Bristen på Goda Nyheter leder obönhörligen till invandringskritisk politik

På samtliga fronter som berör den svenska rekordstora asylinvandringen och tiggarinvasionen ser vi en utveckling som, trots politikeretablissemangets ständiga försäkringar om motsatsen, konsekvent utvecklas till det sämre.

Utanförskapet ökar.
No-go zonerna ökar.
Hedersvåldet ökar.
Kriminaliteten ökar.
Arbetslösheten ökar.
Underhållskostnader för flyktinggruppen ökar.
Mottagandekostnader för migrationsverket ökar.
Islamiseringen ökar.
Integrationen minskar.
Skolan försämras.
Rättssäkerheten i asylsystemet minskar.
Bostadsbristen ökar.
Välfärdssystemen försämras.
Korruptionen ökar.
Tiggeriet ökar.

I varje mätbar variabel ser vi hur resultaten blir sämre och sämre för varje dag som går. Det finns inget som antyder att en vändning är på väg. Inte ens den så hyllade berikningen av matkulturen verkar infinna sig. Var är den fantastiska uppsjö av nya spännande maträtter som de hundratusentals flyktingarna skulle föra med sig?

Kort sagt: För den som ställer sig positiv till nuvarande asylinvandringsnivåer finns inga goda nyheter.

Då frågar man sig: Finns det någon politik som på sikt kan åtnjuta framgång i en demokrati, utan att uppvisa positiva resultat?

Hur ska man som politiker kunna fortsätta förespråka den generösa flyktingpolitiken och integrationssatsningar för hundratals miljarder, när verklighetens facit visar att politikens effekter står i direkt motsatsförhållande till politikens intentioner?

När kommer de goda nyheterna?

Frågor som dessa hanteras här:

Politik - Inrikes --> Integration och invandring
/Moderator

Som politikerna säger: de goda nyheterna kommer men det kan ta tid. Kortsiktigt kanske massinvandringen är en förlust men den kommer löna sig i längden. Om 10 år kanske, eller om 20 år, eller någon gång i alla fall, det vet vi säkert. Belöningen kommer långt in i framtiden och den är ospecifik. Vi vet inte exakt hur vi blir belönade, men det finns vaga beskrivningar om berikande möten, nya kuturella synsätt, synergieffekter mellan olika sorters rasifierade, osv. Tills vidare måste vi fokusera på arbetslinjen, på att arbeta, arbeta och arbeta. Det är viktigt att vi arbetar mycket och inte tänker så mycket. Berikarna däremot kan få gå på bidrag, inga problem.

För en rasbiolog av min kaliber är det uppenbart vad politikerna sysslar med. De är nämligen väl inlästa på fenomenet uppskjuten belöning.

De vet att:

1. Om man väntar på en belöning så håller man ut längre tid om man inte tänker för mycket på själva belöningen utan den finns där perifert i tankarna under tiden man väntar på det goda. Börjar man tänka på den intensivt så vill man ha den här och nu, inte vänta. Det är oklart när belöningen kommer och vad den består i, men o-boy, kommer vi bli belönade i framtiden! Vänta bara!

2. Man håller ut längre i väntan på en belöning om man är upptagen med olika uppgifter som man distraherar sig med. Arbeta, arbeta, arbeta. Arbetslinjen är frälsningen.

Referens:

Peake, P., College, S. & Hebl, M. (2002) Strategic Attention Deployment for Delay of Gratification
in Working and Waiting Situations. Developmental Psychology, vol. 38, ss-313-332

Tvärtom ditt naiva pucko en hybridiserad överbefolkad slavras med låg IQ , hög nativitet och kort livslängd är internationella globalistkapitalister som Kalergis mål! Lättare att härska över!

De är i grunden psykopatiska narcissistister, Flinolin, Romson, Annie Löv och Ruinsvält får inga maktkickar om deras toaletter skuras av robotar. Journalisters sociala status höjs inte lika mycket av ge 100 kronor till att vaccinera barn på en annan kontinent som att ge det till en "tiggare".