Hjalmar Bergman

Diskutera fritt kring Bergman och hans författarskap. Kan ni jämföra honom med andra - gärna samtida - författare, svenska såväl som utländska? Och har ni några favoritböcker att reka? Skriv gärna vad ni tycker om hans verk.

Eller det kanske inte finns en enda jävel här som har läst Bergman, vilket kan förklara varför en sådan här tråd inte har skapats förut. Det var ju trist. Jag som gick och blev pepp på ännu en klassisk Berg-svenne! ...Dock ej som ändelse den här gången.

Berätta vad du själv har för tankar om och erfarenhet av Bergman. Jag vore intresserad av att läsa det. Själv har jag inte bekantat mig med honom något större, bara bläddrat lite i hans romaner när jag har sett dem i bokhyllor, så jag har inget att tillägga.

Farmor och vår herre, Chefen fru Ingeborg och En döds memoarer är riktigt bra. Hjalmar Bergmans värld är speciell med en blandning av skrönor med lustiga krumelurer och förluster och misslyckanden av olika slag. Böckerna ovan har mindre av krumelurerierna och mer av psykologi. Hade en period för många år sedan då jag läste de flesta av hans böcker. Den han brukar jämföras med är Thomas Mann.

Markurells i Wadköping känner nog de flesta till. I dessa böcker finns en tragisk handling men samtidigt är berättarstieln humoristisk.
Chefen fru Ingeborg skulle jag vilja bteckna som en undergångsskildring. Det finns stora likheter med den klassiska grekiska tragedien enligt min uppfattning. Det är svårt att säga så mycket mera utan att avslöja för mycket.

Har nyligen köpt min första bok av honom, därav tråden. Om jag hade någonting att tillföra så skulle jag redan ha gjort det. Lär återkomma när jag läst boken dock! En döds memoarer är det.

Tack peelon och petter eremiten för era inlägg! Låter intressant. Gillar ju Thomas Mann så detta kommer nog att bli bra. Nu blir jag lite pepp igen.

Hjalmar Bergman är en av mina favoriter, och hans författarskap likaså. Hittade den här hemsidan där man kan hitta mycket spännande information kring Hj. B., breven upphör aldrig att trollbinda! Bilder från pjäserna samt på ett par av de första utgåvornas framsidor har man även lagt upp. http://www.hjalmarbergman.se/bilder.php

Jag har läst Markurells i Wadköping, Chefen fru Ingeborg och den i min mening ganska bristfälliga novellsamlingen Amourer. Om jag vill ha mindre av det (bitvis) putslustiga i Markurells och mera av det psykologiska i Ingeborg, vad tar jag mig an då? Är det, som peelon skriver ovan, En döds memoarer och Farmor och vår Herre som gäller, eller finns det ytterligare? Vilken av de två är mest oumbärlig?

Ja, där hittar du inte mycket putslustigt, kan jag lova. På mig gjorde Farmor större intryck, men det är en smaksak. Hans sista roman Clownen Jac håller jag annars som en favorit, och den är sannerligen inget för muntergökar den heller. En döds memoarer tyckte jag personligen var lite trögare.

Tack för svaret! Av någon anledning är jag något svalare inställd till Clownen Jac. Varför vet jag inte riktigt, men vid något tillfälle fick jag en fix idé om att den skulle vara dålig – och detta redan innan jag överhuvudtaget läst något av Bergman. Förmodligen har jag avfärdat den på såpass lösa grunder som att det är en typisk "loppisbok". Men jag ska ta till mig av ditt tips och läsa den så snart jag kommer över den!

Stackars Bergman kunde inte rå för att Bokklubben Bra Böcker av någon anledning fick för sig att helt plötsligt leva upp till sitt namn för en gångs skull, där i början av 1980-talet, och prångla ut boken i massupplaga. (Ja, anledningen var väl att Ernst-Hugo Järegård hade gjort succé med teatermonologversionen, och så trodde de att Bergman skulle gå hem ute i stugorna. Just det faktum att det dräller av den på loppisar är kanske en indikation på att den inte riktigt var i bokklubbspublikens smak.)
Men det kan vara en poäng att börja med Farmor, eftersom den utspelar sig tidigare och själva den blivande clownen dyker upp redan i den boken.

Att Ernst-Hugo hade spelat Clownen Jac kände jag faktiskt inte till, men det gör mig inte precis mindre sugen på att ge mig i kast med boken, om man säger så. Jag ska dock försöka följa rådet att börja med Farmor, förmodar att man går miste om en del intressanta lager om man läser dem omvänt.