Citat:
Historielösa människor.
glimmande är på rätt spår.
Ränteavdraget ungefär såsom det ser ut idag blev en kompromiss efter Den underbara natten, se http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Underbara_natten
Innan dess minskade ju utgiftsräntan (eller underskott av kapital eller av annan fastighet som inkomstslagen då hette) den beskattningsbara inkomsten, krona för krona. Det var tider. Därav begreppet nolltaxerare. Om man på sjuttiotalet tjänade 100.000 kr, men hade ränteutgifter på lika mycket, blev alltså beskattningsbar inkomst noll. Inte en spänn i skatt. Alla med höga löner, som annars hade fått betala mycket hög marginalskatt, såg alltså till att skuldsätta sig, till exempel genom fastighetsköp. Läs om Gunnar Strängs skatteplanering:
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gunna...t_i_Gamla_stan
Dessa regler gick tillbaka till skattesystemets begynnelse, då man i princip inte skiljde mellan tjänsteinkomster och kapitalinkomster, eftersom det knappast behövdes. De enda som ju hade några som helst inkomster i pengar var de besuttna, statare till exempel fick ju lön in natura. Rösträtten var dessutom länge beroende av hur mycket skatt man betalade. Bygdens rikaste man kunde till exempel ha 4000 röster. inte så konstigt att skattesystemet såg ut som det gjorde då.
Idag är ju åtminstone ränteavdraget inte mer värt ju mer man tjänar, vilket det alltså var då. Idag är som bekant de första 100.000 kronorna i underskott av kapital värda 30.000 kr oavsett om man tjänar 300.000 eller 3 mille om året. Över de första 100.000 är underskottet i kapital värt 21%. Noterbart är dock att många fortfarande tror att den make med högst inkomst tjänar mest på att göra avdrag för ränta. Vilket alltså inte stämmer, så länge båda har såpass mycket skatt att betala att de alls kan utnyttja avdraget.

glimmande är på rätt spår.
Ränteavdraget ungefär såsom det ser ut idag blev en kompromiss efter Den underbara natten, se http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Underbara_natten
Innan dess minskade ju utgiftsräntan (eller underskott av kapital eller av annan fastighet som inkomstslagen då hette) den beskattningsbara inkomsten, krona för krona. Det var tider. Därav begreppet nolltaxerare. Om man på sjuttiotalet tjänade 100.000 kr, men hade ränteutgifter på lika mycket, blev alltså beskattningsbar inkomst noll. Inte en spänn i skatt. Alla med höga löner, som annars hade fått betala mycket hög marginalskatt, såg alltså till att skuldsätta sig, till exempel genom fastighetsköp. Läs om Gunnar Strängs skatteplanering:
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gunna...t_i_Gamla_stan
Dessa regler gick tillbaka till skattesystemets begynnelse, då man i princip inte skiljde mellan tjänsteinkomster och kapitalinkomster, eftersom det knappast behövdes. De enda som ju hade några som helst inkomster i pengar var de besuttna, statare till exempel fick ju lön in natura. Rösträtten var dessutom länge beroende av hur mycket skatt man betalade. Bygdens rikaste man kunde till exempel ha 4000 röster. inte så konstigt att skattesystemet såg ut som det gjorde då.
Idag är ju åtminstone ränteavdraget inte mer värt ju mer man tjänar, vilket det alltså var då. Idag är som bekant de första 100.000 kronorna i underskott av kapital värda 30.000 kr oavsett om man tjänar 300.000 eller 3 mille om året. Över de första 100.000 är underskottet i kapital värt 21%. Noterbart är dock att många fortfarande tror att den make med högst inkomst tjänar mest på att göra avdrag för ränta. Vilket alltså inte stämmer, så länge båda har såpass mycket skatt att betala att de alls kan utnyttja avdraget.
Tack för den korta och bra historieberättelsen, men GUD vad sjukt. Att bygdens rikaste man kunde t.ex. har 4000st röster osv, snacka om odemokratiskt. För inte tala om idioten "gunnar sträng" när Astrid Lindgren klagade på att man fick betala lite för mycket skatt. Eller förmögenhetsbeskattningen som var 10%, nu minns inte jag när den slog till men ett så sjukt system så att det kvittade hur mycket pengar man hade, efter 10år hade staten stulit allt. Eller gåvoskatten. Nää nu blir jag bara arg, finns så många konstiga och knäppa skatter. Men det faller väl under konfiskatoriska tankesättet hos politiker.
Fast jag ser ingen förklaring till varför man införde ränteavdraget eller ?
mikaels mmm. Men problematiken idag är inte bara kopplat till inflationen i sig utan problemet att även varor och annat blir dyrare. Då blir det dubbelt upp, och som grädde på moset kan man heller inte kompensera som man gjorde tidigare, med att bara öka folks löner och sånt. Nu har vi kommit ganska nära gränsen där vi börjar få problem med alla dessa olika system, skatter, inflationer, prisökningar osv.
Sedan är det så, och detta är från en artikel i DN (minns inte när men några år sedan), där dom gjorde en jämförelse, av den FAKTISKA prisökningen på bostäder, och då visade det sig att om man räknade om värdena (inkomster, vad hus kostade, och massa annat). När man köpte hus för 30år sedan och köpte hus idag. Så var den FAKTISKA ökningen, alltså den delen som blivit dyrare cirka 30-40% och det här gäller säkert andra områden också. Notera att då var ALLT inräknat. Så det har faktiskt blivit dyrare. Precis som det här säkert har skett på andra områden också.
En gång i tiden kunde en person jobba, en vara hemma med barnen och allt gick bra, sedan blev det att båda jobbade. Sedan jobbade båda och tog lån. Nu måste båda jobba, båda ta massa lån, och sedan även leva med skulder och problem med räntor. Det finns liksom inget längre att ta av, och allt detta går att knyta tillbaka till tiden i USA då man släppte dollarns koppling till värdet på guld.
Så egentligen, alla dessa avdrag osv, har bara varit ett sätta att skjuta alla dessa problem framför sig, men det går inte längre så nu sitter vi där.
__________________
Senast redigerad av DennisOlof 2015-06-16 kl. 17:11.
Senast redigerad av DennisOlof 2015-06-16 kl. 17:11.