Synen på befolkningsförtätningen verkar vara en fråga som delar svenska folket i två läger. I ena lägret Fredrik Reinfeldt som ser varje grön skog som oexploaterad mark ämnad för att bebyggas på höjden. I andra lägret sådana som jag som vill kunna vandra ostört bland rådjur och älgar i samma skog.
1900-talets tudelning med stagnerande populationer i industriländer och exploderande sådana i utvecklingsländer brukar tolkas som att tillväxttakten styrs av globala orättvisor. Om alla länder öppna sina gränser för fri migration och rättvist fördelar resurser, kunskap och andra tillgångar, så leder detta till världsomspännande välstånd där varje ny generation är ungefär lika stor som föregående. Och om vi inte gör det så leder det i stället till världskrig och mänsklighetens undergång. Så vad har vi för val?
Min egen tolkning av befolkningsutvecklingen i västvärlden är att det är en kortvarig effekt av förändrad miljö. Befolkningen är en blandning av subkulturer och individer med olika vanor och gener. Egenskaper som var optimala för reproduktionen under fattigdom är inte optimala för reproduktion under välstånd. Fram till 1900-talet skedde en selektion som var optimal då. Kraftigt ändrade förhållanden leder till en omställningsperiod, med inledande tillbakagång följd av kraftig tillväxt när nya generationer optimerade för välstånd tar över. Sedan kommer de rika ländernas befolkning åter att öka exponentiellt, tills krig, fattigdom och föroreningar för oss tillbaka till ett medeltida mörker.
Man kan ta Amish-folket i USA som exempel på att omställningen redan pågår. I början av 1900-talet fanns en liten skara om ca 5000 individer som insisterade på att leva som man gjorde på 1800-talet. I detta ingick att skaffa många barn. Idag har gruppen vuxit till närmare 300000 individer, som fortsätter att leva som på 1800-talet och skaffar många barn. Och så kommer de förmodligen att göra tills det tar stopp.
Min fråga blir då om min syn är onödigt negativ. Finns det skäl att tro att man kan stävja utvecklingen av nya Amish-folk genom att minska orättvisorna eller är globalt elände mänsklighetens enda möjliga framtid?
1900-talets tudelning med stagnerande populationer i industriländer och exploderande sådana i utvecklingsländer brukar tolkas som att tillväxttakten styrs av globala orättvisor. Om alla länder öppna sina gränser för fri migration och rättvist fördelar resurser, kunskap och andra tillgångar, så leder detta till världsomspännande välstånd där varje ny generation är ungefär lika stor som föregående. Och om vi inte gör det så leder det i stället till världskrig och mänsklighetens undergång. Så vad har vi för val?
Min egen tolkning av befolkningsutvecklingen i västvärlden är att det är en kortvarig effekt av förändrad miljö. Befolkningen är en blandning av subkulturer och individer med olika vanor och gener. Egenskaper som var optimala för reproduktionen under fattigdom är inte optimala för reproduktion under välstånd. Fram till 1900-talet skedde en selektion som var optimal då. Kraftigt ändrade förhållanden leder till en omställningsperiod, med inledande tillbakagång följd av kraftig tillväxt när nya generationer optimerade för välstånd tar över. Sedan kommer de rika ländernas befolkning åter att öka exponentiellt, tills krig, fattigdom och föroreningar för oss tillbaka till ett medeltida mörker.
Man kan ta Amish-folket i USA som exempel på att omställningen redan pågår. I början av 1900-talet fanns en liten skara om ca 5000 individer som insisterade på att leva som man gjorde på 1800-talet. I detta ingick att skaffa många barn. Idag har gruppen vuxit till närmare 300000 individer, som fortsätter att leva som på 1800-talet och skaffar många barn. Och så kommer de förmodligen att göra tills det tar stopp.
Min fråga blir då om min syn är onödigt negativ. Finns det skäl att tro att man kan stävja utvecklingen av nya Amish-folk genom att minska orättvisorna eller är globalt elände mänsklighetens enda möjliga framtid?
