34årig tvåbarnsmamma, insjuknade 09 i en klassisk förlossningsdepression och det tog två år innan jag blev "helt bra". Medicinerade då med 20mg citalopram.
Funkade till förra året, mitt andra barn var då 10mån. Började med ångest, sedan kräks jag och slutar jag äta (ångestrelaterat). Kämpade på hemma med VåC och fick Atarax som ångestdämpande. Gick inte så bra och fick pga att jag inte kunde sova, äta, fungera och fick mörka tankar så blev jag inlagd på en allmänpsykiatrisk avd 10 dagar.
På sjukhuset fick jag ny medicin, fick byta till Venlafaxin 150mg, fick sömntabletter och ångestdämpande (benzo).
Har slutat helt med benzot sedan ett halvår tillbaka, har försökt ta bort sömntabletterna men fick hemska utsättningssymtom.
Nu är det semester, vi har just mist en nära anhörig till oss (61år cancerhelvete), barnen har haft och har svåra medicinska problem, vi har ärvt en helt underbar stuga men som ej är underhållen. Av min svärmor som dog. Min svärfar orkar inte ta hand om sin stora fina båt och vi har fått ta den (med underhåll och allt) Det är alltså MYCKET för oss, vi har väldigt mycket kring oss som vi gillar men som jag nu är rädd att min stresskänslighet sätter stopp för.
Igår åkte vi upp till stugan, jag blev ledsen över hur igenvuxet det är. Och att det numera bara är vi som kommer vara här. Mycket minnen. Jag har svajat senaste veckan (barnen sjuka) jag blev sjuk och igårkväll var det som att riva ner taket för mig. Grät grät grät och hade världens ångest, vaknade imorse med ångest, kräktes och har gått på lågvarv med en molande ångestklump i magen.
Någon med liknadnde erfarenheter?
Någon med insikt i lämpliga terapiformer (och vad ska man terapeuta liksom? Ångest (som jag haft 3v sammanslaget på hela året) Stresskänsligheten? Allt som är kring sorg och sjukdom med barnen?
Alla inputs välkomna. Tack
Funkade till förra året, mitt andra barn var då 10mån. Började med ångest, sedan kräks jag och slutar jag äta (ångestrelaterat). Kämpade på hemma med VåC och fick Atarax som ångestdämpande. Gick inte så bra och fick pga att jag inte kunde sova, äta, fungera och fick mörka tankar så blev jag inlagd på en allmänpsykiatrisk avd 10 dagar.
På sjukhuset fick jag ny medicin, fick byta till Venlafaxin 150mg, fick sömntabletter och ångestdämpande (benzo).
Har slutat helt med benzot sedan ett halvår tillbaka, har försökt ta bort sömntabletterna men fick hemska utsättningssymtom.
Nu är det semester, vi har just mist en nära anhörig till oss (61år cancerhelvete), barnen har haft och har svåra medicinska problem, vi har ärvt en helt underbar stuga men som ej är underhållen. Av min svärmor som dog. Min svärfar orkar inte ta hand om sin stora fina båt och vi har fått ta den (med underhåll och allt) Det är alltså MYCKET för oss, vi har väldigt mycket kring oss som vi gillar men som jag nu är rädd att min stresskänslighet sätter stopp för.
Igår åkte vi upp till stugan, jag blev ledsen över hur igenvuxet det är. Och att det numera bara är vi som kommer vara här. Mycket minnen. Jag har svajat senaste veckan (barnen sjuka) jag blev sjuk och igårkväll var det som att riva ner taket för mig. Grät grät grät och hade världens ångest, vaknade imorse med ångest, kräktes och har gått på lågvarv med en molande ångestklump i magen.
Någon med liknadnde erfarenheter?
Någon med insikt i lämpliga terapiformer (och vad ska man terapeuta liksom? Ångest (som jag haft 3v sammanslaget på hela året) Stresskänsligheten? Allt som är kring sorg och sjukdom med barnen?
Alla inputs välkomna. Tack
