Citat:
Ursprungligen postat av
lentil
Ett mycket tvärt avhopp. Veckan innan talade Hartikainen om den kommande konferensen som deras första. Inget tydde på att han hade andra planer än att fortsätta med Uppdrag världen. Ett par dagar efter konferensen skriver Tommy på Uppdrag världens sida och tackar Leo för tiden som varit. Leo varken gillar eller kommenterar och har själv inte tackat för tiden som varit. Något har hänt som gjort att Hartikainen mycket tvärt och definitivt har lämnat Uppdrag världen. Är det Tommy som gjort sig av med honom eller Hartikainen som inte längre vill ha med Dahlmans demoner att göra? Det får vi inte veta och Hartikainen har redan dragit till USA som om tiden med Tommy aldrig funnits.
TD skriver vidare på sina så kallade essäer. Den här veckan kan vi bland annat läsa:
"Vi har alla en bok inom oss. Den kan ha legat i vårt inre likt en varböld och efter några år blir en sådan varsamling stor. När vi vänder vår insida utåt, till en god lyssnare sticker vi hål på den så att den får sitt eget flöde och lopp i markerna. Trogna medvandrare kan följa den säregna bäcken till källan. Själens stora vårdare räds inte om bölden till en början doftar bitterhet och hämnd. Han vet att den snart äger en Eau de Cologne av smak, stil och hopp.
Ännu doftar kärlek."
Det är inget brott att skriva dåliga texter, men för sjutton!
"Vi har alla en bok inom oss. Den kan ha legat i vårt inre likt en varböld och efter några år blir en sådan varsamling stor.”
Har vi alla en bok inom oss? Tommy skryter ju redan i sina kontaktannonser om hur många böcker han skrivit. Ett gäng stinkande varbölder alltså? Eller ska vi tolka det som att vi bokstavligen har en rutten bok i magen? Svårt att säga.
”När vi vänder vår insida utåt, till en god lyssnare sticker vi hål på den så att den får sitt eget flöde och lopp i markerna. Trogna medvandrare kan följa den säregna bäcken till källan. ”
Här tror Tommy att han är poetisk. Ordet han säker är patetisk. Han menar alltså att när han plockar fram sin inre ruttna bok inför en lyssnare rinner en bäck av var ner på marken. Som lyssnaren tvingas se.
Nu tror jag att Tommy ljuger när han menar att alla har en rutten bok i magen. Däremot har vi alla ätit något olämpligt ibland. Att få lufta det mer en vän känns inte som en bäck av var som stinker. Kanske mer som en liten fjärt som luktar en sekund, men sen mår man bättre. Fast det är klart att få människor har väl så mycket ångest över sina gärningar att det blir en hel rutten stinkande bok. Intressant med den självinsikten ändå.
”Själens stora vårdare räds inte om bölden till en början doftar bitterhet och hämnd.”
Själens stora vårdare? Vem vårdar din själ? Ja, det är bara du själv som kan. Ingen annan kan vårda din själ.
Nu raljerar jag lite över Tommys svårt usla text. Det är klart vi förstår att han menar att det är Gud som vårdar våra själar. Men det stämmer ju inte. Vi har kanske fått vår själ av Gud, men vårda den får vi göra helt själva. Tommy du är en sopa. Sluta skriv innan vi förgås av skratt.
”Han vet att den snart äger en Eau de Cologne av smak, stil och hopp.”
Vattnet i Köln var en gång känt för att det var så fint. Nej men ”han”??? Menar han Gud igen? Jag antar att Tommy här menar att när vi visat våra ruttna böcker för våra vänner så förlåter Gud oss allt äckligt vi gjort och förvandlar varet till parfym. Det är inte heller sant. Smak stil och hopp kommer inte per automatik med ångrade synder. Hoppas kan man alltid, men smak och stil får man träna sig till. Tommy är själv ett bra exempel på hur man går från en het pepsodentpredikant till en smaklös berusad clown utan någon som helst stil. En brinnande clown helt enkelt. Eller en vandrande trafikolycka om man så vill.
Men tack för dina essäer. Vi ska läsa högt ur dem på firmans julfest snart. Blir kvällens underhållning.