Vad har finalt värde för människan?

Inom värdeteori finns det tre huvudsakliga teorier: hedonism, preferentialism och objektiv pluralism. Hedonismen säger att det enda som har positivt finalt värde (ett värde som är ett mål i sig och inte ett medel för något annat) är njutning/välmående/behagliga upplevelser. Enligt preferentialismen så är det att få sina intrinsikala önskningar uppfyllda det enda som har positivt finalt värde för oss. Enligt objektiv pluralism så finns det flera olika typer av sakförhållanden som har finalt värde varav vissa är av extern natur, dvs. oberoende av oss (t.ex. Aristoteles). Exempel på objektiva värden kan vara relationer, verklighetskontakt, autonomi etc.

Jag själv lutar åt hedonismen. Det är svårt att argumentera emot att njutbara upplevelser har finalt värde för oss, hedonistens uppgift är dock att bevisa att inget annat än njutbara upplevelser har finalt värde. Ett välkänt argument som riktas mot hedonismen kommer från Nozick. Det är ett tankexperiment där han säger att vi ska föreställa oss en upplevelsemaskin som vi kan koppla upp oss till. Om vi gör det så lämnar vi verkligheten, men vi får ett simulerat liv där vi känner mer njutning än vad vi gör i vårt verkliga liv. Nozick ber oss att ta ställning till om vi hade velat koppla upp oss till denna maskin och han påstår att de flesta inte hade gjort det, för att vi värderar att vara i kontakt med verkligheten. Det finns många liknande "illusionsargument", men alla har som syfte att visa att vi skulle föredra att leva i en verklig värld framför en simulerad. Jag själv hade inte haft några problem med att leva i en simulerad värld. Jag anser att ett simulerat liv är exakt lika mycket värt för den som lever det som ett identiskt liv som är "verkligt". Det man inte vet har man inte ont av. Det är heller inget problem att säga att en våldtäktsmans njutning är mindre värd bara för att den är omoralisk, den är helt enkelt värdefull för honom, och det är det enda som betyder något i sammanhanget. Jag tycker inte njutning behöver springa ur "rätt skäl" för att det ska vara av värde.

Samtidigt har jag svårt med följande scenario. Tänk er en dedikerad utilitarist som viger sitt liv åt andras välmående men mår dåligt själv. Han är på intellektuell nivå övertygad om att han gör rätt och är på så vis nöjd med sitt sätt att leva, bara det att han själv lider som konsekvens av hans livsstil. Kan jag säga till honom att hans liv inte är värt något, bara för att han lider och saknar njutning? Han själv värderar ju själv sitt liv extremt högt och skulle inte önska något annat typ av liv så länge det finns lidande att eliminera.

Vilken teori föredrar ni, och varför? Finns det någon annan teori om värde än dessa som ni föredrar? Vad finns det för svagheter och styrkor med respektive teori? Är objektivistisk pluralism ens ett alternativ? För hur kan t.ex. verklighetskontakt vara av värde för en person som inte ens vill ha kontakt med verkligheten och mår dåligt av det? Vad finns det mer för intressant att säga och fråga inom ramen av värdeteori?

Tänk på osäkerhetsfaktorn. Ett simuleringsmaskin kan krascha, gå sönder eller vad som helst. Den enda världen som garanterat (nåja..) kommer att bestå är den verkliga. Ett simulantliv är därmed förenad med en risk och kan därför aldrig värderas lika högt som ett verkligt liv.

Ett simulerat liv måste vara jävligt mycket mer kvalitativt än det verkliga för att vara värt risken. Men ju mer kvalitativt desto mer sannolikt att man vill ägna sig åt simulantlivet. Vilket innebär att det verkliga livet ägnas mindre uppmärksamhet och förfaller mer. Detta ökar gapet vilket också ökar på risken vilket i sin tur minskar värdet på simulantlivet. Summa summarum, föga troligt att värdet på det simulerade livet någonsin blir värt lika mycket som det verkliga.

Mina tankar är baserade på ekonomi än filosofi men ändå.

Är inte så insatt i värdeteori men nozicks motargument faller ju på sin osäkerhetsfaktor. Finns det inga andra argument mot hedonismen?

Vi är individer och kan värdera olika saker olika. Bara det att jag ibland lever mig in i en datorsimulerad avatar i dataspelet "Skyrim" är en slags simulering av en spännande fantasiverklighet som jag IBLAND vill vara i och ibland inte. Man växlar således i vad man värderar för stunden.
Vi människor är mer komplicerade än filosofin eftersom mycket inom filosofi saknar naturvetenskaplig förankring och tenderar att bli generaliserande.

Hur skulle du någonsin kunna "njuta", om du inte vet vad "lidande" är?
Vad har du att jämföra med, om njutningen är konstant?

Det blir bara en linjär ström, utan referenser till något annat.

Dessutom, så kan verkligheten, som vi lever i, mycket väl vara en simulerad verklighet eller "dröm". As far as I know?
Men rätta mig gärna om jag har fel.

Antagligen skulle den simulerade verkligheten behöva innehålla personer som får njuta mindre än hedonisten, annars har som sagt hedonisten inget att jämföra med. Jag antar även att man får ta med sig sina tidigare erfarenheter till den simulerade verkligheten...

Jag tror att människor som är bra på att tänka tänker alldeles för mycket, tyvärr.
Jag tror att människor som är dåliga på att tänka tänker alldeles för lite, tyvärr.

Här någonstans tror jag man ska börja sina tankegångar om livet fast då inte tänka för mycket.

Jag anser att det inte finns något finalt värde. I slutet dör vi och inget som fortfarande existerar har värde för oss då. Värderingen av njutningen sker under njutningen och då är vi fylld av en illusion av värde, men ser vi oss själva utifrån så har njutning inget värde. Allt vi önskar kommer slutligen att inte göra någon skillnad mot om vi aldrig ens existerat.

Människor identifierar endast temporärt värde. Dessa momentana värden uppstår i vårt medvetande, grundat i våra behov, tankar eller känslor.

Vilka värden finns för den som sover drömlöst? Människan värderar inget när den sover. Värde är det vi får när vi värderar. När vi värderar kommer olika värderingar upp i psyket och lämnar sedan fokuset, för det mesta undermedvetet.

Människor föds inte med ett slutgiltigt mål, därför finns inget slutgiltigt värde.