Citat:
Ursprungligen postat av
Trollsvans
Jag kan ju sätta mig in i det där kanske lite mer eftersom jag är både kvinna och har barn.
Jag hade helt tagit avstånd och hade absolut inte velat att barnet och pappan skulle ha någon kontakt. Hade aldrig känt mig säker om min man hade mördat en ung kvinna, svikit mig Och samhället på det viset. Att bara veta om att han är kapabel till en sån handling.
Möjligtvis om man hade varit förtryckt, att man inte skulle våga...
Jag är också kvinna och har barn och jag har aldrig blivit förtryckt av någon. Jag känner ändå att jag inte vill bli förknippad med någon som har begått ett grovt brott, om det ligger på mig att undgå att han blir dömd. Om det handlar om sexualbrott mot en ung flicka och det är en dotter man har gemensamt, så måste man förstås göra bedömningen om han kan bli farlig mot den egna dottern i framtiden - det har du rätt i. Man måste också göra en bedömning kring om detta var en engångsföreteelse, en dum grej som gick snett - eller om maken har en allvarlig störning och kanske kommer att fortsätta begå liknande brott...
Jag säger inte att det är någon lätt situation! Men kriminalhistorien är ändå full av hustrur som hjälpt sina män med alibi och med att röja undan kroppar och spår...