Hoppas bara att vi slipper se ännu en mercato där de vanliga namnen ska snurra varvet runt som vanligt. Det där med att alla etablerade offensiva spelare måste hinna med att svepa över Milano, Turin, Genua, Florens & Rom innan de lägger av.
De första jag kom och tänka på när jag läste ditt inlägg var Borriello, Gilardino, Matri, 3 spelare som passar klockrent in på din beskrivning av lata sportchefers drömvärvningar.
Bubblare: Quagliarella, Cassano.
Hade bara Acquafresca kunnat hitta målet är jag säker på att även han hade utvecklats till en sån spelare och blivit sportchefernas våta dröm.
Luca Toni har varit runt i ett stort antal italienska klubbar (12 st) men har vid 38 års ålder inte lyckats hamna i Milano än, är det i vinter eller till sommaren han tar steget dit? En som däremot lär ta steget över till Milano inom kort är Eder i Sampdoria. Ger han 1-2 säsonger sen är han tillbaka i karusellen igen.
Destro är bara 24 år och hinner nog in om Turin också kan jag tänka mig. Inne på sin femte klubb.
Ja, jag tror det. Hoppas det också. Långt ifrån perfekt säsongsstart, de måste börja besegra de svagare lagen både hemma och borta (nu har de förlorat mot Sassuolo och spelat oavgjort mot Carpi, Sampdoria och Empoli). Men hemmasegrarna mot Lazio och Juventus betyder mycket.
Dårskap av Empolis Saponara - avstängd tre matcher för sina hotfulla förolämpningar mot domaren, som fick honom utvisad.
Losermentaliteten sitter i vägarna i Napolis betongläktare tyvärr. Inte ens när dom var som bäst med Cavani och Lavezzi i spetsen kunde de skjuta hem scudetton. Men vi får se de har inlett bra men inte perfekt trots allt, 3 vinster, 3 oavgjorda och 1 förlust. Väldigt fin offensiv har dom däremot, ligans finaste kan jag tänka mig, Milans offensiv är bara fin på pappret.
Romas år kanske? Men då måste fler än Gervinho göra mål..
Vi kan ju lite slumpmässigt plocka fram en spelare som verkar intressant & studera dennes karriär.
Sassuolo går ju onekligen oerhört bra numera, rent exceptionellt bra. Viktigt att försvaret funkar om man ska etablera sig på det sätt som de gjort. I mittlåset har man bla Francesco Acerbi som ordinarie. En spelare som fått debutera i landslaget & haft fundamental roll i Sassuolo på senare tid. Då har han ändå haft bekymmer med cancer-sjukdom & det var även strul med något doping-test. Ändå verkar det ju gå bättre än någonsin för honom trots, måste man säga, extrema motgångar.
Hans tidigare karriär ser väldigt rörig ut med utlåningar hit & dit. Man kan därför fråga sig hur den hade sett ut om den varit mer strukturerad under tidigare år. För uppenbarligen finns där ju potential om man tas ut till landslaget & medverkar till braksuccé hos Sassuolo samt även värvats in till Milan.
2006–2010
Pavia 48 (3)
2007
→ Renate (loan) 1 (0)
2007–2008
→ Spezia (loan) 0 (0)
2010–2011
Reggina 40 (2)
2011–2013
Genoa 0 (0)
2011–2012
→ Chievo (loan) 17 (1)
2012–2013
→ Milan (loan) 6 (0)
2013
→ Chievo (loan) 7 (0)
2013–
Sassuolo 45 (3)
Redan tidigt krångel med utlåningar, bla sommaren 2007 till Triestina (2 augusti) & till Spezia (16 augusti). Fattar inte grejen där med att vara där i en vecka. Visst fattar jag såklart att det rör sig om dealar hit & dit, är spelaren lovande så kan det ju framöver ligga pengar i potten. Både Triestina & Spezia låg dock två divisioner högre än Pavia, där han ju vid tiden inte börjat spela matcher än. Så gör man inga framträdanden i Serie C2 så lär det ju knappast bli speltid i Serie B heller. Vad är grejen med att låna spelare utan A-lagsrutin från lag två divisioner under? Det är såklart dealar & agenter & sportchefer hit & dit, som alla söker efter pärlor men någonstans måste ju en vettig förklaring ligga rent spelmässigt.
Efter att sedan ha slagit igenom hos Pavia så värvas han till Reggina i Serie B sommaren 2010 & det är där det stora genombrottet kom, 22 år gammal säsongen 10/11. Så långt är det solklart. En riktigt bra säsong i Reggina i Serie B blir liksom materialet som sportchefer i värvartagen sedan går efter.
Sedan blir det jävligt krångligt igen. Det är någon sorts cirkus där med Enrico Preziosis Genoa, för det är Genoa som köper honom. Men istället dyker han upp i Chievo & blir ju sedan mest känd då Milan plockar honom efter fina insatser hos Chievo. Sedan tillbaka till Chievo då tiden i Milan är slut. Där var det ju en massa krångel med spelarbyten & delägarskap & det fanns avtal & samarbeten mellan Preziosi & Berlusconi. Man undrar ju hur det är för en ung spelare som försöker etablera sig att hamna i det här med osäkerhet & allt. Utan några tyngre meriter bakom sig egentligen mer än en bra säsong i Serie B. Som mittback dessutom så är det ju viktigt att samspelet funkar med lagkamrater. Så skickas man runt & ska plötsligt agera någon slags reserv till reserven i en superklubb. Det måste ju liksom surra någon osäkerhet i huvudet där: "-Är det ett steg uppåt eller neråt att plötsligt ta ett halvår på Milans bänk?".
Sedan Acerbi kom till Sassuolo så har det ju uppenbarligen gått väldigt bra, trots cancerbehandling & all osäkerhet det innebär. Då kan man ju verkligen undra hur det sett ut om han helt enkelt bara spelat i Pavia - Reggina - Genoa. 4 säsonger i ett mer stabilt Genoa bakom sig? Hur skulle det varit? Att nu vara inne på femte säsongen i Serie A med Genoa?
__________________
Senast redigerad av Stivali 2015-10-07 kl. 21:22.
Det här med att Genoa-spelare snurrar runt mellan Chievo & Milan i någon cirkus med kontrakt, jag vet inte om man ska betrakta det som företagsekonomi & politik på avancerad nivå som vanligt folk inte begriper, eller om det istället bör betraktas som rena bilhandlare/hästhandlare/torghandlare-nivån med vinterdäck på köpet? Jag vet inte.
Sedan det här med att Pavia 2007 lånar ut en spelare (Francesco Acerbi) till Renate i Serie D från 11 januari till 30 januari, där han gör en match. Vad är grejen? För till sommaren 2007 så hade han tydligen utvecklats enormt för då skulle han istället lånas ut till Serie B! En vecka i Triestina & sedan någon tid i Spezia. Det blev dock inga matcher där i något av de lagen. Tanken med att plocka in en fotbollsspelare borde ju någonstans vara att han ska delta i matcher.
Okej att det här är affärer som det handlar om, men när blir det löjligt? När övergår det till trams? Framförallt, var går gränsen tills det löjliga börjar anses som helt normalt? För när något är normalt så är det ju inte konstigt längre.
Hur långt ner i divisionerna känns det rimligt att deala & hålla på? Är det så länge det ligger potentiellt stora pengar i potten? Spelare som aldrig spelat i A-laget ska ses som handelsvaror man kränger runt i kontraktdealar hit & dit.
Egentligen skulle man ju kunna hålla på så här i korpen också. Deala & greja med korpspelare. Ta över ett lag i korpen & börja sportchefa där. Pilla med "projekt", "ratta piazzan", "sätta truppen" & hela den biten som vi älskar. Frågan är när omgivningen tycker det går överstyr & blir trams. Gå ner till pensionärerna som lirar boule i parken & organisera upp det, börja "ratta" ett boule-gäng. Egentligen är det inte konstigt. I bostadsrättsföreningar & dylikt så finns där alltid småpåvar som mer än gärna tar på sig ansvar. Vill vara viktiga & ska styra upp & ta beslut & hela den biten.
Så egentligen vore det inte konstigt om man istället för att hålla på & tramsa med lekar som Football Manager & liknande spel, istället gör verklighet av saken, går in som sportchef för att ratta något på absolut bottennivå bara för att få utlopp för våta drömmar om att på riktigt få slänga sig med begrepp som "-Jag tror på projektet" & liknande. Börjar man sätta pengar på spel dessutom så blir det ju på riktigt även om man bara rattar något korplag eller boule-gäng i parken.
När man sitter på en trupp på 200 man varav 28 målvakter som Parma gjorde för att 1 säsong senare gå bankrutt och hela jävla klubben förlorar allt och tvångsförflyttas ner till Serie D. Jag hoppas det var sista gången jag såg Parma nära Serie A igen för någon måtta får det vara.
När man sitter på en trupp på 200 man varav 28 målvakter som Parma gjorde för att 1 säsong senare gå bankrutt och hela jävla klubben förlorar allt och tvångsförflyttas ner till Serie D. Jag hoppas det var sista gången jag såg Parma nära Serie A igen för någon måtta får det vara.
Håller med. Det ligger faktiskt på samma nivå som när man hör om läggmatcher när pensionärer spelar boule i parken. Bara det att det senare inte finns. Förmodligen.
Startskottet till Milans förfall torde vara när Barbara tacka nej till 300 miljoner från PSG för Pato. Sen har allt gått utför.
nej, tyvärr. rötan är avsevärt mer långvarig, vilket är uppenbart för alla som följer milan någorlunda detaljerat. ancelotti brottades ganska tidigt med en genomkorrumperad, kompisköpande och allmänt inkompetent sportchef (kolla upp braidas sydamerikascouting, och jämför med vad galliani köpte in, exempelvis )) ) samt en ägare som helt enkelt tappat intresset och mindre och mindre kommit att drivas av de politiska incitamenten för ett starkt milan. 2007 var en anomali, det får man inte glömma, liksom det faktum att ancelottis milan sällan fick ut max i ligan (vilket man däremot antagligen fått om ledningen köpt in komplement och ersättare till den stomme spelare man tillät bli alltför internt inflytelserika).
Riccardo Gagliolo, 25-årig mittback i Carpi, vill spela för svenska landslaget (hans mor är svensk och han har svenskt pass). Har knappt sett honom spela, men väljs man till bästa mittback i Serie B är man en solid och välskolad spelare. Ur en artikel i Aftonsvamlet:
Han har italiensk pappa och svensk mamma, Carpis Riccardo Gagliolo.
Den 25-årige mittbacken spelar för italienska Serie A-*nykomlingen Carpi.
Förra säsongen bidrog han i hög grad till lagets avancemang med sina fem mål och säkert försvarsspel.
– Det är en stor ära för mig, kommenterade Gagliolo då han utsågs till Serie B:s bäste mittback.
Den italienske försvararen kallas för ”Tor” av vänner och lagkamrater som ser honom som en riktig viking. För hans styrka, ljusa färger och hans svenska ursprung.
– Min mamma Eva är från Sundsvall. När jag var liten hade jag svenskt pass. Nu är mina föräldrar separerade, berättar Gagliolo.
Italienska Gazzetta dello Sport har intervjuat backstjärnan och Sportbladet har på förhand fått ta del av uppgifterna.
– Jag har nu förnyat mitt svenska pass, berättar Gagliolo för Gazzettan.
En av anledningarna: att kunna spela för det svenska landslaget.
– Jag vet att konkurrensen är hård, det vore en dröm för mig, jag vet hur svårt det är, säger Gagliolo och fortsätter:
– Min morfar spelade fotboll som ung, jag gör det för att hedra och glädja honom också. Han skulle älska att se mig i Sveriges landslagströja.
Den unge italienaren, som är känd för sitt goda humör och sin öppenhet, pratar svenska ”men den är lite rostig” och har varit flera gånger i Sverige.
– Det är vackert. Men det är kallt i Sundsvall! Jag har sett allsvensk fotboll också, jag har kusiner i Stockholm, vi såg AIK spela, berättar han.
I mötet med Palermo i september spelade Riccardo Gagliolo mot Robin Quaison och Oscar Hiljemark.
– Vi pratade lite.
Tre Cagliari-spelare i startelvan, men det var Atalantas Monechello som briljerade. Inbytt med en halvtimme kvar så gjorde han två mål och en assist. Hyfsat.
Tre Cagliari-spelare i startelvan, men det var Atalantas Monechello som briljerade. Inbytt med en halvtimme kvar så gjorde han två mål och en assist. Hyfsat.
Benassi var riktigt bra offensivt också. Nu har jag inte så bra koll på Slovenien, men jag tyckte att dom fick lite för många bra chanser att göra mål. Italienarna borde ha täppt till bättre. Som tur är gjorde Cragno en fin match.
Mandragora från start som regista, han har precis fyllt 18. Debuterade från start i Serie A för ett år sedan när Genoa tyvärr vann över Juventus. Kan vara en spelare att ha ett öga på. Utlånad till Pescara denna säsongen.
Benassi var riktigt bra offensivt också. Nu har jag inte så bra koll på Slovenien, men jag tyckte att dom fick lite för många bra chanser att göra mål. Italienarna borde ha täppt till bättre. Som tur är gjorde Cragno en fin match.
Mandragora från start som regista, han har precis fyllt 18. Debuterade från start i Serie A för ett år sedan när Genoa tyvärr vann över Juventus. Kan vara en spelare att ha ett öga på. Utlånad till Pescara denna säsongen.
Som jag varit inne på tidigare lider Cagliari lite då det är landslagsuppehåll i Serie A. Man har någon utländsk landslagsspelare typ Krajnc, men framförallt spelare i de italienska ungdomslandslagen.
Men trots spelare i Azzurrini som såklart främst spelar i A-truppen, så har man även ett Primavera-lag som är hyfsat framgångsrikt.
Just nu dunkar man sönder motståndarna och har fyra segrar efter fyra matcher. Den senaste matchen var mot Inter som man vann med 2-0.
Mycket av snacket har handlat om Murgia, som gjorde mål och en läcker assist mot Inter. En nummer tio som vi förhoppningsvis kan njuta av på en högre nivå i framtiden...
En som däremot lär ta steget över till Milano inom kort är Eder i Sampdoria. Ger han 1-2 säsonger sen är han tillbaka i karusellen igen. 
)) ) samt en ägare som helt enkelt tappat intresset och mindre och mindre kommit att drivas av de politiska incitamenten för ett starkt milan. 2007 var en anomali, det får man inte glömma, liksom det faktum att ancelottis milan sällan fick ut max i ligan (vilket man däremot antagligen fått om ledningen köpt in komplement och ersättare till den stomme spelare man tillät bli alltför internt inflytelserika).
