Citat:
Håller verkligen inte med. Diftonger förekommer inte i danskan exempelvis. Det är en uppsvensk fördom att skånska skulle låta som danska och det är ytterst sällsynt nuförtiden med svårförstådda skånska dialekter. Göingskan brukar väl ses som den mest obegripliga dialekten men även den har slätats ut de senaste 50 åren. Redan under den danska tiden ansåg "västdanskar" att östdanskarna talade obegripligt, även om jag inte orkar leta upp källan just nu.
Visst hade folkskolan en påverkan på dialekterna, men frågan är om inte globaliseringen och teknikutvecklingen spelat större roll för att utplåna egenarterna under de senaste 50 åren eller så.
Det är ju för övrigt också teknikutvecklingen, specifikt tv:n, som gör att danskar har mycket lättare att förstå rikssvenska än skånska. Det är ju också därför skåningar lättare förstod danska än vad uppsvenskar hade att förstå det. Längre norrut hade man ju inte tillgång till danska tv-kanaler, medan svenska tv-kanaler gick att få in i större delen av Danmark.
Visst hade folkskolan en påverkan på dialekterna, men frågan är om inte globaliseringen och teknikutvecklingen spelat större roll för att utplåna egenarterna under de senaste 50 åren eller så.
Det är ju för övrigt också teknikutvecklingen, specifikt tv:n, som gör att danskar har mycket lättare att förstå rikssvenska än skånska. Det är ju också därför skåningar lättare förstod danska än vad uppsvenskar hade att förstå det. Längre norrut hade man ju inte tillgång till danska tv-kanaler, medan svenska tv-kanaler gick att få in i större delen av Danmark.
Ja och nej. Uppsvenskarna försökte verkligen utrota alla dialekter, med början med folkskolan och kanske höjdpunkten någon gång under "rekordåren" på 1950- och -60-talen, för att inte tala om minoritetsspråken, förstås. Samiskan skulle bara försvinna. Romani likaså. Osv. Däremot är det sant att danskar har lättare att förstå rikssvenska än skånska och att det senare kan vara väldigt gammalt. Bornholmskan är intressant, för den låter mer som rikssvenska än som danska, fast ön bara var svensk 1658-60.
Idag är det ju så att vissa ej uppsvenska dialekter är "fina" men andra inte. Ädel/skånska (inte hov"skånska" (som jag dock inte har hört någon tala efter V-Gurra)) är fint. Gutniska likaså. Bohuslänska anses inte fint och heller inte värmländska. Detta gäller mediefolk. Gemene man gillar enligt en undersökning, som inte återfinns på nätet men som stod i en dagstidning för många år sedan, i stort sett dialekter som ligger norr om en linje dragen från strax söder om Kungsbacka till precis norr om Skutskär eller alla dialekter förutom skånska, blekingska, halländska, småländska, gutniska, sjuhäradsmål, skaraborgska, östgötska, närkingska, sörmländska, uppländska och västmanländska. För egen del ogillar jag "gnällbältet" men älskar västsvenska mål, uppländskan runt Uppsala, gutniska och har på senare år också börjat höra det coola med skånska efter att som barn ha avskytt den. Min egen dialekt har ett tydligt r, vilket gjorde att jag förr ryste i hela kroppen av stumma eller vokaliserade r utom på svenska. Då äcklas jag idag mer av vissa stockholmares "engelska" r. Fjolligt är bara förnamnet. Hellre lyssna på en bög med kraftig göteborgska än en straight stockholmare som säger "bra" som om han nyss hade invandrat från England
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera