Citat:
Vi kan ta ett väldigt enkelt exempel för att illustrera. Du köper min bil men lånar till köpeskillingen av mig. Och förbinder dig till att betala 1000 SEK i ränta per år till mig under lånetiden.Okej, förstår inte helt hur det blir dubbelbeskattning här. Du tänker för den finansiella institutionen? I hela tråden har jag tänkt på ränteavdraget som privatpersoner gör. Ränteavdrag för företag är något jag inte är så insatt i, och där ser jag att det kan bli dubbelbeskattning.
Jag åker på att betala 300 i skatt på denna ränta till staten. Men du får 300 SEK i lägre skatt. Staten går plus minus noll på detta.
Bryter vi mot reciprocitetsprincipen och tar bort avdraget så tar du av dina beskattade pengar och betalar mig. Sedan beskattar staten mig en gång till på räntebeloppet. Vi har nu en höjning av skattetrycket på 300 SEK och det utgörs av ett dubbelbeskattat räntebelopp.
Citat:
Skatt på reala ränteinkomster har vanligen varit över 100% genom åren, så den har varit enormt mycket högre än skatt på arbete.Det skulle vara idiotiskt. Det är snarare så att skatt på kapital borde öka (t.ex. fastighetsskatt) och växlas mot lägre skatt på arbete. Rika kapitalägare borde få betala mer i framtiden, då skatt på arbete är konkurrensutsatt globalt och är extremt hårt beskattat i norden. Men detta får vi ta i en annan tråd.
Fastighetsskatt är inte inkomst av kapital. Den skatten har problemet att det inte finns någon inkomst att betala den. Den har genom åren lett till att pensionärer inte kan bo kvar i sina hem.
Om vi håller oss till räntor (vilket var ämnet) så är de med ränteinkomster sparare. Det är väl inte riktigt uppenbart varför sparare skulle straffas hårt med en konfiskatorisk beskattning.
Citat:
När man är ung så har man i allmänhet ett större konsumtionsbehov än när man är äldre. Det är mycket man inte har hunnit skaffa sig. När man är äldre är inte konsumtionsbehovet så stort. Man har hunnit skaffa sig det mesta.Här förstår jag inte hur du menar. Jag är av uppfattningen att studier och hus är det man lånar till. Ska man låna till andra saker så tycker jag att man får stå för lånekostnaden själv. När det gäller hus så får du bolån efter hur mycket lånekostnad du kan bära. Så skulle fastighetspriser vara 10% lägre (om inte ränteavdraget fanns), så skulle kostnaden vara densamma för personen. Men han skulle då bara behöva amortera tillbaka 90% av dagens fastighetspriser, som är 10% högre (än utan ränteavdrag).
Kan man som ung lånefinansiera vissa dyrare "varor" så möjliggör det att man kan inhandla dessa tidigare. Bostad och bil är typiska sådana. Men möbler kan också räknas dit. Man har också extra utgifter för barn.
Ränteavdraget gör att kapitalkostnaderna blir något mindre när man är ung, men att man åker på att betala mer när man blir äldre och är den som lånar ut.
Skulle vi ensidigt ta bort avdrag för underskott av kapital så skulle yngre i allmänhet få bo in mindre bostäder. Bo trängre. Barn skulle oftare få dela rum mm.
Citat:
Här föreligger ett missförstånd. Banker är bara mellanhänder.Så att räntekostnaderna är 10% högre nu (än utan ränteavdrag) är en summa som staten betalar till bankerna (finansiella sektorn eftersom det även gäller t.ex. SMS-lån). Att fastighetsköpare måste amortera 10% till (jämfört med utan ränteavdrag) tillfaller ju också bankerna, eftersom du får en räntekostnad under längre tid.
De tar bara betalt för:
* dels risken vid utlåning. Skall täcka deras kreditförluster.
* den förmedlande tjänsten. Löner, datorer, lokaler mm.
När du lånar är det jag som lånar ut. (Och banken förmedlar). Antingen lånar jag ut direkt genom fordringar på banken som manifesteras i tillgodohavanden på bankkonton.
Eller att jag fört över fordringarna till en fond som köpt obligationer som banken emitterat.
Eller via inbetalning till pensionssparande och den vägen köpt obligationer som banken emitterat.