Det du nämner tangerar mycket till österländskt filosofi, starkt kopplat till meditation. Rent konkret går det såklart att koppla till begreppet "vila i frid", vilket per definition är då man kanske har minst drama, tanke eller känsla (att man är död alltså).
Precis som du säger så faller det till sin rimlighet att strid uppkommer på grund av konflikt, på motsättningar om vad ditt ego (du) vill och hur det beter sig. Detta kan i sin tur manifesteras som en strid i sinnet. Däremot, enligt detta exempel: Du är stressad, du vill inte vara stressad. Konflikt. Du är glad, och har inget emot att vara glad. Ingen konflikt. Att därför påstå att känslor i sig är en källa till konflikt är kanske en viss förenkling. Med detta tankesätt finns det också en viss förmåga till modulanpassning till individen, på samma sätt som att alkolister som inte har något emot att vara alkolister inte känner av någon konflikt. Medan ett beroende hos någons annans ögon inte hade sätts med samma frid. (att alkolism i sig är ett sätt att bedöva känslor gör kanske just alkolism till ett dåligt exempel, men ni fattar).
Citat:
Ursprungligen postat av
H1ONE
Inaktivitet är inte per definition frid och aktivitet är inte per definition strid. Man kan ha strid i stillhet och man kan ha frid i aktivitet.
Försök att inte falla i det begränsade sinnets illusion av logik.
Och det här är lite mer västländsk filosofi ala Aristoteles.