Varför göra något?

Tror du verkligen att vi existerar för inget syfte? Tror du verkligen att universums skapare har skapat oss utan syfte? Det tror inte jag. Varför jag dock ställer frågan om varför man ska göra något över huvud taget, är för att jag vill bringa frid i människans medvetande genom insikten om varandet.

Om du vill ta bort det roliga med någonting så gör det till ett måste. Det är en massa måste som du radar upp och det är just det att ordet måste är en symbolisk konstruktion där vi kan etablera för omvärlden vår brist på valfrihet i vår egna tillvaro. Det är en vana som är lika förlamande som rökning.

Du måste ingenting här i livet, du använder ordet måste för att förmedla för oss andra att du inte har herrskap över ditt eget liv. Byt ut ordet måste mot vill så ska du se direkt vilken skillnad det blir.

Jag måste blir till jag vill jobba till jag vill inte alls jobba och då kommer du till en problem formulering. Jag vill inte jobba, men jag vill äta mat och ha tak över huvudet. Nu kan din hjärna göra det din hjärna gör bäst. Lösa problem.

Ta herrskap över ditt språk, så har du herrskap över din inre värld, har du herrskap över din inre värld så har du snart herrskap över din yttre värld.

Om "universums skapare" hade haft ett syfte med att skapa mig hade han väl haft vett att tala om det.

Hela tanken på en universell skapare som skapar oss med ett syfte förefaller bisarr. Vad skulle det vara för syfte? Jag kan inte komma på ett enda bra skäl till att en allsmäktig allvetande skapare skulle skapa något. För att hen hade tråkigt och ville ha sällskap? Då är vårt syfte alltså att vara skaparens sällskapsdjur. Föga tilltalande lösning av en mängd skäl.

Nej, livet är meningslöst. Lika bra det! Livet bara ÄR. Om frågan ställs så som varför vi gör någonting överhuvudtaget så är svaret att vi gör det för att vi är "programmerade" till det (att överleva och föra våra gener vidare). Om frågan däremot ställs så som varför vi BÖR göra någonting överhuvudtaget så är alla svar rakt igenom subjektiva.

Bra poänger.

Sedan kan man dra det hela vidare och fråga sig varför man vill något överhuvudtaget. Varför man har en vilja. Men det behöver man ju inte analysera utan man kan nöja sig med att man har en sådan och försöka följa den så gott det går. Problemet med sådana råd är att folk tenderar att bara tillgodose vad de vill för stunden utan att ta hänsyn till vad de vill på sikt. Just nu kanske jag vill käka upp en påse chips men på sikt vill jag även överleva och ha hälsan. Det man vill på lång sikt formuleras gärna i form av måsten för att människor har svårt att göra dessa avvägningar mellan olika valmöjligheter och deras konsekvenser.

Det där var ju inget svar på frågan eftersom det inte finns något självändamål med att lagen om energins bevarade ska upprätthållas. Du gör bara ett konstgjort stopp i den oändliga kausalitetskedjan på samma sätt som de som uppfinner Gud. Vad är meningen med Gud?

Jag bryr mig inte om sånt, vill bara ha lite roligt

Jag tror att skaparen talar till dig hela tiden och att du bara måste lyssna, samt bli lyhörd för skaparens röst.

Varför faller regndroppar?

Tråkig fråga med ett uppenbart svar. För att du måste. Det finns inget annat sätt. Alla saker som har skett och kommer at ske, inträffar i enlighet med fysikens lagar med mera... Jag tycker att 'varför?'-frågor i filosofi alltid är så trista. Man kan svara frågan på flera olika djup; du blev statsminister för att aspirerade efter en karriär inom politik, du gjorde detta för att du hade en sådan uppfostran som gjorde dig predisponerad för detta, man kan även gå in på djupet och förklara detta ur en neurovetenskaplig synvinkel och så vidare...

Det är vad det är. Håll käften och ät din kaka. Eller så skiter du i det och skriver en tråd om varför du tycker det är meningslöst att äta kakor, eller snarare varför man ska göra något över huvud taget. Varför skrev du denna tråd? Därför du måste -- annars skulle det inte skett.

Det finns en logik och faktum i det du säger - det enligt fysikens lagar med mera. Allting som sker, sker som balans för något annat som skett. T.ex: har man det bra, är det för att man haft det dåligt innan - och tvärtom. Mentalt kan man bli fri från balansen och vara lycklig hela tiden, genom att förändra sin uppfattning om allting. Då förändras allt, fast balansen fortfarande sker i det fysiska.

Varför jag ställde frågan var för att man skulle inse friden i att bara vara. Men det kanske jag borde ha berättat i trådstarten?

Så sant, och i ärlighetens namn var mitt inlägg mest en reaktion på den dysterhet och begravningsstämning som råder i den här forumsdelen.

Säger inte att det är "rätt" eller "fel", men tongångarna kan nästan få den bästa smått deprimerad. Inte för att saker inte har någon mening, det är inget problem, utan för att så många påverkas så negativt av det. Mycket dödslängtan och värdelöshetskänslor här, tyvärr. Det är bara ett konstaterande.

Kände mig manad att hiva ut något som kanske kunde få dem att känna att de hade nån form av betydelse, även om det bara vore en illusion. Man tror det man vill tro. Well...

För att vara mer on topic då, så upplever jag det som att det finns några grejer jag måste göra för att kunna göra grejer jag inte måste göra.

Det handlar om att se till att man har pengar nog för att slippa flytta ut på gatan och inte behöva tacka nej till alla frestelser bara för att man inte har några marginaler.

För att få pengarna måste man jobba, men jobbet har jag märkt tjänar fler syften än själva lönen. Det styr upp tillvaron vilket gör det lättare att sedan göra de grejer man inte måste göra. Blir alla dagar helt fria blir man lätt lat och det blir svårare att komma igång med det man ändå vill göra, men som naturligtvis alltid kräver en ansträngning. Tycker helt enkelt att det är lättare att anstränga sig när man har lite struktur på tillvaron.

En balans mellan måsten och icke-måsten verkar vara en bra deal.

Skulle säga att måsten driver en att ägna sig åt sina icke-måsten. Utan icke-måsten inget liv, men utan måsten, heller inga icke-måsten.

Det här är ju bara svammel. OM en skapare hade velat prata med mig så hade han väl haft såpass vett att han gjort sig hörd. Om han skapat hela universum måste han ju ha intelligens nog att kunna kommunicera med mig på ett sätt jag begriper. Det här är bara religiöst flum.