Hur kan kriminella behålla sinnet/klara att hålla upp ett dubbelliv?

Jag tänker yrkeskriminella med samvete. De som lever på det kriminella och inte har haft ett jobb i hela sitt liv, men främst till de som är tvungna att hålla upp en falsk fasad inför vänner, partner, familj osv?

Blir man inte tokig efter några år?

Bedragare i form av telefonförsäljare/call centers kan ju leva med sig själva, trots att de får sitt levebröd genom att lura människor. Det finns folk som har förhållande och är otrogna, men som döljer det och låtsas som ingenting. Det finns folk som har mördat. Det finns folk som dagligen mobbar/trakasserar människor. Hur kan alla dessa leva med sig själva? Hur kan alla dessa hålla uppe en fasad?

Svaret är enkelt, det finns människor med samvete, och så finns det iskalla människor utan samvete. Och precis som hos kriminella så finns det en "stege". Det är en sak att sno en väska av en tant, en annan att råna en bank. Precis som att det är en sak att vara otrogen, en annan att ha mördat någon.

Jag tror att det handlar om att dessa människor över lag har en väldigt stor andel av försvarsmekanismer - precis som alla människor i olika utsträckningar har - som skyddar egot, de handlingar de gör och förringar alla negativa aspekter, med undermedvetna förklaringsmodeller att "det jag gör kanske är dåligt, men fördelarna överväger nackdelarna och därför kan jag sansa mig".

Freud talade som bekant om detet, jaget och överjaget. Om hans teorier ska tillämpas på kriminella, kan man säga att en vanlig människa har en jämn fördelning mellan vardera av dessa aspekter. En bedragare eller en brottsling å andra sidan skulle man kunna anta har en högre andel av detet, medan jaget och överjaget åsidosätts - lust och begär ligger i övertag kontra konsekvenstänket och samvetet.

Sedan handlar det sannolikt helt enkelt också om en brist på sympati och empati för andra människor; egoismen gör sig påtagligt närvarande medan altruismen inte existerar eller åtminstone är kraftigt nedsatt. "Bara jag får njutning/tag i det jag vill ha/uppfylla mina drömmar, skiter jag i vad som händer med andra människor".

Det är några teorier och reflektioner i ämnet åtminstone.

stämmer det där med callcenters verkligen? jag jobbade en gång på callcenter och var hederlig. ifall kunden sa nej, så skrev jag inte på något. jag sa tack och hej helt enkelt. och jag följde chefens instruktioner. jag undrade alltid varför chefen lyckades sälja men inte jag. och undrade lite om han inte skrev i fakturor o grejer även fast han inte fått ett klartecken från kunden.

kand et kanske va så att anledningen att kriminella klarar av att behålla sinnet är för att ingen konfronterar dom? jag tror det är sällan någon går in på ett gängmöte och ställer frågor.

om min chef nu blåste folk. kanske det var så enkelt att ingen helt enkelt pallade ställa honom till svars i domstol. och ingen advokat kanske inte orkade ta fallet ifall det nu blev någon anmälan.

Jag har själv jobbat i branschen också & precis som du tillhörde även jag den hederliga skaran. Men det bortser inte det faktum att branschen kryllar av människor som utan problem ljuger kunder upp i ansiktet för att fylla egna plånboken.

Tokig blir man nog inte mer än vad man redan är, där emot blir man mer tillbakadragen mer försiktig med vilka man umgås med samt delar med sig av erfarenheter samt känslor.
mig personligen så försvann dom "lagliga" vännerna mer och mer med årens gång.
men överlag så är vi helt vanliga Svensson och ny Svenssons vi kan vara din granne som kommer över och frågar om vi får låna en liter mjölk. vi kan vara grannen som klipper din gräsmatta och vaktar huset när du är på semester, bara för vi har olika yrkesval så betyder det inte vi har horn i pannan och spikar upp grannens ungar på väggarna.



dock kan jag inte svara för hur pundarna, våldtäktsmännen och pedofilerna kan leva med sig själva, det får någon annan förklara.