Jagad av vargar i Skyrim samt egodöd - LSD efter månader av HPPD

Prolog:

Jag fick HPPD i slutet av september 2014 efter en LSD tripp, symptomen var jobbiga den första veckan sedan så vart dom bättre. Symptomen blev svagare och svagare med tiden och vid tillfället jag tog LSD igen (20 mars 2015) så var de nästan helt borta. Jag märkte av att jag hade HPPD när det var mörkt eller när jag hade fått för mycket eller för lite sömn, då kunde jag se svaga mönster från trippen i grusvägar och mattor.
Mitt intresse för LSD försvann någon månad efter att jag fick HPPD, jag hittade en massa andra saker att vara intresserad av istället. Detta är jag glad över, jag har idag många fler intressen tack vare detta.
Men efter att ha lyssnat på några gamla låtar som jag tagit LSD till vid tidigare tillfällen så började jag tänka på hur vackert LSD är, jag bestämde mig för att ta LSD igen.
Jag fick tag på några lappar LSD (~180µg) onsdagen den 18 mars 2015 efter lite strul på Evolution market.

Trippen:

Jag tar en lapp (~180µg) ~20:30 fredagen den 20 mars 2015, jag har bara sovit 6-7 timmar och jag har varit på jobbet hela dagen men den känns ändå rätt att ta lappen nu.
Jag lyssnar på lite musik men snart känner jag en otrolig vilja att prata med folk, jag bestämmer mig för att dra över till grannen/en kompis för att prata lite. Vi kollar på serier och pratar en massa, det har aldrig varit så tillfredsställande att prata med en annan människa! Medans vi pratar så blir färgerna allt starkare och allt ser lite "magiskt" ut.
Jag känner att nu så blir jag allt mer påverkad och jag bestämmer mig för att gå hem innan hon märker att jag är trippad. När jag går känns det som att jag drömmer, inte obehagligt men bara konstigt.
Jag kommer hem och upptäcker att jag kan "känna" och smaka luften, jag kollar på klockan och den är lite över 22:00. Jag sätter mig vid datorn med lite musik i bakgrunden.
Jag börjar se mönster krypa upp ur skärmen och när jag vänder mig om ser jag hur väggen täcks av Aztec symboler. Jag går fram till väggen för att observera dessa vackra symboler och ansikten, jag tar snabbt fram papper och penna och försöker rita av symbolerna som "andas" på pappret. De byter färg och form lite hursomhelst och jag ger upp med att rita av dom.
Nu så känns det som att tid inte existerar, jag kollar på väggen i vad som känns som evigheter.
Jag börjar må konstigt och det tar ett tag för mig att komma på att jag är kissnödig, jag besöker toaletten och jag mår genast bättre.

Nu så ska jag spela Skyrim, en massa saker sker men om du inte är intresserad av mina äventyr i spelet så kan du skippa detta stycke!

Jag går tillbaka till min dator och bestämmer mig för att spela Skyrim, jag bygger en ny karaktär med ett mod som gör dig till en vanlig invånare. Jag startar i Eastmarch på natten bredvid några jägare, jag går fram och pratar med en av jägarna. Han är en skogsalv klädd i olika pälsar, jag får hörsel-hallucinationer och jag minns att han sa något personligt på svenska men jag minns inte exakt vad...
Jag beger mig ut på vägen och blir jagad av vargar och andra varelser hela vägen till Whiterun, där så sitter jag i ett värdshus och lyssnar på Mikael spela.
Jag sover där och nästa morgon så vaknar jag och beger mig till Falkreathskogen, där så virrar jag runt tills det blir natt igen och då bestämmer jag mig för att gå över till Rift genom att ta bergsvägen.
Där uppe så är det en storm som täcker mitt synfält nästan helt, jag virrar runt där hela natten.
När jag tar mig ut från stormen och är på den andra sidan så lyser solen starkt, jag hör fågelkvitter och jag kan lukta på skogen. Jag kan se vackra höstlöv och en räv som springer över vägen.
Det känns som att jag kan allt om livet och jag är rädd för att glömma det jag "lärt" mig, men när jag vänder mig om så känns det som att jag inte kan någonting, som om jag var en nyfödd bebis.

Nu har jag spelat klart:

Jag råkar klicka på menyknappen och jag inser att det bara är ett spel, jag bestämmer mig för att gå till min soffa där min katt ofta är om natten.
Min katt ligger där på soffan, jag sitter där och klappar honom tills jag kollar upp och ser mitt fönster.
Det hade inte snöat denna månad men nu så ser jag att det snöar för fullt där ute, lyktstolparna lyser upp de snötäckta träden och buskarna. Jag kan se färger som "sprutar" ut från grenarna och på fönstret så bildas en tjock text på något främmande språk i alla regnbågens färger.
Jag sitter där i vad som känns som evigheter tills jag kollar upp på ett stort träd, trädet ser ut som när man kollar på en 3D film utan 3D glasögon. Jag kollar på trädet ett tag och helt utan förvarning så flyger jag i en tunnel mot trädet, i denna tunnel upplever jag ego-död. Det känns som att jag inte existerar, som att jag bara är en "anonym" själ utan kropp. I denna tunnel finns inte tid, i denna tunnel finns inte jag heller.
Jag åker ut ur tunneln och jag förstår inte först vad jag upplevt, jag bestämmer mig för att gå tillbaka till mitt rum och ta det lungt.
Jag ligger i min säng och tänker på det som har hänt, det känns som att både min kropp och mitt psyke smälter in i ett tomrum som existerar bredvid vårat universum/tid.
Detta pågår också i vad som känns som evigheter tills jag börjar bli normal igen, klockan är då strax efter 02:00. Nu så är jag trött och vill vila efter min intensiva tripp men jag kan såklart inte sova nu.
Jag sätter på en massa Jason Statham filmer och kollar på dom tills kl 06:00.
Jag ser fortfarande svaga mönster, väggar som andas och jag känner mig fortfarande konstig i kroppen. Jag börjar nojja över att min HPPD har blivit värre permanent och jag går ut till köket för att dricka något. När jag går dit så känns det fortfarande som att jag drömmer när jag går, jag blir riktigt orolig och vill bara för att sova och bli normal igen.
Jag lägger mig i soffan med filt och sover dåligt tills kl 11:00, när jag vaknar (Med stängda ögon) kan jag se en tunnel med ett spindelnät som snurrar i sig. Jag kollar runt mig och min HPPD har blivit värre, jag är riktigt orolig nu för att jag har permanent förvärrat min HPPD.

Under dagen så märker jag till min förtjusning att min HPPD blir svagare och svagare och vid slutet av dagen så är den bättre än innan trippen! Jag sover gott och nästa dag är jag helt återhämtad efter trippen.

Epilog:

Denna tripp var otrolig, den var inte bara en fantastisk upplevelse utan den gjorde också min HPPD bättre. Jag hade aldrig trott att min svaga HPPD skulle bli bättre av att bruka en hallucinogen och jag kan inte beskriva hur glad jag är över detta!
Jag erkänner att det var kanske ett dåligt beslut att ta LSD med svag HPPD och jag rekommenderar det inte eftersom att jag är nog bara ett undantag men det slutade bra även fast mitt beslut var ganska vårdslöst.

Ja det lät som en rolig kväll!

Men för det första så är jag nästan övertygad om att du inte haft HPPD utan s k synstörningar efter ett hallucinogent bruk som är mycket vanligt. HPPD är ofta permanent där det kan bli bättre med en spann på 5-10 år. Det finns ett kriterium för HPPD i DSM-5.
Och jag tycker absolut inte att du ska uppmana folk som har HPPD (kanske på riktigt också) att ta hallucinogener.

Nu vet jag inte din exakta situation men om du hade HPPD och sen blev bra på mindre än ett år, så är det ett mirakel. Kan du beskriva dina symptom av din s k HPPD lite närmare? Förlåt om jag tar bort fokus från din tripp, men den lät som sagt rolig och lyckad

Jag har svårt att bestämma mig för om jag har HPPD eller inte... På magiska molekyler står det att symptomen ska hindra en i vardagen och med den definitionen så har jag aldrig haft HPPD, sedan har jag läst på andra ställen att alla synstörningar efter en tripp är HPPD.

Du har nog rätt i att jag inte har HPPD och att det bara är synstörningar men nu till din fråga om mina symptom...

De första två dagarna såg jag svaga tracers när jag kollade på tv samt väggar som andades.

Den första månaden märkte jag mina synstörningar när jag var på telefonen eller datorn i form av "dansande" text men det gjorde det inte svårare att läsa.

Fram tills trippen så kunde jag se svaga mönster från den senaste trippen i vägar och mattor om jag hade sovit för mycket eller för lite.

Jag har också fortfarande väldigt svaga tracers men jag märker bara mina synstörningar när jag är ensam i ett rum eller tänker på dom. Det är rätt så konstigt, om jag gör någonting med min tid så märker jag inte mina synstörningar.

Tack för ett bra svar!

Jag skulle inte definiera det som HPPD då du inte uppfyller kraven inom DSM-V och som sagt inte lider av det så pass att det påverkar ditt vardagliga liv. Men du har förmodligen fått dessa små perceptionstörningar och synstörningar från användandet av hallucinogena droger i samband med att du har den tragiska förutsättningen för att få dessa problem. Det är bara en mindre andel som ens kan utveckla dessa synstörningar. Det är mycket ovanligt och jag stödjer inte teorin om att det endast rör sig om ett bruk av droger som leder till dessa besvär, då det finns mycket allvarliga fall där den sjuka inte har använt sig av droger överhuvudtaget.

Skönt att du ändå verkar må bra och att du kan trippa utan att dina besvär blev värre! Hur som helst som vill jag ändå rekommendera dig till att se dina små synstörningar som en ordentlig varningssignal, för tro mig det kan bli hundra eller tusentals gånger värre. Jag har varit sjukskriven i snart ett år på grund av min HPPD. Nu när jag inte lider av de psykologiska problem längre och börjar vänja mig vid mina grova synstörningar så försöker jag sakta men säkert ta mig in i samhället igen och rehabiliteras på bästa sätt. Om jag inte hade fått det stöd som jag har fått från vänner, flickvän och familj så hade jag kanske inte ens levt idag. Och då hade jag ett bra, sunt och välmående liv innan min sjukdom. Ordnade förhållanden med ett jävligt bra humör kan man kalla det. Nu är det långt ifrån det. Det kommer aldrig bli bra igen på samma sätt men jag är positivt inställd till livet oavsett. Var snäll och tänk på vad jag försöker förmedla. Jag själv ignorerade mina varningssignaler. Och nej, jag har aldrig sneat för den delen heller, utan jag var allergisk mot hallucinogena droger.

Jag älskar din rapport och mycket du skriver kan jag känna igen mig i. Det låter som en underbar och lyckad resa.

Jag kan känna att jag också hallucinerar ibland, men bara när jag verkligen lägger märke till det. Och jag tycker inte det är jobbigt, utan ganska skönt att titta på då jag känner ett lung och tycker det jag ser då är intressant. Har dock oftast trätt fram när jag rökte cannabis, men även annars också. Får en trippy känsla utav de, men de är skönt.