Nonchalant flickvän tänder mig

Jag undrar om det är någon mer som har sådana här upplevelser som jag ska skriva om här nu?
Min flickvän är stundtals så himla nonchalant mot mig. Hon utnyttjar mig och hon prioriterar ofta andra, medan jag kommer i sista hand. Hon träffar andra killar helt öppet. Ibland kan hon vara väldigt aggressiv dessutom. Det är inget vidare trevligt, men ändå så tänder jag på hennes beteende. Är det en onormal, eller kanske ovanlig reaktion?

Samtidigt som jag känner intensiv svartsjuka när hon är med killar, och när hon betalar sina kompisar för deras vänskap, medan jag får betala för hennes vänskap, så känner jag en lika intensiv sexuell upphetsning.

När jag ser henne ge pengar eller presenter till sina kompisar får jag läckage, när jag ser henne hångla med killar, helt ogenerat mitt framför ögonen på mig, får jag läckage och när jag får spö av henne går det så långt att jag får orgasm.

Är det fler som känner så här, eller är jag ensam om det? Jag har för övrigt haft liknande känslor ända sedan bardomen.

Kontakta närmaste psykolog. Du behöver proffesionell hjälp.

Lycka till!

Måhända behöver Casteco det, men inte på grund av att det sexuella är något som är fel utan för att det kan vara så att han har djupare emotionella ärr sedan barndomen.

Om vi nu skall hålla fokus på din fråga så kan jag mycket väl se hur din reaktion är fullständigt rimlig. Hur vanligt det är vågar jag inte svara på, men det är ju faktiskt ingenting som är udda. Överallt i världen är det vedertaget att vissa är sexuellt undergivna, och går igång på att bli behandlade dåligt och att bli utnyttjade av någon i maktposition. Din läggning (om man så skall kalla det) är ju bara en annan yttring av det.

Jag tycker att det låter som att det är en kink för dig; att du är undergiven och tycker om att hon har den kontrollen över dig. Det verkar även som att du har en dragning åt moneyslave-hållet.

Låt oss få veta lite mer om bakgrunden nu, TS. Kan någon händelse i din barndom ha påverkat dig? Har hon alltid hånglat/knullat med andra killar sedan ni blev tillsammans? Har ni någon gång suttit ned och talats vid om detta?

Att det är händelser som ligger bakom är jag på det klara med. Jag har känt liknande känslor vid olika tillfällen så länge jag kan minnas. Inte vet jag vad en psykolog skulle kunna göra åt det…

Länge trodde jag att jag var ganska ensam om att känna på det här viset. Faktiskt till för bara något år sedan när jag började söka på internet om sånt här. Ända fram till nu har jag bara hittat engelskspråkiga artiklar. Jag försöker mig på att söka efter andra med liknande läggning som man kan prata med om sina erfarenheter.

Kan delvis känna igen mig i det här. Men jag har lärt mig att genomskåda det. Jag hade en storasyster som var väldigt dominerande och behandlade mig rätt illa som barn. Kanske är det orsaken?

Ja, eller sugardaddy då kan man väl säga. Jag känner mig som en sån. Jag tror att jag omedvetet har dragits till henne eftersom jag har läggning åt det hållet. Sedan har det hela utvecklats till vad det är idag.



Så är det med all säkerhet. Inget jag kan minnas så här direkt, men det kanske är flera olika händelser som tillsammans har påverkat mig åt det här hållet.


Ja det har hon. Vi har varit tillsammans i 11 år, så det är inget hytt det här. Hur många tillfälliga förbindelser hon har haft under den tiden vet jag inte men hon har haft sex långvariga förhållanden samtidigt som hon har varit tillsammans med mig. Hon har till och med ett barn med en av dem.


Ja, jag har försökt prata med henne om det här massor av gånger, utan resultat. Hon har några lindriga funktionshinder, vilket gör det svårt för henne att leva sig in i och förstå andra människors känslor. Därför har jag för det mesta överseende med hennes beteende, men gudarna ska veta att det ofta gör väldigt ont i mig när hon favoriserar andra framför mig, och när hon är med andra killar. Det har jag fört på tal många gånger, men det hjälper inte.

Å andra sidan vill jag ju nästan att hon ska fortsätta på det här viset eftersom det även ger mig såna där starka erotiska känslor. Det är så dubbla känslor på något vis, och det är det som förbryllar mig mest. Jag har ju inte avslöjat något om de här känslorna för henne. Det är min lilla hemlighet, men ibland verkar det nästan som om hon vet om det ändå, att hon märker det.

TS. Det är klart att hon måste ha märkt något under så lång tid. Hon har varit ihop med flera andra killar under tiden ni har varit ihop, och ändå låter du henne hållas. Det kanske inte är ovanligt, men konstigt tycker jag att det är. Att hon sedan också har ett "kärleksbarn" som resultat av det här, och du ändå fortsätter vara tillsammans med henne är ju ännu märkligare. Jag förstår inte hur du står ut med det? Förklara gärna det är du snäll.

I 11 år säger du att det här har pågått. Jag måste tyvärr säga att hon inte kommer att ändra på sig. Det bästa för dig, och kanske även för henne är att ni avslutar er relation så fort det bara går. Men det verkar ju nästan som att du njuter av det här. Är det så? Du skriver ju att du får "läckage" när du ser henne hångla med andra killar osv. Är det något som inträffar ofta, eller? Och det där med moneyslave/sugardaddy då? Ser hon kanske dig som någon slags beskyddande fadersgestalt? Är det så att du ger henne massa pengar för att hon ska stanna kvar? Tror du hon skulle sticka annars? Det hela verkar ju nästan som att du vill bli förnedrad, att du tigger om att bli utnyttjad. Speciellt som du beskriver att du får "läckage" när du ser henne i sin tur ge bort pengar.

När ni har pratar ut om problemen i er relation är det nog väldigt avgörande på vilket sätt du för fram saken. Tar du verkligen i på skarpen då eller håller du en mjukare ton?

Att du sedan får orgasm när du får stryk av henne har jag faktiskt lättare att förstå mig på. Det finns väldigt många som upplever sexuell stimulans av att bli utsatta för fysiskt våld, t ex att bli piskade eller liknande. Är det så att du kanske provocerar fram bråk, och låter henne vinna bara för att få känna den här njutningen?


En sista fråga bara. Bor ni tillsammans? Och barnet, bor hen hos er eller henne eller bor hen hos pappan?

Det var bara det

Det låter som att du antingen,
a) Har detta - att bli trampad på henne - som din primära kink/fetisch
b) Har någon diagnos/störning vilken hindrar dig från att se saken i dess rätta ljus(inget illa menat)

I och med din inställning till hela situationen, kan det inte vara så att hon med tiden börjat tycka att ert förhållande är normalt? Du har ju inte direkt sagt ifrån, så hon har förmodligen tagit det som att, "okej, ingen fara, jag får bete mig så här, och han gör ändå inget åt det."

Vad sade du när hon fick barn med den andra killen, då? Vet denne om att hon är tillsammans med dig?

Själv blev jag mobbad när jag var barn. Det är något som kan ligga till grunden för det här. Men jag är inte säker på att jag blivit undergiven mm. på grund av den där mobbningen, eller om det var så att jag blev mobbad för att jag var väldigt blyg och undergiven.

Har du några erfarenheter liknande mina? I så fall vad?

Om du inte har lust att skriva här så alla kan läsa får du gärna skriva ett privat meddelande till mig. Jag söker nämligen andra med liknande läggning att prata om detta.

Ha det så bra!

Oj, många frågor på en gång, men ok då.

Fråga 1. Visst är det lite pinsamt att hon fick barn med en annan medan vi var tillsammans men det har faktiskt gjort min kärlek ännu djupare. Mer pinsamt är det då att hon trots att killen dumpade henne när hon blev gravid fortfarande är kär i honom och har försökt med allt möjligt för att få honom tillbaka. Men jag är så gränslöst kär i henne och vill inte mista henne, så jag är tvungen att stå ut med det. Om hon mot alla odds lyckas få tillbaka honom skulle jag gå sönder. En positiv sak med barnet är att hon har lugnat ner sig lite med andra killar och så.

Fråga 2. Det händer inte så ofta att hon hånglar med andra killar som jag ser på. Det har hänt kanske ett tiotal gånger eller så. Första gången var det så pinsamt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, men samtidigt njutbart.

Fråga 3. Jag har redan från början tagit hand om henne på nåt vis och jag har faktiskt skämt bort henne lite utöver det vanliga. Så hon känner trygghet i mitt sällskap.

Fråga 4. Massa och massa. Jag ger henne de pengar jag kan avvara, och det är som sagt för att hålla henne kvar. Hon har sagt att hon tycker om mig, men att den viktigast andledningen till att hon är ihop med mig är just det ekonomiska. Därför gör det så himla ont i mig när hon bjuder kompisar på allt möjligt, och när hon ger dem presenter och så. Och det är kompisar som hon vet pratar illa om henne bakom ryggen och aldrig skulle kunna tänka sig att lyfta ett finger för henne. Ändå föredrar hon dem framför mig.

Inför vissa skäms hon till och med för att vi är ihop. När dom ska komma och besöka henne ber hon mig hålla mig undan, och är vi ute på stan kan hon ibland helt plötsligt bara knuffa iväg mig för att hon ska träffa en kille. Jag känner mig så himla utfryst när hon sårar mig på de där visen, men på samma gång så översvämmas jag av kärlekskänslor.

Fråga 5. Det är nog så att jag kör den lite mjukare stilen. På kvällarna kan hon nämligen helt spontant komma och sätta sig i mitt knä och prata om allt möjligt. Det är det bästa jag vet, så himla gosigt alltså, och det har för det mesta varit då vi har pratat om vår komplicerade relation. När jag då förklarar hur jag känner inför allt det här, samtidigt som jag sitter och pussar på henne är det nog så att hon inte riktigt inser allvaret bakom. De få gånger jag har ”tagit i på skarpen” är det ändå hon som fått övertaget till slut, vilket jag ska svara på i nästa fråga.

Fråga 6. Nej, jag provocerar aldrig fram något bråk. Det händer ibland att vi har vi fåra fajter, men det är inte särskilt ofta. Hon kan ju förstås ofta börja slå mig till synes helt utan anledning, och vi kan ju småbråka som nog de flesta par gör ibland, men att det blir riktiga fajter händer någon gång ibland och det kan ta månader och till och med år mellan gångerna.

Bråken är för det mesta relaterat till att jag är svartsjuk eller så, och för det mesta stannar det vid att hon skriker åt mig och blir sur, kanske inte pratar med mig på ett par dagar, men någon gång då och då händer det att bråken går till handgripligheter. Det som händer då är att det är hon som står för aggressionen medan jag försöker försvara mig så gott det går. Hon är oerhört stark och snabb som blixten medan jag är värdelös på att slåss. Det enda jag kan göra är att försöka hålla fast henne tills hon lugnar ner sig, men det är svårt. Av kroppskontakten vi får då blir jag otroligt sexuellt upphetsad. Hon brukar alltid vinna våra slagsmål, och det är ju pinsamt på samma gång som det ger mig sexuell stimulans. Jag har fått rejält med spö vid några tillfällen och det är då jag har fått orgasm.

Fråga 7. Vi bor inte tillsammans, men vi bor i samma hus. ”Hen” är en hon, och bor hos henne.

Både a) och b) stämmer ju på sätt och vis. Jag vet ju att det här är knäppt (och att jag själv måste vara knasig på nåt vis) men jag har aldrig fått nån diagnos, och inte sökt för det heller.

Därför är det ju så med det resten du skriver också, det vet jag mycket väl. Hon vet ju om att jag alltid finns där för henne hur illa hon än behandlar mig. Hon vet att jag älskar henne ändå. Hon vet att hon alltid har mig att komma tillbaka till för att känna trygghet och få tröst när hon å sin sida har gått på sina nitar.

Som i fallet när hon fick barn med en annan, som dessutom fick kalla fötter när hon blev gravid och dumpade henne. Det var lite pinsamt. I och med att jag vid det tillfället var oerhört kärlekstörstande sedan ett bra tag tillbaka, uppträdde jag så undergivet att jag skämdes över mig själv när hon kom tillbaka till mig och tog för givet att jag skulle ta hand om henne och barnet. Det var jag som gick ned på knä för henne istället för tvärtom.

Ja, killen vet om att vi är tillsammans, Han har ju förstås tagit sitt ekonomiska ansvar för deras barn, men rent fysiskt är han inte närvarande.