Någonting är fruktansvärt fel med mig. Kan någon dra en slutsats om vilken eller vilka diagnoser som är mest troliga?
Allt började nog mer eller mindre runt 15-16 årsålder då jag antagligen började bli lite smått deprimerad. Självförtroendet och motivationen stegrade sedan sakta nedåt. Även mina känslor försvann mer och mer, och vid runt 20 började jag fundera på ifall jag var sociopat. Efter ett tag sökte jag läkarvård, vilket för övrigt är det största misstaget jag gjort i mitt liv, vilket slutade med SSRIn vid namn sertralin.
Efter det började helvetet... Extrema självmords-tankar och -uppmaningar (nästan som röster ifrån min hjärna), ångest och rejäla ångestattacker, psykos/-er som hette duga. Gick nog på dessa i 3 månader innan jag vart kallad igen till läkaren. Insåg nog inte att skiten inte stod rätt till även fast jag levde i en mardröm. Slutade med inlåsning på psyk.
Tyvärr slutade inte mina problem samtidigt som intaget av livsförstörar-pillerna. Intensiviteten avtog ganska rejält jämfört med hur det var i slutet av medicineringen. Dock fortsatte fler och fler psykiska problem uppstå, och med tiden har det blivit värre och värre.
Dessa problem är de jag nu har på min meritlista, vissa av dessa är jämförda med hurdan jag var i tonåren innan de blev sämre:
OCD
deppression
ÅNGEST
psykoser (oftast utlösta vid brist på sömn och-/eller onyktert)
avsaknad av självförtroende
självförakt
ingen självbild
avtrubbad
likgiltig
medel-hög intelligens som dalat markant
tappar ord/försämrad talförmåga
Mitt vokabulär var absolut godkänt, nu: inte alls!
kraftigt försämrat minne
kan inte fokusera på någonting
oförmåga att ta tag i och klara av saker på egen hand
nedvärderar mig själv så mycket att jag inte vågar ta för mig utav mycket i livet
har ofta inga egna åsikter, eller kan jag inte hålla fast vid dem
kan inte känna glädje eller mening med någonting
apati
panikattacker har börjat förekomma vid platser där många människor vistas och är högljutt eller i köer
sömnsvårigheter
obekväm och mycket blyg i andra sociala sammanhang än om på ett fåtal människor jag känner väl
brutal ångest över att ha kontakt med myndigheter och liknande, vilket är problematiskt
koncentrationssvårigheter
'omedvetet' självdestruktiv och - sällan i väldigt mild grad - även medvetet
bryr mig inte det minsta hur min framtid kommer se ut, ifall en sådan finns på tapeten
enorm dödslängtan och konstanta självmordstankar, men - tyvärr - samtidigt stor rädsla och ångest inför
Jag tror dock inte jag är långt ifrån att komma över rädslan på den sista punkten nu!
( lånat konto )
Allt började nog mer eller mindre runt 15-16 årsålder då jag antagligen började bli lite smått deprimerad. Självförtroendet och motivationen stegrade sedan sakta nedåt. Även mina känslor försvann mer och mer, och vid runt 20 började jag fundera på ifall jag var sociopat. Efter ett tag sökte jag läkarvård, vilket för övrigt är det största misstaget jag gjort i mitt liv, vilket slutade med SSRIn vid namn sertralin.
Efter det började helvetet... Extrema självmords-tankar och -uppmaningar (nästan som röster ifrån min hjärna), ångest och rejäla ångestattacker, psykos/-er som hette duga. Gick nog på dessa i 3 månader innan jag vart kallad igen till läkaren. Insåg nog inte att skiten inte stod rätt till även fast jag levde i en mardröm. Slutade med inlåsning på psyk.
Tyvärr slutade inte mina problem samtidigt som intaget av livsförstörar-pillerna. Intensiviteten avtog ganska rejält jämfört med hur det var i slutet av medicineringen. Dock fortsatte fler och fler psykiska problem uppstå, och med tiden har det blivit värre och värre.
Dessa problem är de jag nu har på min meritlista, vissa av dessa är jämförda med hurdan jag var i tonåren innan de blev sämre:
OCD
deppression
ÅNGEST
psykoser (oftast utlösta vid brist på sömn och-/eller onyktert)
avsaknad av självförtroende
självförakt
ingen självbild
avtrubbad
likgiltig
medel-hög intelligens som dalat markant
tappar ord/försämrad talförmåga
Mitt vokabulär var absolut godkänt, nu: inte alls!
kraftigt försämrat minne
kan inte fokusera på någonting
oförmåga att ta tag i och klara av saker på egen hand
nedvärderar mig själv så mycket att jag inte vågar ta för mig utav mycket i livet
har ofta inga egna åsikter, eller kan jag inte hålla fast vid dem
kan inte känna glädje eller mening med någonting
apati
panikattacker har börjat förekomma vid platser där många människor vistas och är högljutt eller i köer
sömnsvårigheter
obekväm och mycket blyg i andra sociala sammanhang än om på ett fåtal människor jag känner väl
brutal ångest över att ha kontakt med myndigheter och liknande, vilket är problematiskt
koncentrationssvårigheter
'omedvetet' självdestruktiv och - sällan i väldigt mild grad - även medvetet
bryr mig inte det minsta hur min framtid kommer se ut, ifall en sådan finns på tapeten
enorm dödslängtan och konstanta självmordstankar, men - tyvärr - samtidigt stor rädsla och ångest inför
Jag tror dock inte jag är långt ifrån att komma över rädslan på den sista punkten nu!
( lånat konto )
