Citat:
Ursprungligen postat av
matteyas
Jag vet inte om jag förstått hur du menar, men jag tror att tanken med transactional interpretation är att A inte behöver vänta på att tiden ska komma ifatt. Då emissionen sker så har källan redan agerat som drivande för B och C genom att A skickar ut sin del av ett "handshake" framåt i tiden som ger konstruktiv interferens till de "handshakes" som kommer från B och C och rör sig bakåt i tiden. Är det fler punkter så kommer A driva (om det nu är rätt ord) även dessa så att "handshaking" kan ske där med och alla "kommer överens" om vad som ska hända.
Min förståelse för TI är inte jättebra ska väl tilläggas; författarna verkar mena på att det är fantastiskt intuitivt och att det tar bort alla paradoxer utan problem, men jag har inte läst på till den punkt där jag kan säga att jag håller med! ^^
I stycket "Transactional Interpretation" beskrivs handskakningen som en process där A först skickar en signal, därefter besvarar B och C signalen genom en våg baklänges i tiden. Även om dessa händelser inte är ordnade längs vår tidsaxel
t, så är de ändå kausala händelser som är ordnade på något sätt. Låt
a vara händelsen att A skickar ut sin signal, och
b och
c vara händelserna att B och C svarar. Då händer
a före
b och
a före
c enligt någon alternativ tidsaxel som vi kan kalla
t'.
Antag att det jämte A finns en annan elektron D som samtidigt skickar ut en signal
d om att den vill emittera ett elektronpar. Även D kommer att se svaren från B och C i form av signalerna
b och
c. Både A och D emitterar fotoner i riktning mot B och C ovetande om varandra, men om B och C bara har förmågan att absorbera en foton vardera så kommer den andra fotonen inte att kunna absorberas som tänkt.