Vad gör Gud/Allah, med människor som leker eller tror dom är Gud/Allah?

TS, du måste vara tydligare med vad du menar. Om du menar vad Gud/Allah gör på riktigt i den riktiga världen så är det ingenting då Gud/Allah med sunt och hälsosamt förnuft inte finns.

Men om du menar vad de som obegåvade (gudstroende) tror ska hända så är det lite olika.

För att göra det enkelt med Bibelns Gud så kan man säga att alla kommer i paradiset eftersom alla blir förlåtna på ett eller annat sätt via Jesus uppoffring. Stackars jävel som fick utstå den hemska tortyr helt i onödan. Akta dig för den Guden då det är en mycket ond Gud.

När det handlar om Allah så måste den guden vara gladare än någonsin just i denna tiden. Det var mycket länge sedan det fanns en så stor och framgångsrik grupp människor som IS. De arbetar stenhårt för att föra fram och leva efter det riktiga Islam. Att leva som Allah vill är det enda som är viktigt för dem. Jag tror att Allah är mest sorgsen över att de som säger sig vara muslimer men inte lever som muslimer. Det innebär i princip alla som säger sig vara muslimer men inte "joinar" IS.

Enligt Allah så tror jag att alla vi icke-muslimer och de som säger sig vara muslimer men inte joinar IS åker express-buss ner till helvetet.

Men då är det väl tur att vare sig Gud eller Allah med sunt förnuft inte finns?

Alla som kommer till denna materiella värld har en önskan att vara Gud. Vi vill imitera Gud, som är den Högsta Kontrolleraren och den Högsta Njutaren. "Varför ska Gud njuta och kontrollera, och inte jag?" Faktum är att vi kan endast bli lyckliga genom att öka Guds lycka, eftersom vi är fragmentariska delar av Gud. Gud är roten till allting, och genom att vattna roten av ett träd så tillfredsställs automatiskt alla löv, blommor, grenar, frukter etc. Vi kan inte uppnå lycka oberoende av Gud, roten. Men vi betingade själarna försöker imitera Gud och njuta oberoende.

I Sri Isopanisad sägs det: yathatathyato 'rthan vyadadhac chasvatibhyah samabhyah (Han som sedan urminnes tider uppfyllt allas önskningar). Detta är Gud. När individuella själar vill imitera Gud ger Han dessa en möjlighet att försöka vara Gud. Den materiella skapelsen är en arena för dessa dåraktiga själar där de kan tro att "jag är i centrum, jag är njutaren, jag är kontrolleraren". Vi tilldelas denna illusion pga vår önskan att imitera den verkliga njutaren och kontrolleraren. I denna illusion ser vi oss själva som centrum; när vi uppfattar olika sinnesobjekt accepterar eller förkastar vi dessa beroende på om de kan ge mig njutning och glädje eller inte. Detta gör vi omedvetet hela tiden, överallt. Vi tror också att det är vi som skapar frukterna av våra handlingar. I Bhagavad-gita beskrivs denna mentalitet:

isvaro 'ham aham bhogi, "jag är isvara (kontrolleraren), jag är njutaren".

Så anledningen till att vi är i denna materiella värld är för att vi vill imitera Gud. Det finns också filosofier som försöker etablera att vi är den Högsta. De säger 'tat tvam asi'; "jag är det (det högsta)". När man förverkligar Brahman, vilket är ett sorts opersonligt förverkligande av den Högsta Sanningen där man inser att vi är alla delar av samma andliga essens, samma andliga natur. Man inser att vi är alla eviga, vi är alla av samma andliga kvalitet. Detta är en sanning, men det är ett ofullkomligt förverkligande av den Absoluta Sanningen, och om man tror sig vara det högsta efter ett sådant förverkligande täcks man direkt igen av illusionen att man är det högsta. Detta är mayas, illusionens sista snara. Detsamma gäller när vi förverkligar Översjälen som befinner sig i allas hjärta. Översjälen är en delaspekt av den Absoluta Sanningen, Gud, som övervakar och guidar alla levande varelser i enlighet med deras önskningar. Om vi ser Översjälen i hjärtat och identifierar oss med Honom och tror "jag är det", då täcks vi också av illusion igen. Vi kan aldrig bli den högsta, vare sig genom materiell rikedom och sinnesnjutning, fruktbärande handlingar, filosofi, mystisk yoga, eller gudshängiven tjänst. Vi är alltid underordnade den Högsta Kontrolleraren och den Högsta Njutaren, och tur är det, för annars hade det varit kaos.

Så svar på din fråga "vad gör Gud med dem som leker eller tror dom är Gud?". De tilldelas en illusorisk verklighet i denna materiella värld, de tilldelas ett falskt ego, de tilldelas en arena där de kan försöka uppfylla sina önskningar.

För en pastafarian är det egentligen en icke-fråga.