Passar inte mentalt med min hund!

Jag fick en ny hund för ca 6 veckor sedan. Det är en bedlingtonhane som nu är 9 månader gammal. Han är väldigt gosig sådär som bedlingtonhundar är men han är väldigt mjäkig och rasar ihop i en boll om det är något han inte vill göra, som t.ex. bli borstad, tvättad eller t.o.m. äta. Jag är ganska bestämd med min andra hund eftersom hon behöver en sån uppfostran för att inte testa hela tiden och bli odräglig, så jag är automatiskt bestämd med bedlingtonhanen också vilket gör att han faller ihop i en boll. Jag har förstås ändrat mitt beteende gentemot honom, men han rasar ändå ihop i en boll (kan tillägga att han alltid har gjort det hos uppfödaren också, verkar vara ett beteendedrag och beror inte på att någon har varit elak mot honom).

Nå, egentligen är problemet att jag inte s.a.s. connectar med honom. Min andra hund som jag tog från gatorna i Spanien sa det bara klick med och jag älskar henne över allt annat på jorden och skulle göra vad som helst för henne. När jag tittar på bedlingtonhanen varken ser eller känner jag något för honom. Jag tänkte till en början att det kommer med tiden, men det går nästan andra vägen. Jag tar hand om honom som han behöver, ger mat och promenerar och klappar men jag känner ingen glädje över att ha honom hos mig. Min andra hund är inte heller så jättebrydd, hon springer mest bara undan när han vill leka och jaga. Han är väldigt "hund-dum" medan min andra hund har mera kattdrag. Har alltid varit mest förtjust i katter så det kan påverka.

Har någon annan varit med om samma sak?

Jag tycker det är så orättvist mot bedlingtonhanen att han har mig som ägare som inte älskar honom så som jag tycker att alla hundar förtjänar att bli älskade. Mina djur är inte husdjur utan min familj, men nu just känns det som att han är ett husdjur som gnagar på kottar och pinnar. Jag är lite nervös över vad uppfödaren kommer att säga, jag har inte betalat honom ännu så på det sättet är det "enkelt" att hitta ett nytt hem åt honom.

Uppfödaren borde väl också vilja att hunden får ett bättre hem där den blir älskad?

Jo, det är klart. Men hon är ganska tuff så kan tänka mig att hon tycker att jag är fånig.. är sån känslomässig person så oroar mig också ganska mycket i onödan.

Prata med uppfödaren och förklara situationen, kan aldrig tänka mig att h*n vill att hunden ska få ett dåligt liv(menar inte att du felbehandlar men ett liv utan kärlek är ett dåligt liv)

Ni kanske kan hjälpas åt på något vis att hitta ett bättre hem för honom?

Jag har skickat ett meddelande till uppfödaren nu att jag vill diskutera saken! Ja, jag hoppas att hon tar det på rätt sätt och inte att jag skulle vara självisk på något sätt för jag tänker ju på hundens bästa!

Ja, vi ska se när vi har diskuterat saken. Han kan ju bra vara hos mig tills vi hittar någon ny ägare, uppfödaren har själv så många hundar att den inte kan åka tillbaka dit.

Tack för uppmuntran, blir lättare när man har stöd!

Du har inte funderat över det faktum hur vida att du varit "bestämd" mot din hund raserat din hunds förtroende för dig som ägare? Bara för att du ändrat dig så är inte förtroendet dig och hund emellan återuppbyggt. Har du skapat obehag hos hunden så sitter givetvis detta kvar i bakhuvudet. Jag undrar varför du först skriver att hunden är vek, sedan skriver att du behandlat honom bestämt bara för att din andra hund kräver detta? Borde du inte sett honom för den individ han är från allra första början och sedan anpassat ditt sätt mot honom efter hans förutsättningar istället för att behandla honom utefter vad en helt annan hund kräver? Det är ju så galet det kan bli.

Lämna tillbaka honom till uppfödaren och ge honom en chans att finna ett hem där han passar in istället.

Låter som en kanon jycke, lägger sig ner, som en skrämd igelkott, ifall den inte vill ta sig an saker haha! Den krabaten har ju en karaktär och får den att låta hur soft som helst. Hundar ska vara lata, slappa och bara ha det bra och leva gott av det överflöd som genereras i hemmet den hamnat

Du har lyckats formulera precis vad jag hade tänkt att svara. Tummen upp!

Tycker du gör helt rätt som lämnar tillbaka hunden när du känner ni ej matchar, ibland uppstår sånt och då är det bättre lämna tillbaka än känna att det blir fel det är inte rätt mot någon .

Och om hon nu skulle bli sur så slipper du ju henne sen... när hunden är borta.

Hoppas det går bra och att hon förstår din situation! Lycka till!

En eloge till dig som tänker på hundens bästa.

Hoppas det löser sig för hunden så att den kommer till ett hem där han blir älskad.

Jävligt orättvist att jämföra två individer på det viset. Tom inom samma ras kan man få två olika hundar. Anpassa träning och kommunikation efter det som hunden svarar bäst på. Försök lära känna honom istället för att ständigt jämföra honom, till hans nackdel, med din tik.

Det verkar som att ni två framförallt behöver jobba på tillit och kommunikation. Testa även att "bara vara". Mys tillsammans; pilla öronlapp och klia nacke. Balans/klättringsövningar kan stärka en vek individ. Tänk på ditt kroppspråk, tonläge och vilken typ av belöning/ar han får vid träning.