Hur avgörs att en dialekt tillhör ett speciellt huvudspråk?

Håller på med en uppgift till skolan, och har fastnat totalt på denna fråga. Jag hittar mycket information om dialekter, skillnader på dialekter osv. Men jag hittar absolut ingenting om vilka kriterier som avgör att en dialekt tillhör ett visst språk, mer än det uppenbara, att det talas inom landet.

Finns det något bra svar på denna fråga?

Varför skulle det vara "uppenbart"? Är inte australiensisk engelska en engelsk dialekt därför att den talas utanför England? Är Lapurdi (Baskiska) en fransk dialekt för att det talas i Frankrike?

Nej, inte så länge det inte ens finns en knivskarp definition av vad ett språk är. Eller vad som exakt skiljer språk och dialekt.

Man kan ju tänka sig en att språk A över tiden grenar upp sig i de distinkta språken B och C medan det hela tiden finns en dialekt som ligger ungefär mittemellan. Tillhör då denna dialekt B eller C?

Som JaneC skriver så är det svårt att definiera då det saknas bra definitioner av vad ett språk är. Språk har generellt definierats på politiska och territoriella grunder snarare än på grund av rent språkliga regler. För många i Sverige är till exempel kanske skånska och norska lika begripligt men ändå är det ena en dialekt och det andra ett språk. Det beror snarast på politik än på hur språket är uppbyggt.

Däremot kan det vara värt att fundera över att dialekter generellt innehåller samma ord, meningsuppbyggnad och grammatik som ursprungsspråket. Dialekter skiljer sig till störst del åt i det muntliga bruket medan skriftspråket bland utövarna av dialekten är detsamma som i grundspråket. Talspråke, dialekten, skiljer sig mycket åt mellan en skåning och en tornedaling både i sättet som ord uttalas på och det kan till och med förekomma lokala ord som inte finns eller har samma betydelse i den andra dialekten. Det officiella skriftspråket, svenska, är dock detsamma.

Det är en omdömesfråga. Ofta är det relativt uppenbart bara man har bestämt sig för vad som är språk och vad som är dialekter. Om gallego inte är ett eget språk, är det en portugisisk dialekt. OM meänkieli inte är ett eget språk, är det en finsk dialekt. Ibland blir det krångligare. Campidanese, sassarese och logudorese är sardiska dialekter. Om sardiska inte räknas som ett eget språk, anser åtminstone jag att campidanese och sassarese är italienska dialekter, och logudorese en fortfarande talad dialekt av latin.

Och ibland kan det råda tveksamheter om vilket språk som står närmast. Friulanska räknas traditionellt som en del av det rätoromanska dialektkomplexet. Men för var generation anpassar sig det sätt folk pratar på i Friuli mer och mer till italienska. Det kan diskuteras om inte friulanska, som den faktiskt idag talas, har övergått till att vara en italiensk dialekt.

En liknande process skedde i Skåne. Fortfarande i början på 1800-talet var de lantliga målen i Skåne fullt klart danska, snarare än svenska, dialekter. Idag, tvåhundra år senare, är det lika självklart dialekter av svenska som talas på landsbygden i Skåne. Någon gång skedde det alltså ett byte. När?

Folk skolan var vänd punkten, med tanke på att man där förbjuds att tala sina lokala varianter. Sedan kan man okså leka med tanken att Skånska och deras självklara släktingar Halländskan o Blekingska inte nödvändigt behöver vara svenska dialekter bara för att man talar dom i Sverige. Utan istället danska dialekter med svenska inslag.

Dessa dialekter lig her oftast uttals messigt närmare Danskan än vad man gör till rikssvenska. Vilket enligt mig är bland det sista i dialekterna som inte har försvenskars samt dom självklara diftongerna

Håller verkligen inte med. Diftonger förekommer inte i danskan exempelvis. Det är en uppsvensk fördom att skånska skulle låta som danska och det är ytterst sällsynt nuförtiden med svårförstådda skånska dialekter. Göingskan brukar väl ses som den mest obegripliga dialekten men även den har slätats ut de senaste 50 åren. Redan under den danska tiden ansåg "västdanskar" att östdanskarna talade obegripligt, även om jag inte orkar leta upp källan just nu.

Visst hade folkskolan en påverkan på dialekterna, men frågan är om inte globaliseringen och teknikutvecklingen spelat större roll för att utplåna egenarterna under de senaste 50 åren eller så.

Det är ju för övrigt också teknikutvecklingen, specifikt tv:n, som gör att danskar har mycket lättare att förstå rikssvenska än skånska. Det är ju också därför skåningar lättare förstod danska än vad uppsvenskar hade att förstå det. Längre norrut hade man ju inte tillgång till danska tv-kanaler, medan svenska tv-kanaler gick att få in i större delen av Danmark.

innan jag fortsätter läsa så kan jag påpeka att diftonger finns i danska allt annat är hitte på.. det är ju för katten därför svenskar påstor att dom inte förstår danskan för att vokalerna glider över till andra vokaler... ta ordet kirke på danska och analysera uttalet så får du själv Svaret.

bara för att skånskan tex intr låter som själländska vilket det heller inte ska göra på samma vis som att skånska heller intr ska låta som rikssvenska betyder inte att dialekterna innom skånskan inte ligger uttals messigt närmare danskan än vad dom gör till svenskan, lika så ordförandet för dom som vågar gå imot svenska pk maffian och använda ord och uttal som låter "bonnigt"

Kan satsa pengar på att unga Halmstadbor idag intr har en aning om att mam I folk mun sa ströga när man tex gick upp o ner längs Storgatan nått som för mig ligger helt i lag med strøget och vad man tex gör där.


fun fact. sydväst skånskan har faktiskt haft en vis influence på vad som senare blev rigsdansk intr så konstigt med tanke på Danmarks näst största stad Malmö och deras täta kontakt med huvudstaden

Folkskolan var en förutsättning, men uppfattningen att dialekttal skulle motarbetas var inte en del av folkskolan från början, utan tillkom på 1880-talet. Den utslätande verkan som folkskolan hade på dialekterna före 1800-talet bestod mest i att det runt om i landet uppkom en ytterligare yrkeskategori vid sidan av prästerna som levde ute på landsbygden, hade en viss social prestige och som inte själva talade bred lantlig dialekt.

Sen är det nog televisionsapparaten som har det största ansvaret för skånskans försvenskande. Fortfarande när jag var barn på 1960-talet, fanns det "landmålska" på många håll i Skåne som var tillräckligt ursprunglig för att det inte skulle vara orimligt att kalla den för en dansk dialekt. Den har alltså försvunnit under det senaste halvseklet.

Ja, men påstår man det idag, gör man det enbart av historiska skäl. Det som idag pratas på landsbygden i Skåne, Blekinge eller Halland har idag påtagligt större likheter med normsvenska än med normdanska.
Nej, det gör de inte. Lite konsonantförmjukning gör inte en dialekt dansk. Konsonantförmjukning finns ju i det - historiskt norska - Bohuslän och i en del sydnorska dialekter också. Det är således inte något danskt drag, utan ett "Skagerrak och Kattegatt-drag".

Ganska häftigt att du kommer påbeställning så fort dessa ämnena diskuteras. Jag tycker att det gör debatten trevlig men kan inte låta bli att känna det det är ett djupt inrotat beteende att försvara det svenska eller i detta falet undertrycka alternativt som är mer tabu belagt i svensk mentalitet där vi alla trotts allt är svenska och då är det ju omöjligt att kännas vid dom dansk influenserna och i bästa fall förlöjliga dom så de känns mindre trovärdiga och på så sätt hotfulla...

Jag instämmer inte med det du skriver och går gärna in på detaljerna om exakt vad det är jag intr instämmer med, kanske lite senare elelr en annan gång. Vill bara snabbt påpeka att Ramlösa uttalas exakt lika dant i södra sverige som det gör i Danmark medans resten av Sverige fummlar runt med nått som är helt åt skogen uttals messigt... mem om tillräckligt många säger fel så blir det ju rätt fast ändå inte då det fortfarande är fel.

Det är tveksamt om genuin skånska verkligen lever idag, svenska dialekter som tex Östgötska har inte förändrats så mycket, i beskrivningar från 1700-talet är mellansvenska dialekter helt begripliga och lättigenkännbara.

Läser man om gammal skånska möter man ett ganska främmande språk, med sydskandinaviska vokaliseringar, pluralböjda verb, udda ordförråd och säregna skånska vokalutvecklingsar, dagens talspråk i skånska är väl i praktiken riksvenska med sydskandinavist fonetiskt substrat med några inlånande ord.

Skånskan var väldigt säregen, varken svenska eller danska.

Måste börja med att tacka för alla svar, intressant läsning! dock så har jag inte blivit ett dugg klokare i frågan känner jag, känns snarare som att det uppkommit fler frågor

Kort sagt så finns det alltså ingenting som gör att en viss dialekt tillhör ett visst språk, mer än att det faktiskt är samma språk, har jag förstått det rätt?

En dialekt är således en specifik variant av ett visst språk. Finlandssvenska är alltså en variant av svenska, trots att det företrädesvis talas i ett annat land än Sverige.