstenad i ett träd eller på en sten. Efter 7 år flyttade vi och Sigge hamnade i lägenhet, utan möjlighet att kunna gå ut genom kattlucka. Han provade sele men flydde och försvann i 7-8 mån innan han återigen dök upp från en närliggande skog, helt oskadd! Efter det flyttade vi återigen till ett hus(inte pga Sigge) och det var frid och fröjd för honom igen, tills pappa valde att flytta högre upp i landet och jag ville inte skiljas från Sigge, så jag tog honom till min lägenhet.
Väldigt egoistiskt tänkt såhär i efterhand, men han hade aldrig trivts med pappa heller då han har skaffat 2 hundvalpar.
Jag har försökt gå i koppel med honom och det har gått ok ibland men oftast när jag ska sätta på honom selen så blir han rädd och springer iväg.
Jag vill inte se honom lida i lägenheten utan vill att han ska få må lika bra som förut, så ikväll gick jag ut med honom utan sele och han var superlycklig. Det spöregnade men han var lika glad för det, och sprang omkring på innergården vid lägenheten och runt bilarna, samt runt den allmänna uteplatsen. Efter 25 min ville jag gå in, så jag ropade på honom att han skulle få fisk men det lyssnade han inte på. Jag fortsatte följa efter honom och när jag sa till honom en gång till så följde han mig ca 20 meter innan han korsade vägen och for in på en tomt! Jag var ju tvungen att följa efter och hittade honom efter nästan 10 min, på baksidan i ett buskage. Jag försökte ta upp honom 2 gånger men då sprang han bara iväg, tredje försöket funkade och jag bar honom mot lägenheten. Efter halva biten, kastade han sig ur min famn och sprang åt samma håll som vi skulle, men stannade plötsligt upp och tittade tillbaka mot tomten. Plötsligt kom det en bil och han blev rädd och sprang mot lägenheten, då vi kommer upp i lägenheten får han sin fisk (han blir belönad med det efter varje gång han varit ute) och lägger sig sen och tvättar sig på golvet. Nu sitter han på balkongen och tittar ut.
Jag är orolig och funderar, ska jag våga gå ut med honom utan sele fler gånger? Tror ni det är stor risk att han försvinner då han gjort det tidigare? Han är väldigt fäst vid mig annars, iaf som det tycks. Det är en stor risk jag tar, försvinner han kommer jag få otroliga skuldkänslor, när det enda jag ville var att han skulle få sin frihet tillbaka. Samtidigt känns det taskigt att återigen sätta på honom selen när han varit utan ikväll.
Tacksam för svar! =) / E.
