Vilka vi var och är

Mja...jag ser alla mina åsikter och bedömningar som tillfälliga, de byts ut och förändras. Men de har inget att göra med MIG, jag är inte mina åsikter eller bedömningar, jag har dem. Jag vidhåller att mitt jag är oföränderligt och opåverkat av de åsikter det för tillfället hyser.

Jag är inte skådespelaren, jag är scenen.

Jag vet inte riktigt om jag tror på det där. Det är ditt jag som lever ett liv, och gör saker i livet. Det du gör är en konsekvens av dina värderingar och åsikter. Ditt jag är ditt medvetande i nuet + dina åsikter och värderingar i nuet. Man kan inte separera jaget från ens minnen och värderingar, då är man handlingsförlamad vilket du bevisligen inte är eftersom du kan skriva på forumet.

Men om man ser på "sig själv" som en spelkaraktär i ett rollspel? Jaget är spelaren som styr och ställer.

Nej, jaget tror sig vara spelaren som styr och ställer, men är snarare som ett barn som sitter med en leksaksratt i en bil och tror sig vara i kontroll.

Ja, det var ju lite så jag tänkte egentligen, men blev förvirrad då jag(!) använde mig av begreppet "jag". Jag menade givetvis att jaget är spelkaraktären.

"Ditt jag" Vem är det som har ett jag? Det du pratar om här är egot, det falska jaget, det som refererar till sig själv och säger jag är si eller så. Detta jaget är inte Jag.
Detta jaget är karaktären, Jag är den scen där karaktären agerar på. Ta bort karaktären och scenen finns kvar även om den är öde och tom.

Den som skriver nu är ego-jaget, den del i mig som har åsikter och värderingar. Det är detta jag vi refererar till när vi säger; för tio år sedan var jag si, nu är jag så. Vi tror att detta jaget är vad vi är men så är det inte. Vi har gått upp så mycket i karaktären så vi kommer inte ur den.
Method acting de luxe

Vi lever livet genom en kontext utav dåtid och framtid till följd utav en social konstruktion. Således skapas illusionen om en psykologisk kontinuitet. Allt eftersom tiden går så förändras våran världsåskådning, världsåskådning i den bemärkelse som:

1. Svaret till "varför" saker händer, existerar (eller inte)
2. Svaret till "var" saker kommer ifrån och "var" dom tar vägen
3. Motivationen för en att agera eller inte agera
4. Motivationen för en att tro och att inte tro
5. Den underliggande anledningen till emotionell respons: i.e rädsla, glädje etc

Till följd utav att din världsåskådning, som då ligger till grund för hela din uppfattning utav din existens, med tiden förändras så stämmer inte din uppfattning om vem du är nu överens med den du var då, således kan du inte känna igen dig.

Vi träffades igår, idag träffas vi igen men bara för att alla yttre attribut stämmer överens med gårdagen betyder inte det nödvändigtvis att du träffar samma person.

Du är inte den som du var, jag har läst dina inlägg, du har blivit mer rädd med tiden. För oss framstår du verklighetsfrånvänd och vilsen, din rädsla hindrar dig från blicka ut mot något större. Du vill övertyga oss om att försämringen av ditt tillstånd är egentligen en förbrättring och då fattar alla, förutom du, att det är dig själv du försöker förändra och det är däröfr du är så depserat att få folk att säga det du vill höra.

"Nej MustelaPutorius du är ingen idiot, du är jättebra och värd all kärlek i världen. Det är inte ditt fel att mamma inte hade tid med dig, hon älskade dig fast det var svårt för henne att visa det."