Jobbas det fortfarande på dubbelspaltsexperimentet?

Mjo, det är väl inte den vettigaste termen, men det heter observer effect, det faktum att ett mätinstrument måste störa det som mäts.

Tror vi har samma uppfattning,
mitt svar var egentligen ett svar på manne73 som jag tolkar som att ett mänskligt medvetande på nåt sätt är inblandat

Citat:
Ursprungligen postat av soloshow
Elektronerna beter sig inte annorlunda för att något observerar dem, utan för att instrumentet som används i experimentet skjuter fotoner på elektronerna och därmed förstör dess superposition/vågliknande beteende.

Citat:
Ursprungligen postat av manne1973
Nej, det är faktiskt observationen i sig som förändrar vågen. Tyvärr ser man alltför ofta den beskrivning du har. Men den är alltså fel.

Jo det tror jag också; ville bara påpeka att det är så dagens vanligaste tolkning ser ut bland fysiker.

Hur kommer det sig då att om man stängde av inspelningsfunktionen på mätinstrumenten (fast fortfarande mätte) så bibehölls vågfunktionen? Det är först när data spelas in som den kollapsar.

Det stämmer att det är först när data "spelas in" som det blir någon kollaps. Att data spelas in är precis samma sak som att mätinstrumentet har blivit så pass påverkat att vi kan avgöra att det är påverkat.

Att "slå av inspelningen" och ändå mäta går att göra i någon bemärkelse genom svaga mätningar, som är ett annat ord för ej precisa mätningar. Då får man inte ut speciellt mycket data och den är inte pålitlig; man måste behandla den statistiskt för att få fram något (eventuellt) vettigt.

Notera att det finns två effekter: observatörseffekten och osäkerhetsprincipen.

På Wikipedia står: "Historically, the observer effect has been confused with the uncertainty principle."

Diskussioner går i cirklar, så ibland får man väl ursäktas när man citerar sig själv. Så här skrev jag i februari 2009 i tråden om kvantmekanik. Allt är, ska sägas, åsikter som enbart bygger på läsning av populärvetenskapliga böcker i ämnet.

(FB) Ställ era frågor om kvantmekanik
Det finns de som står för den tolkning som görs i filmen:
"the observer collapsed the wave function by observing"
"the electron decided to act differently"
"the very act of measuring or observing which slit it went through meant it only went through one"

Det experiment som görs i början av filmen bygger på Youngs double slit experiment, som gjordes redan 1801. Det visar på ljusets vågnatur.

Absurd blir kvantfysiken, när man som i filmen talar om att ljus, materia m.m även beter sig som partiklar på samma sätt som små kulor! Eftersom experimenten visar att materien och ljuset INTE beter sig som små kulor så är detta en felaktig slutsats. Därifrån kommer en stor del av mysticismen.

Nästa vilseledande del av mystiken ser man i talet om akten 'of measuring or observing'. Man har alltså inte gjort något distinktion mellan att mäta och att observera. I själva verket går man längre än så, eftersom man ofta inte gör någon distinktion mellan att påverka systemet (så att något irreversibelt händer) och att mäta det. När man gör en mätning vid ena hålet påverkar man systemet och förstör interferensmönstren.

Man kan göra följande experiment:
vi låter en assistent Allan göra experimentet i filmen.
I ett annat rum har vi professor Johan.
När observationen görs sker mätningen på ett papper. Allan väntar en minut med att titta på papperet. Sedan väntar han en minut, och går och berättar mätresultatet för Johan.
När sker 'kollapsen'? Sker den när Johans hjärna observerar vad som hände? Nej! Eller sker den när Allan tittar på mätresultatet? Nej! Den sk kollapsen sker när mätinstrumentet gör utslag.

Det är alltså felaktigt att tala om detta som en psykologisk 'observation'. Det är felaktigt att benämna det som en subjektiv, mänsklig 'mätning' som kräver ett mätinstrument. Det handlar i stället om att någonting händer. Mätinstrumentet påverkar systemet och skapar en händelse. När någonting händer så händer det. Och vi kan observera sådana händelser runt omkring oss hela tiden, som uppenbart har skett t ex för miljarder år sedan utan att vi 'observerat' dem.

Hela grejen var ju att intrusmentet fungerade på EXAKT samma sätt, förutom att det inte spelade in. Dvs data insamlades på precis samma sätt, skickades på precis samma sätt men kastades i soporna. Hur kan elektronerna veta huruvida man spelar in eller ej? Det är lite som att sätta datakabeln till en skrivare som omedelbart dokumentförstör utskriften, vad hade hänt?

Jag tror att du försöker förenkla något alldeles för svårt för oss att förstå.

Det kan även vara så att du försöker försvåra något som är svårt nog redan. Du får gärna länka till någon studie som stödjer det du säger här, för det går emot allt tillförlitligt som jag har läst åtminstone.

Det där låter som din högst personliga uppfattning. Vad är det som talar emot att det är vårt medvetande som spelar in i hur partiklarna beter sig?

Vad är det som talar för det, annat än folk som säger att det är så? Behövs hypotesen för att förklara något experiment? Om nej, varför behålla den? Om ja, visa gärna någon källa.

Werner Heisenberg har skrivit lite kring topic:

Therefore, the transition from the 'possible' to the 'actual'
takes place during the act of observation. If we want to describe
what happens in an atomic event, we have to realize that the
word 'happens' can apply only to the observation, not to the
state of affairs between two observations. It applies to the
physical, not the psychical act of observation, and we may say
that the transition from the 'possible' to the 'actual' takes place
as soon as the interaction of the object with the measuring
device, and thereby with the rest of the world, has come into
play; it is not connected with the act of registration of the result
by the mind of the observer.

Han nämner även följande:

The discontinuous change in the probability function, however,
takes place with the act of registration, because it is the discon-
tinuous change of our knowledge in the instant of registration
that has its image in the discontinuous change of the probability
function.