Kön: Man, 21
Substans: Amfetamin, Kokain, MDMA, Hasch
Dos: 1 g Amfetamin, 1 g MDMA, 0.5 g Kokain, 1 g Hasch
Tidigare erfarenheter: Alkohol, Hasch/Gräs, Spice, MDMA, Kokain, Ketamin, Cubensis, Lustgas, Amfetamin, Morfin, Tramadol
Bakrund: Hade varit ute på en nattklubb i Danmark, där jag under nattens gång hade fått i mig 1g amf, runt 1g mdma (Drog vid ett tillfälle en lina på runt 0.3g) och runt 0.3-0.4 g kokain. Efter detta drog jag och min polare vidare på en efterfest.
Väll på efterfesten börjar jag dra ännu mer kola, och röker även hasch. Jag minns dock bara att jag rökte runt 0.1-0.2g, men enligt min kompisar rökte jag upp hela biten själv. Jag var övertygad om att jag hade gett bort den.
Efterfesten började vid 9-tiden, runt 12-13 tiden fastnar jag i en helt annan värld. Jag skrev ner dagen efter vad jag upplevde i denna världen, men var svårt att få ner i ord. Och kommer inte riktigt ihåg allt som skedde.
I stort sett allt jag upplevde, skedde endast i mitt eget huvud fick jag reda på då jag visade min "historia" för dem som var närvarande på efterfesten.
(Namnen är random)
Vad jag kan minnas, så sitter jag i soffan och har det bra, all musik är otroligt bra, och livet hade inte kunnat vara mycket bättre. Mitt i allt slår även mdma:t på från tidigare, vilket gör allting ännu bättre. Jag funderar på att ställa mig upp och dansa, men orkar inte i just det tillfället. Då börjar Erik, som sitter sidan om mig. Fråga mig en massa saker, typ hur jag mår, om jag har sneat och sådant. Jag svarar att jag mår hur bra som helst.
Jag fortsätter att sitta i soffan, och världen blir bara skevare och skevare. Det börjar med att det ser ut som att alla tittar på mig, skrattar åt mig eftersom jag har tjack-ryck eller nått i ansiktet. Efter det förstår jag inte längre vad som händer, vad jag gör i detta rummet och vilka dessa människor är. Efter ett tag kommer jag dock ihåg det.
Men helt plötsligt börjar jag få problem att förstå vad folk säger, kvittar om det är engelska, svenska eller danska. Jag förstår inte alls vad folk säger, eller så glömmer jag bort det. Typ jag sitter och pratar med någon, sen efter den andra personen har sagt sitt sista ord, så glömmer jag bort allt vi snackat om. Det fortsätter i ungefär en timme, med att folk försöker berätta saker för mig, eller försöker få mig att svara på frågor. Men jag förstår inte alls vad dom säger, eller vad dom vill.
För att göra det bättre, så sitter alla och snackar med varandra. Men om jag försöker koncentrera mig på vad som säger, så slutar dom snacka. Det enda jag hör är ord, och alla orden passar in i meningar som kan handla om mig.
Till slut reser jag mig upp, för att gå till köket och ta lite vatten att dricka. Det är då jag börjar höra ”Dem andra rösterna”. Det var folket som var på efterfesten, fast utanför min värld. Typ som en person i koma ibland kan höra personer som pratar med hen, som en berättar röst. Och när jag då reser mig upp för att ta vatten, då blir "dem andra rösterna" jätte glada och hejar på mig. Går ut i köket, dricker mitt vatten. Och går in och sätter mig i soffan igen. Och det fortsätter som tidigare, folk försöker prata med mig. Men det går inte, jag förstår inte vad dom säger. Så jag svarar bara ”Vad sa du?”, eller ”I don’t understand” etc. Och varje gång jag säger så, så hör man hur besvikna ”dem andra rösterna” blir. Och ibland, så blir det till och med så att när jag säger ”Vad sa du?” till personen jag pratar med, så svara denne ”Vad sa du?” till mig. Precis som att jag hade sagt något till denne.
Det fortsätter så här ett tag till, tills någon tvingar mig att resa mig, sätta mig på golvet. Och vill att jag ska sätta på musik, men jag fattar inte hur man gör det. Så jag bara sitter på golvet och håller i mobilen. Då hör jag ena danskan säga typ ”Innan hade han jätte många låtar, men nu han har inga ideér alls”. Då kom jag ihåg hur man gjorde helt plötsligt, så jag satte igång någon låt. Jag fortsätter sitta på golvet, och det är nu, det verkligen börjar spåra ut.
Det börjar med att ”dem andra rösterna” blir helt kaotiska.
Jag kunde bland annat höra en person, som jag antog var en ambulans personal fråga ”Vad har han tagit” och Erik som svarade ”Kokain och weed” och typ ”Han har aldrig varit sån här innan”.
Sen var det någon som pratade om att jag hade sparkat ner en dörr och attackerat någon med en kniv eller nått.
Och sen var det någon som pratade om att jag hade skadat mig själv, typ bitit av mig tungan och höll på att dö.
Jag hörde även en röst, som jag inte kände igen, som sa ”Denna världen är inte riktigt, du måste ta dig ur den”. Efter detta förstod jag att jag hade "sneat", och var tvungen att ta mig ut ur denna världen på något sätt.
Det är nu "uppdragen" börjar, alla uppdrag jag gjorde ledde till ett slutgiltigt mål. Och om jag gjorde fel, då var jag tvungen att göra om saker. Jag var även tvungen att ha rätt tankar, och känslor. För alla visste precis var jag kände inombords, och vad jag tänkte på. Dom första uppdragen ledde till målet att jag skulle dansa, det var olika grejer såsom att prata med folk, gå på toa, dricka lite, sätta på en låt, och till slut dansa. (Av någon anledning ville jag verkligen inte dansa) Varje gång jag gjorde fel, spolades världen tillbaka, så fick jag göra om det.
Dem andra uppdragen var liknande. Men upplägget var annorlunda här. Här var jag tvungen att endast ha goda tankar, och jag fick inte blir sur, irriterad eller något. För då lämnade alla rummet. Och sen fick jag göra om allt igen. Det var som att alla var skådespelare, och hade tränat in ett gäng scener. Och varje gång jag gjorde fel, fick vi göra om scenen. (jag minns ett tillfälle där jag tänkte "Det hade varit mycket lättare att koncentrera sig om alla hade lämnat rummet". Då gjorde alla det förutom dem två personerna som pratade med mig.
Anledningen till att dom lämnade rummet, var för att dem var rädda för mig. Att dom trodde att jag skulle attackera dem eller något. När detta hände blev jag rädd att mitt andra jag, som var i verkligheten hade gått rampage eller något.
”Dem andra rösterna” fortsatte prata med mig, sa till mig vad jag skulle göra, hur jag skulle klara "uppdragen". Men det vara bara en massa saker som jag inte ville göra. Jag hörde även folk prata om att jag var tvungen att äta något, att det var därför jag "sneat". Eftersom jag inte hade ätit.
Jag förstod fortfarande inte vad folk sa, när dom pratade med mig. Men jag kunde typ höra vad dem sa om dem pratade med andra. Men det vara bara random saker, ”Tak, Ko, Människor, Sten, Blomma,”. Och om jag började lyssna på dem, då slutade dem prata. Precis som innan.
Till slut började jag lyssna på vad ”dem andra rösterna” sa, kommer inte ihåg allt som hände. Men typ vid ett tillfälle så kramade en danskan om mig och frågade hur det var, och jag började gråta och sa att jag hade "sneat", och behövde hjälp. Efter detta hörde jag någon säga ”Det värsta är över”
Jag var även tvungen att äta något, och jag hittade en burk bönor i kylen. Så jag var tvungen att gå och fråga Olle om jag fick ta dem. Och det var som han visste att jag skulle fråga, och han blev glad när jag frågade, så jag fick ta dem. Varje gång jag gjorde någor rätt, kunde jag höra hur alla på festen blev glada och snacka om det. ”Han äter, han äter” t.ex.
Vid ett annat tillfälle satt jag i soffan, och ”Dem andra rösterna” frågade mig en massa saker. ”Hur gammal är du?” ”Vad heter du?” ”Var bor du?” Och dem fortsatte fråga mig en massa saker tills jag svarade rätt på allt.
Sen mot slutet hörde jag en av ”dem andra rösterna”, fråga ”vill du åka hem?” Det var Tony, min andra kompis. Så jag svarade ”ja”. Sen helt plötsligt var vi ute i trappan, och Erik frågade mig. ”Har du dina saker med dig?” ”Jag bara, ”nä”. Så vi gick upp och hämtade dem.
Jag gick ner, gick ett varv runt innergården medans jag väntade på Erik och Tony. Sen gick vi mot tågstationen, och av någon anledning gick Jonathan och Robin bakom mig hela tiden. Och ”dem andra rösterna” frågade mig. Typ hur vi skulle åka för att komma hem. Tog ett tag innan jag kom ihåg hur vi skulle åka.
Vi var tunga att åka tåg, och metro för att ta oss till tåget hem. Under resan till detta tåget var jag lite klarare i huvudet, men jag trodde inte att min "sned-trip" var över än. Sen väl på tåget hem, förstod jag att jag var tillbaka i verkligheten. Men, jag har inte en aning om när jag lämnade min fantasi-värld.
Jag upplevde inte det hela som en negativ sak egentligen, visst det var läskigt i början. När jag trodde allt var verkligt, men när jag väl förstod att det inte var det, då var det lugnt. Jag hoppas att jag någorlunda har kunnat förmedla känslan av att vara fast i denna värld, skapad av min egen hjärna.
Jag antar att allt central stimulerande fick igång mina tankar, och haschet gjorde dem till verklighet. Någon som har upplevt något liknande tidigare? Eller kan förklara vad jag upplevde?
Substans: Amfetamin, Kokain, MDMA, Hasch
Dos: 1 g Amfetamin, 1 g MDMA, 0.5 g Kokain, 1 g Hasch
Tidigare erfarenheter: Alkohol, Hasch/Gräs, Spice, MDMA, Kokain, Ketamin, Cubensis, Lustgas, Amfetamin, Morfin, Tramadol
Bakrund: Hade varit ute på en nattklubb i Danmark, där jag under nattens gång hade fått i mig 1g amf, runt 1g mdma (Drog vid ett tillfälle en lina på runt 0.3g) och runt 0.3-0.4 g kokain. Efter detta drog jag och min polare vidare på en efterfest.
Väll på efterfesten börjar jag dra ännu mer kola, och röker även hasch. Jag minns dock bara att jag rökte runt 0.1-0.2g, men enligt min kompisar rökte jag upp hela biten själv. Jag var övertygad om att jag hade gett bort den.
Efterfesten började vid 9-tiden, runt 12-13 tiden fastnar jag i en helt annan värld. Jag skrev ner dagen efter vad jag upplevde i denna världen, men var svårt att få ner i ord. Och kommer inte riktigt ihåg allt som skedde.
I stort sett allt jag upplevde, skedde endast i mitt eget huvud fick jag reda på då jag visade min "historia" för dem som var närvarande på efterfesten.
(Namnen är random)
Vad jag kan minnas, så sitter jag i soffan och har det bra, all musik är otroligt bra, och livet hade inte kunnat vara mycket bättre. Mitt i allt slår även mdma:t på från tidigare, vilket gör allting ännu bättre. Jag funderar på att ställa mig upp och dansa, men orkar inte i just det tillfället. Då börjar Erik, som sitter sidan om mig. Fråga mig en massa saker, typ hur jag mår, om jag har sneat och sådant. Jag svarar att jag mår hur bra som helst.
Jag fortsätter att sitta i soffan, och världen blir bara skevare och skevare. Det börjar med att det ser ut som att alla tittar på mig, skrattar åt mig eftersom jag har tjack-ryck eller nått i ansiktet. Efter det förstår jag inte längre vad som händer, vad jag gör i detta rummet och vilka dessa människor är. Efter ett tag kommer jag dock ihåg det.
Men helt plötsligt börjar jag få problem att förstå vad folk säger, kvittar om det är engelska, svenska eller danska. Jag förstår inte alls vad folk säger, eller så glömmer jag bort det. Typ jag sitter och pratar med någon, sen efter den andra personen har sagt sitt sista ord, så glömmer jag bort allt vi snackat om. Det fortsätter i ungefär en timme, med att folk försöker berätta saker för mig, eller försöker få mig att svara på frågor. Men jag förstår inte alls vad dom säger, eller vad dom vill.
För att göra det bättre, så sitter alla och snackar med varandra. Men om jag försöker koncentrera mig på vad som säger, så slutar dom snacka. Det enda jag hör är ord, och alla orden passar in i meningar som kan handla om mig.
Till slut reser jag mig upp, för att gå till köket och ta lite vatten att dricka. Det är då jag börjar höra ”Dem andra rösterna”. Det var folket som var på efterfesten, fast utanför min värld. Typ som en person i koma ibland kan höra personer som pratar med hen, som en berättar röst. Och när jag då reser mig upp för att ta vatten, då blir "dem andra rösterna" jätte glada och hejar på mig. Går ut i köket, dricker mitt vatten. Och går in och sätter mig i soffan igen. Och det fortsätter som tidigare, folk försöker prata med mig. Men det går inte, jag förstår inte vad dom säger. Så jag svarar bara ”Vad sa du?”, eller ”I don’t understand” etc. Och varje gång jag säger så, så hör man hur besvikna ”dem andra rösterna” blir. Och ibland, så blir det till och med så att när jag säger ”Vad sa du?” till personen jag pratar med, så svara denne ”Vad sa du?” till mig. Precis som att jag hade sagt något till denne.
Det fortsätter så här ett tag till, tills någon tvingar mig att resa mig, sätta mig på golvet. Och vill att jag ska sätta på musik, men jag fattar inte hur man gör det. Så jag bara sitter på golvet och håller i mobilen. Då hör jag ena danskan säga typ ”Innan hade han jätte många låtar, men nu han har inga ideér alls”. Då kom jag ihåg hur man gjorde helt plötsligt, så jag satte igång någon låt. Jag fortsätter sitta på golvet, och det är nu, det verkligen börjar spåra ut.
Det börjar med att ”dem andra rösterna” blir helt kaotiska.
Jag kunde bland annat höra en person, som jag antog var en ambulans personal fråga ”Vad har han tagit” och Erik som svarade ”Kokain och weed” och typ ”Han har aldrig varit sån här innan”.
Sen var det någon som pratade om att jag hade sparkat ner en dörr och attackerat någon med en kniv eller nått.
Och sen var det någon som pratade om att jag hade skadat mig själv, typ bitit av mig tungan och höll på att dö.
Jag hörde även en röst, som jag inte kände igen, som sa ”Denna världen är inte riktigt, du måste ta dig ur den”. Efter detta förstod jag att jag hade "sneat", och var tvungen att ta mig ut ur denna världen på något sätt.
Det är nu "uppdragen" börjar, alla uppdrag jag gjorde ledde till ett slutgiltigt mål. Och om jag gjorde fel, då var jag tvungen att göra om saker. Jag var även tvungen att ha rätt tankar, och känslor. För alla visste precis var jag kände inombords, och vad jag tänkte på. Dom första uppdragen ledde till målet att jag skulle dansa, det var olika grejer såsom att prata med folk, gå på toa, dricka lite, sätta på en låt, och till slut dansa. (Av någon anledning ville jag verkligen inte dansa) Varje gång jag gjorde fel, spolades världen tillbaka, så fick jag göra om det.
Dem andra uppdragen var liknande. Men upplägget var annorlunda här. Här var jag tvungen att endast ha goda tankar, och jag fick inte blir sur, irriterad eller något. För då lämnade alla rummet. Och sen fick jag göra om allt igen. Det var som att alla var skådespelare, och hade tränat in ett gäng scener. Och varje gång jag gjorde fel, fick vi göra om scenen. (jag minns ett tillfälle där jag tänkte "Det hade varit mycket lättare att koncentrera sig om alla hade lämnat rummet". Då gjorde alla det förutom dem två personerna som pratade med mig.
Anledningen till att dom lämnade rummet, var för att dem var rädda för mig. Att dom trodde att jag skulle attackera dem eller något. När detta hände blev jag rädd att mitt andra jag, som var i verkligheten hade gått rampage eller något.
”Dem andra rösterna” fortsatte prata med mig, sa till mig vad jag skulle göra, hur jag skulle klara "uppdragen". Men det vara bara en massa saker som jag inte ville göra. Jag hörde även folk prata om att jag var tvungen att äta något, att det var därför jag "sneat". Eftersom jag inte hade ätit.
Jag förstod fortfarande inte vad folk sa, när dom pratade med mig. Men jag kunde typ höra vad dem sa om dem pratade med andra. Men det vara bara random saker, ”Tak, Ko, Människor, Sten, Blomma,”. Och om jag började lyssna på dem, då slutade dem prata. Precis som innan.
Till slut började jag lyssna på vad ”dem andra rösterna” sa, kommer inte ihåg allt som hände. Men typ vid ett tillfälle så kramade en danskan om mig och frågade hur det var, och jag började gråta och sa att jag hade "sneat", och behövde hjälp. Efter detta hörde jag någon säga ”Det värsta är över”
Jag var även tvungen att äta något, och jag hittade en burk bönor i kylen. Så jag var tvungen att gå och fråga Olle om jag fick ta dem. Och det var som han visste att jag skulle fråga, och han blev glad när jag frågade, så jag fick ta dem. Varje gång jag gjorde någor rätt, kunde jag höra hur alla på festen blev glada och snacka om det. ”Han äter, han äter” t.ex.
Vid ett annat tillfälle satt jag i soffan, och ”Dem andra rösterna” frågade mig en massa saker. ”Hur gammal är du?” ”Vad heter du?” ”Var bor du?” Och dem fortsatte fråga mig en massa saker tills jag svarade rätt på allt.
Sen mot slutet hörde jag en av ”dem andra rösterna”, fråga ”vill du åka hem?” Det var Tony, min andra kompis. Så jag svarade ”ja”. Sen helt plötsligt var vi ute i trappan, och Erik frågade mig. ”Har du dina saker med dig?” ”Jag bara, ”nä”. Så vi gick upp och hämtade dem.
Jag gick ner, gick ett varv runt innergården medans jag väntade på Erik och Tony. Sen gick vi mot tågstationen, och av någon anledning gick Jonathan och Robin bakom mig hela tiden. Och ”dem andra rösterna” frågade mig. Typ hur vi skulle åka för att komma hem. Tog ett tag innan jag kom ihåg hur vi skulle åka.
Vi var tunga att åka tåg, och metro för att ta oss till tåget hem. Under resan till detta tåget var jag lite klarare i huvudet, men jag trodde inte att min "sned-trip" var över än. Sen väl på tåget hem, förstod jag att jag var tillbaka i verkligheten. Men, jag har inte en aning om när jag lämnade min fantasi-värld.
Jag upplevde inte det hela som en negativ sak egentligen, visst det var läskigt i början. När jag trodde allt var verkligt, men när jag väl förstod att det inte var det, då var det lugnt. Jag hoppas att jag någorlunda har kunnat förmedla känslan av att vara fast i denna värld, skapad av min egen hjärna.
Jag antar att allt central stimulerande fick igång mina tankar, och haschet gjorde dem till verklighet. Någon som har upplevt något liknande tidigare? Eller kan förklara vad jag upplevde?
__________________
Senast redigerad av dacan13 2015-06-02 kl. 23:57.
Senast redigerad av dacan13 2015-06-02 kl. 23:57.
