Citat:
Ursprungligen postat av
Murvelkott
Tommy har skrivit en
självbiografi på DFM Sverige.
Kopierar texten för säkerhets skull, just nu försvinner ju
den ödmjukes alster fortare än en grisblink.

Tommy Dee´s slutkläm om sina anledningar till sin argumenterande självbiografi är lika övertygande som hans beskrivning av covid-19. Att tidningen Dagen utövar ”drev” mot Profeten är alltså lika sant som att covid-19 är en bakterie. Ännu ett helt övertygande, lysande och framförallt korrekt uttalande från allas vår Tommy Dee.
Tala är silver, men tiga är guld. Det är ett gammalt ordspråk som du säkert hört förut Tommy Dee, kanske inte minst när du var barn. Du gör istället som många andra när du verkligen vill understryka en poäng eller övertyga andra om din åsikt. Du upprepar samma sak om och om och om och om igen. Du vill hamra in din ”sanning” genom att repetera i det oändliga (eller ja, tjata!). Innebär det att du blir lättare att förstå? Att du blir tydligare med vad du vill säga? Nej, därför att om du upprepar dig för många gånger så blir vi åskådare/åhörare som barn igen och gör precis som när våra föräldrar tillrättavisade oss – vi slutar helt enkelt att ta in informationen. Vad du än säger blir därför bara bla, bla, bla så fort du börjar upprepa dig.
Hur frestande det än kan vara att tjata hål i huvudet på en annan bara för att verkligen poängtera det du har att säga, kan ibland tystnad vara ett ännu mer effektivt sätt att betona det du vill säga. Prova.
Du, Tommy Dee, undrar bl a:
Skall dagen någonsin tillåtas att gry då blad kan vändas och då hat kan förklaras uppgjort och avslutat? Ska klockan någon gång få ringa in det nya året som kommer med frisk luft och vindar som smeker över ansiktet med värme, njutning och kärlek.
Det undrar vi också och dessa svar sitter ju du/ni inne med. När ska ni inom DFM rannsaka er själva på riktigt? När ska ni sluta skylla era tillkortakommanden, misslyckanden och dåliga vanor på andra människor och på yttre omständigheter? När ska ni erkänna era egna brister och brott? När ska ni sluta leta efter ursäkter och istället skapa äkta förändring? När ska ni tala sanning, även om den är brutal, och be dem det gäller uppriktigt om ursäkt?