Ur GP 2016-09-17
Nu har Vanja Nilsson gått ut i Göteborgs Posten med sin dröm om Luna och säger ”J
ag tänker på Lunas mamma och Lunas pappa, som älskade sin dotter överallt annat. Han ville inte att hans dotter skulle dö på det här sättet. Han ville att hon skulle få leva!”
Ja, vad säger man? En halvfet medelålders kvinna går alltså ut och mer eller mindre tycker synd om pappan! En pappa som säkert älskade sin dotter över allt annat och visade sin kärlek genom massa leksaker vars pengar kommit från personrån, knarkaffärer, stölder, bidragsfusk mm.
Ni ska vi uppenbarligen tycka synd om pappan (som TACK OCH LOV också dog i explosionen).
De jag mest tycker synd om är Vanjas barn som tvingas leva ihop med en sådan förälder. Kan man inte samla in pengar till barnen så de får hjälp att komma ifrån missfostret till mamma?
http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6tebo...oset-1.3793495