Orolig grabb

Jag har precis brutit upp med min flickvän, jag mår såklart inte helt bra. Är en oerhört tuff period för mig. Jag har fått ont i magen, blivit illa mående och fått huvudvärk av dem har problemen.

Det finns en sak som oroar mig mer än nåt annat, min kuk har tagit semester. Borde jag oroa mig över det?

Tack på förhand!

Beklagar förlusten och den ömmande kroppen! Men vad menar du egentligen med att "kuken har tagit semester"?

Den är jävligt mycket mindre än vanligt och det är helt omöjligt att få stånd.

Antar att det beror på att jag har varit nedstämd på den senaste tiden

Den kanske har fått sig en chock och förbereder sig inför en svältperiod i och med att "skafferiet" har försvunnit ur bilden, men vad vet jag; jag läste ju samhällsvetenskapligt och inte om anatomi. Men med det sunda förnuftet så tänker jag att det inte alls låter som en osannolik förklaringsmodell som du själv tar upp. Mår inte kroppen bra reflekteras det nog även på snoppen.

Ordinationen jag rekommenderar: Gå ner till Ica; inhandla onyttigheter såsom godis, chips och folköl; tanka hem filmer som inte överstiger 4.0 på Imdb's rating; lägg dig i sängen, telefonen på ljudlöst, och stanna där 3-4 dagar. Mättar inte snasket tillräckligt och du finner hungerkänslor löser du den problematiken genom att beställa mat som kan levereras till din dörr, utöver det kan inte jag se några andra hinder som kan uppstå, om så trots allt sker gäller ledorden "minsta möjliga ansträngning" för att lösa dem.

Hmm, tror nog enbart att det återstår att säga: krya på dig!

Önskar jag kunde göra det, men jag har ett arbete

Men grabben... du är ju faktiskt sjuk.

Nja är lite bättre med det allmäna måendet idag, det är mest kuken som är annorlunda

Finns det nån annan som har en förklaring till det här?

Att du inbillar dig pga nedstämdheten. Alltså jag menar storleken. Potensen beror såklart mycket på psyket.

När borde det här problemett vara borta då? Borde jag oroa mig?

Ett uppbrott är alltid jobbigt, det är ju en förlust av någon som stått en nära och som man delat mycket med. Det är ett sorgearbete helt enkelt. Mitt råd är att ägna dig åt den, prata gärna med andra hur det känns osv. Bearbeta och tillåt dig känna! Tyck gärna synd om dig själv!
Det är bästa sättet att ta sig igenom svårigheter i livet.

Så småningom känns livet lättare igen och man upptäcker rentav att man lärt sig en massa och växer som människa.

Så ta det bara lite lugnare än vanligt, så löser det sig.

Just den här gången känns det bara så jävla tufft, det kom väldigt plötsligt och lögner och otrohet kom fram. Försöker verkligen bearbeta, men det är bara så mycket känslor som snurrar i huvet