Teori om universum

Jag har en teori om universums skapelse, slut och expansion. Universum kan jämföras vid ett gummiband, som hela tiden expanderas. Tänk dig att du långsamt (men för oss väldigt snabbt) drar i ett gummiband som därmed förstoras och förstoras. Till slut når ju gummibandet sin maxlängd, eller hur? En slags maxexpansion. Det här liknar jag vid universums expansion och dess ultimata öde, alltså då universum förintas.

Det går alltså i cirklar. När universum förintas - när gummibandet blivit för stort - så skapas det igen, ur resterna av det gamla universumet. Det här innebär ett det utrymme som universum sekunderna efter Big Bang expanderar ut i i själva verket är tomrummet som lämnats kvar av det universum som fanns innan dess. Problemet jag står inför är hur det börjar - vad som sätter hjulet i rullning, eftersom Stephen Hawking bevisat att tiden faktiskt har en början.

Vad tror ni? Är det här möjligt? Hur skulle hjulet kunna ha satts i rullning?

Det finns en teori som säger att energi kan uppstå ur ingenting. Man tror alltid att det måste finnas något som skapat energin, men så är inte fallet enligt denna teorin. Den kan faktiskt uppstå ur ingnting. Kommer tyvärr inte ihåg videon, men lawrence krauss stod bakom teorin.

Inte direkt någon nyhet.
https://en.wikipedia.org/wiki/Cyclic_model

Det här med universum är ju så fiffigt förstår du att vi omöjligt kan fatta nått, jag tror det blir ungefär som med oss, vi dör, våran materia (eller energi om man så vill) kommer bli en del av något annat.

Gummiband används ofta inom kosmologin på det sätt som beskrivs i TS. Att det till slut spricker är något som Tegmark tar upp i sin bok. Det använder han som argument för att det kan finnas brister i inflationsteorin.

"A rubber band looks nice and continuous, just like space, but if you stretch it too much, it snaps. Why? Because it’s made of atoms, and with enough stretching, this granular atomic nature of the rubber becomes important. Could it be that space too has some sort of granularity on a scale that’s simply too small for us to have noticed? Mathematicians like to model space as an idealized continuum without any granularity, where it makes sense to talk about arbitrarily short distances. We use this continuous space model in most of the physics classes we teach at MIT, but do we really know that it’s correct? Certainly not! " Our Mathematical Universe

min teori är att det här är evigheten och därmed finns det ingen början, inget slut