Det känns som om jag lever med en obotlig hjärnsjukdom.

Pm.

Säkert sagts förrut, men jag tycker det låter som ångest.
Har själv ångestsyndrom och med det utvecklat hypokondri och ren jävla dödsångest. Alla läkare jag träffat försäkrar mig om att det inte är något fysiskt men jag vågar inte lita på dom då det känns jävligt fysiskt.

Till slut vill jag tillägga att det slog som en blixt från klar himmel.

Panikångest brukar alltid slå till som en blixt från en klar himmel, och dödsångest är snarare regel än undantag. De fysiska symtomen kan vara mycket påtagliga men som sagt ångest dödar inte.

Jag vet mycket väl. Anledningen att jag skrev att det slog som en blixt var för att TS ska veta att han inte är ensam

Det låter verkligen jätte jobbigt för dig :/
Har du fått diagnosen dissociativt syndrom eller vad det kallades?
Det verkar vara allvarligt med om du får ont i huvudet av det, har du nånsin kontaktat sjukhuset eller något sånt? Kan tänka mig att du kanske har det, men det borde gå att bota... Fast kan vara svårt.

Samma här. Slog från ingenstans.


Jag har fått diagnosen autism 2012. Men vet inte om detta har något samband.

Jag brukar få huvudvärk då och då. Jag tror inte hjärnan orkar gå runt så här som jag gör nu. Att känna sig borta så här. Jag vet vad som händer runt omkring mig, men det känns som om jag är i en dimma, allt som händer, händer då på låtsas. Jätte kusligt och oroligt.

Speciellt att gå så här i över 1 år. Jag går galen snart. Det visar bara att detta inte går att bota